Race mitt i veckan – cykeleufori!

Fugelsta by night, vilken grej. Vilken sjukt rolig grej. Jag är så där endorfinhög och skakig i benen efter tuff stigcykling. Tack Velo Rapid för en häftig kväll!

Så många på samma gång häromkring är ovanligt tror jag!

34 (!) cyklister till start i Fugelsta nån mil utanför stan. Med pannlampor och tighta nummerlappar. Stefan, Björn och Jimmy från Happyride. Massor av andra förväntansfulla cyklister som skulle få leka med pannlampa på. Jag med massor av fjärliar i magen.

Info och pepp. 

En kort information. Ett varv för att känna på banan, eller snarare känna på stigen. Sen skulle det röstas om 2 eller 3 varv.

Efter en rejäl uppförsbacke planade det ut lite innan vi nådde den handbyggda stigen. Jag var lite nervös över att behöva köra första backen mer än en gång. Helt ouppvärmd kom syran som ett brev på posten.

Det var väl en himla tur att vi fick ”känna” stigen först annars hade jag nog inte tagit mig hel ur tävlingen. Med lampa och mörker blir det lite annorlunda. Lägg till en helt okänd stig med hopp, tvära kurvor, drops och en trädklyka (?!) så blir det extra spännande. Det är lätt att köra åt skogen då vilket jag gjorde två gånger redan under första varvet.

Vi samlades vid målet och jag pustade ut när vi inte behövde köra backen något mer. 3 varv röstades fram och efter en lugn masterstart var vi i väg! Första omgången på stigen fegade jag lite och tog alternativa vägar över de större kullarna och hoppade över trädklykan som jag av misstag tog mig igenom på introvarvet.

Höll mig på cykeln och bromsade förhoppningsvis inte upp för mycket för den som var bakom. Ute på grusvägen pressade jag mina ben till max. Det sved, rejält. Och så in på stigen igen. Denna gång var jag tuffare och tog alla nästan alla hopp och trädet. Tänkte på de tekniktips jag fick förra veckan om kurvor och lyckades ta mig igenom med inte för mycket farttapp.

Tredje och sista varvet som jag trodde var nummer två var jag rejält uppvärmd och trampade frentetiskt på grusvägen med ben som geleråttor. Stefan kom upp bakom mig och tog rullen en stund innan helt han helt fräckt gick förbi och ställde av mig med besked! Starkt jobbat. Av honom alltså.

Sista svängen på stigen jagade jag Stefan med maxpuls och gjorde små misstag som kostade tid och fart. Men jag var tuff. När vi skulle gå i mål var jag påväg ut på ytterligare ett varv. Hjärnan fungerade inte så bra just då. Hasse ropade åt mig att åka mot mål och jag la in en liten spurt som sig bör.

Bilder i mörker med blixt blir sälan bra bilder…på mig.  Stefan och Jimmy såg nöjda ut. 

11 km ungefär av ren och skär cykellycka. Jag åkte nog med ett leende hela tävlingen igenom. Så.jäkla.roligt. Så avslappnat och inget av min vanliga tävlingsångest fanns där. Jag hade bara så sjukt kul.

Att benen inte var rappa gjorde inget. Det skulle vara konstigt om de hade varit det. Jag cyklar inte lika mycket som under tävlingsäsongen och jag hade ju gjort klart på tävlandet i år. Tre spinningpass på två dagar har väl också satt sina spår. Men det gjorde inget alls. Jag körde mitt bästa och fick riktigt bra teknikträning i kväll. I lika fantatiskt trevligt sällskap som vanligt. Di där Happridekillarna är sköna de!

Nu kommer jag somna gott bortsett från en liten jobbig grej. Min kedja fastnade mellan ramen och klingan fram. Två gånger. Den har tydligen rivit med sig en hel kol. Spricka och jag håller alla tummarna jag har att det ser värre ut än vad det är…..

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

7 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: