Ragunda 100 miles i filmformat

Jag hade med mig min GoPro på Ragunda 100 miles för några veckor sedan. Ambitionen var att filma de allra finaste stig- och vägpartierna efter banan. Med runt 90 minuters batteritid skulle jag få tänka till lite och planera när kameran skulle gå. Vanligtvis kör jag med röststyrningen vilket äter batteri men är smidigt när man cyklar. Det är lite meckigt att manuellt starta och stoppa. Men för att kunna filma liter mer stängde jag av den. Tyvärr måste jag säga så här i efterhand.

Jag fick nämligen inte riktigt till stoppfunktionen på kameran och filmade runt 20 minuter av grusvägsklättring. Vid 95 km när vi passerade Högforsen tog batteriet slut. Men trots det ganska stora missödet lyckades jag fånga några av banans första fina stigar.

När jag klippte filmen längtade jag tillbaka. Till den där skräckblandade känslan i starten, till pulsen i startbacken och euforin efter 95 km. Till alla jobbiga timmar på cykeln. Till kampen mot hjärnan som sa åt mig att stanna och bryta och till de sista hundra meterna före mål. När jag bara kände stor lättnad och stolthet över att ha klarat 16 mil riktigt tuff mountainbike. För Ragunda 100 miles är ett lopp som är något utöver det vanliga. Som trots sin stora del grus/skogsbilväg ändå lämnar minnet av alla fina stigar som starkast efter sig. Som om jag bara haft korta transportsträckor för att nå dem.

Stå på start igen? Självklart. Till dess – Ragunda 100 Miles, de första 95 km i filmformat.

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.