• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Sju ilskna intervaller – om att vara människa

Sju ilskna intervaller – om att vara människa

 

Jag har avverkat sju ilskna intervaller. Fyra backar och tre platta sträckor. Sex kronor på Strava. Intervaller efter jobbet med lite fil i magen och trötta ben. Sju intervaller för mycket egentligen. Jag skulle ha vilat. Varken pressat ben, hjärta eller rygg. Men jag behövde det. Få skrika lite, få känna att det gjorde ont i benen och hänga över styret en stund efter varje urladdning. Få göra det för att inte bryta i hop helt och hållet. För att inte kasta saker omkring mig. Kanske får jag sota för en timmes urladdning. Kanske vaknar jag krasslig i morgon. Så får det vara. Det var skönt att få göra dem och flytta ut intervallerna. Ha ett fokus och något som händer omkring en mer att det eventuellt brummar lite extra högt i fläkten framför trainern och den vita dörren framför näsan blev dimmig av ansträngning.

Under de här ilskna intervallerna bestämde jag mig för att inte planera in något långlopp i den närmsta framtiden även om jag längtat efter Långa Lugnet så mycket. Längtat efter att få nåla nummerlapp och träna för att bli mitt bästa jag. Se hur långt det skulle räcka. Det är för kort om tid till tävlingen i Falun och jag har inte vågat lösa tävlingslicens eftersom jag inte vetat om jag har haft något att tävla på. Jag står utan cykel och lånar min egen av min dotter just nu. När jag bestämde mig för att prova fullgung vred och vände jag på alla möjligheter för att få kunna behålla Fujin och överlåta den till Cecilia. Det var tur att jag inte sålde den. Då hade jag stått helt utan cykel.

Det drar minst sagt ut på tiden och det är den ena osannolika saken efter den andra som gör att det dröjer. Det är inte min cykelbutiks fel. De gör självklart så gott de kan och mer därtill. Det ligger hos leverantören.  När ramarna blev skadade förra veckans transport visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Ett nytt hopp tändes när två nya ramar skickades och anlände i går dock som skadad leverans. Lagen om all jäklighet men det var liksom inte slut där. Den ena cykeln som en annan tjej ska ha var i rätt storlek. Min en XL. Ridå igen. Leverans om en vecka. Jag börjar leta en enklare mtb i stället om det skulle visa sig att något annat osannolikt händer igen. Fabrikören har bekymmer. Jag är inte den enda som har haft problem.

Allt handlar självfallet inte om en utebliven cykel. Det är bara en sak som fick bägaren att rinna över som redan var full. Av bland annat enorma energitjuvar före och efter jul i form av ett konstant plingande i telefonen som fick det att till slut krypa i kroppen. Det har varit träning som inte fungerat och otaliga små förkylningar utan att jag riktigt vetat varför. Stressfaktorer som dag fick sin förklaring när jag pratade med läkaren som satte diagnosen ansträngningsastma. Nu vet jag varför och hur jag ska göra för att det ska fungera att träna som tidigare och slipper känslan anödhet och den här hostan som nästan tar kål på mig under och efter passen.

Egentligen vill jag inte skriva ett inlägg fullt av ilska mellan raderna. Eller överhuvudtaget vara så frustrerad att liksom kryper i kroppen. Men i bland är jag bara människa. Arg, sårbar och maktlös. Som i vinter suttit så många gånger i kanten av skidspåret och tjurat som en femåring med stavarna kastade långt ut i skogen. Som skällt mig på själv när det inte gått bra. Brottats med gamla hjärnspöken. Mitt i all frustation har jag haft Sara Rönnes inlägg om vad som får en att må bra. Om att reflektera över hur jag reagerar över motgångar mer än att de kommer.

Så även om det inte var så konstruktivt att i stället för att ta några djupa andetag köra kroppen trött kändes det bättre. Så nu tar jag de där andetagen. Tänker att jag inte ska låta mig påverkas av det som kan trigga mina hjärnspöken. Försöka säga till mig själv att jag är bra på det jag gör och låta framtiden vara lite oviss på cykelfronten.

Vi säger så och jag drar ett streck över allt och tänker att det bara kan bli bättre.

7

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

14 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: