Sista fixet inför Ragunda 100 miles

 

img_5559

Det är febril aktivitet på Ringvägen nu i kväll. Hasse byter kassetter, flyttar bodys från ett hjul till ett annat. Jag lyckades nämligen köra sönder en eker i tisdags, på Hasses hjul. Mitt eget hjul har en kass body. Nu har jag ett helt hjul, en hel body och Hasse har ett lånedäck med egen kassett. Jag ordnar hemmaspa för Fujin och skrubbar cykelryggan ren från många dagars lerfest. Jag äter och känner mig som en uppblåst ballong. Funderar på vilka cykelbyxor jag köra i och grämer mig lite att min feateherlight-jacka ligger i stugan. Letar de avtagbara ärmarna till den gamla vindjackan. Överdragsjacka är obligatoriskt likt första förband och mobiltelefon. Letar cykelglasögon och grämer mig ännu en gång när jag bara har de rosa i stan och de andra lite bättre i stugan.

img_5558

Det jag tänkte äta..bortsett från att jag tänkte rensa depåernas bullar, varma mat och bananer.

Har köpt två gels, en bar och fyllt på förrådet av sportdryck. Tänker att det räcker med det ovan om jag ser till att äta i depåerna. I alla fall i dag för i morgon på väg till Hammerdal kommer jag att panikhandla äckliga snickers och packa ned så mycket mer än jag kommer att äta upp.

Det är dagen före avfärd och jag känner mig i sämre form än på hela sommaren. Tisdagens cykelpass har lagts till samlingen av katastrofalt dåliga pass sett till känslan. Tunga och sega ben som fick mjölksyra redan innan jag ens kommit i från jobbets parkering. En halvkrasslig känsla i kroppen och lite i valet och kvalet om jag ska rulla ur benen i morogonbitti eller strunta i veckans Happymorningride. Min kropp blir segare av vila i bland. Det är lite konstigt för det bör vara tvärtom. Alla gånger jag varit som starkast under sommaren är när jag cyklat ett par dagar i rad. Nu har jag mest hasat omkring och inbillat mig att jag är sjuk.

Jag oroar mig för att jag tagit lite för lätt på loppet. Tänkt att det är bara att trampa. Framåt och framåt och inte ge upp. För 16 mil är väl en baggis? Eller inte. 16 mil är långt. Jag kommer om jag går i mål slå längdrekord. En cykelvasa är det längsta jag cyklat. Att trampa 16 mil på en racer är en annan sak. Jag kanske inte kommer att klara det. Bli för trött och vägga. Eller inte palla mentalt när mil efter mil av grusväg läggs till handlingen. Det är ändå runt 12 mil av de 16 som går på just grusväg och kuperingen är inte att leka med.

Men det är precis som det ska vara innan tävling eller race. Massor av nojjor, ballongkänsla och oro för kass form. Kaos i packning och fjärilar i magen. Men jag försöker tänka att på lördag är jag stark och Hasse och jag får all tid i världen att prata, om allt. Vi kanske löser många världsproblem. Tur att jag har honom och inte blir ifråncyklad. Men jag är faktiskt riktigt pepp! Det blir spännande och säkert jättejobbigt. Men det ska det väl vara?

 

 

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

3 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: