• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Rätt längd på strumporna och en arg spanjor
strumporna

Rätt längd på strumporna och en arg spanjor

IMG_0683

Ett bildbevis på att mina vrister inte gillar strumpor modell längre och en bild som illustrerar hur mycket jag och dottern bryr oss om stumplängd. Foto: Hasse

Jag kikade in hos Katja nu i kväll och läste hennes sköna inlägg om saker som man förväntas gilla men inte gör det. Hon frågade vad vi läsare inte gillar fast vi borde. Jag lämnade en kommentar om strumpor och mindes en arg spanjor. Han återkommer jag till om en stund. Vi börjar med strumpor. Strumplängd är en känslig detalj som kan ge upphov till diskussioner. Stilregler överlag är en känslig detalj. Elna Dahlstrand och Sara Rönne skrev för några veckor om stilregler på cykel. Om sin syn på det och självklart ska man läsa och ta till sig sådana här stilregler med lite glimten i ögat. Hursom väljer man själv och jag tycker att det finns lite tjusning i vissa av reglerna.

Men något jag inte bryr mig om och sällan tänker på mina strumpor är av rätt längd eller inte. Jag struntar i om de inte är vita när jag sitter på racern. Struntar i att de är vita när jag åker ut i skogen eftersom allt ändå blir skitigt och alla svarta strumpor ändå är i tvätten eller på vift. En sådan där stilregel jag bryter mot. Struntsamma bara jag inte får skav av skon och strumpan inte har hål.

Det beror för det fösta på att jag har jag ett strumpkaos i min garderob. Det är omaka par, en gång i tiden vita strumpor, strumpor med hål, strumpor med oerhört barnsliga mönster, ullfrottéstrumpor (vilket är det bästa på fötterna vår/höst och vinter, i både cykelskor och skidpjäxor) randiga strumpor och övervägande andel ankelstrumpor.

För det andra att ankelstrumpor passar mig bäst. Av den enkla anledningen att jag inte har utrustats med smäckra vrister. Varenda strumppar som är längre än till ankeln skär in och lämnar fula strumpmärken efter sig. Vissa par, de där en gång i tiden vita strumporna har så pass lös passform att de inte sitter åt. Bortsett från ankelmodell finns det en modell som jag köper många par av i Spanien. Ett par löparstrumpor som går lite högre men ändå för kort för att vara korrekt i cykelkretsar.

Men det finns människor som verkligen inte kan hantera att strumpan inte är korrekt. För två år sedan vid ett rödljus i det lilla spanska samhället Bigastro fick jag erfara det. Vi hade stannat för att invänta grönt ljus. Då kommer en kille på moped, slänger sig av och rusar fram till mig. På spanska skäller han ut mig och pekar ilsket på mina korta ankelstrumpor (som förvisso var vita). Jag är inte så bra på spanska men förstår rätt snart att jag borde skämmas å mina nakna vristers vägar. Förstår också ord som cyklist och helt fel. Jag var ju i övrigt rätt respektabelt klädd enligt spanskt mått mätt, eller cykelmått mätt. Eh…fick jag fram. Sorry och försökte att inte börja skratta åt den rätt bisarra situationen. Det blev lägligt grönt ljus och jag klickade i mina nya sprillans vita cykelskor med fräsig rattsnörning och rullade vidare med mina korta ankelstrumpor. Bakom fnissade Hasse.

Sådan mor sådan dotter sägs det. Hon har aldrig långa strumpor. Det beror väl mest på att hon lätt får panik om solbrännan inte är jämn. För att få jämnbruna ben är det ankelstrumpor som gäller för henne. 

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.