Siljan runt-check

Vi hämtade ut nummerlapparna på vägen ned till svärföräldrarna, lite annorlunda att själv hämta dessa på ett bord. Jag började få den där känslan inför, pirret i kroppen och skräckblandade förtjusningen.

Väl framme i Rättvik fettade Hasse in min cykel och kunde få tyst på knaket jag dragits med. Vi åt en sen middag och sen rätt i säng. När klockan ringde vid halv sex var jag allt annat är pepp att kliva upp och köra 16 mil. Redan vid halv sjutiden låg temperaturen på 17 grader, varmare skulle det bli. Första loppet den här tiden på året som jag kunde klä mig i kortkort och inget mer. Hade jag varit lite mer eftertänksam hade jag smörjt in mig med solskyddsfaktor.

 Vi kom ut på Sollerön strax före sju och packade ut cyklarna. 07:34 passerade vi startlinjen och gav oss i väg. Mina ben kändes riktigt pigga och fräscha. Vi hade bestämt att åka tillsammans och haka på snabbare klungor när de kom. Inte förens efter Mora hittade vi en grupp som höll ett tempo som kändes bra. Från Mora fram efter Orsa gick det undan. jag satt med bra i klungan och kunde bara åka med, höra ljudet av cyklarna och njuta av turen. Det ger en kick när benen svarar bra och pulsen ligger på stadig nivå trots farten. Någonstans innan Nusnäs tappade vi klungan, vinden hade vänt och låg snett på oss. Vi fick med en kille som hjälpte oss att dra en bit, sedan segnade han. Strax därefter hakade en annan kille på som vi körde med till backarna i Rättvik. De första tio milen gick undan, runt 34 i snitt. Väl i Rättvik gick jag in i väggen, trots att jag inte ens kände mig trött innan vi svängde vi upp mot Tällberg. Jag kunde inget annat än att släppa.

Vid Siljansnäs tappade jag Hasse och förstod att jag nog fick åka ensam de tre sista milen. La mig bakom en kille som höll skapligt tempo, hård sidvind gjorde inte saken bättre för humöret. Hasse kom jag i kapp ett par km senare, han hade väntat in mig. Sen kunde vi åka de sista milen tillsammans, de tråkigaste på hela rundan. Skog överallt, jobbig asfalt och trötta ben.

På grund av värmen var jag tvungen att stanna i sista depån för att fylla på med vatten. 10 minuter stannade vi totalt, då även inräknad en snabb fotmassage i Leksand eftersom mina fötter krampande något fruktansvärt.

16 mil för denna lilla vita, värt det? Självklart!

Väl i mål kunde jag hämta min häst och nöjd landa en stund på gräsmattan. Summan av min första runda runt Siljan är godkänd, jättefint lopp, lite dåligt med flaggvakter och ingen dryck i mål. Tiden då? På klart godkända 5,18 minuter, snitt strax under 31 km, det är bra för det var inte i lördags jag skulle toppa formen, den ska infinna sig till vätten!

En glad och urstark herre. Detta bådar gott inför vättern
för mig, en start rygg att ligga bakom med andra ord!
Nu ska vi snart byta om till cykelkläder, det blir en skogstur i dag, i kortkort som det ser ut. Men först ska vi ned till Rådhusgatan och hejja fram Cissi som kör Jämthjulingen idag! 
0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: