Ska hon tävla eller inte?

IMG_2298.JPG
Med tungan rätt i mun på naturstigen i Vemdalen. Foto Hasse

God dag. Vecka 22. Vi är redan i slutet av maj. Tiden bara rinner i väg som det känns. Jag går snart på semester. Helgerna är redan uppbokade i sommar. Som vanligt. Jag tänker varje vår att jag inte ska planera så mycket. Bara låta dagarna komma. Semesterveckorna bortsett från själva helgerna är dock inte uppbokade i år. Dessutom har jag lyckats planera så att jag får 4 veckor sammanhängande i år. Det  behövs.

Jag har fått frågan många gånger nu om jag ska tävla i sommar och vilka lopp jag tänker åka.Det har varit så att  min tävlingslust har inte infunnit sig fören bara för någon vecka sedan. Därmed har jag ju också tappat lite fokus vad gäller träningen inför. Peppen har liksom varit försvunnen. Helt ärligt beror det till stor del på att jag inte riktigt haft den vinter jag skulle vilja ha haft rent personligt. Jag har inte trott så mycket på mig själv utan mest letat fel och brister. Men jag har tränat på som vanligt. Kämpat och slitit. Vasaloppet som det första målet och sedan väcka ett par vintertrötta cykelben.

Vart jag rent formmässigt ligger hade jag inte riktigt fått kläm på. Visserligen har det känts som jag varit lite rappare på stigen när jag kört med Happygänget utan att pulsen var skyhög. Mina tider på de Stravasegemt som jag har som värdemätare har varit bättre än var de var i fjol vid den här tiden och även de tider jag satt under hösten som gick. Men det säger ju inte allt. Därför var det lite extra spännande att köra Härjedalstampen MTB i helgen. Där skulle jag få svart på vitt hur läget är.

Jag är i mycket bättre form nu än någonsin trots ostrukturerad träning och mer vila än vanligt. Jag åkte loppet med ett smärtande revben och dålig uppladdning innan. Varje litet stök kändes. Min snittpuls landade på 91% av max under det loppet. Jag hade några dippar ned till runt 85% under loppet. Under de 1.37 som jag var ute och körde lyckades jag pressa mig till mitt totala max men ändå hålla i hop tekniken så gott det gick. Jag hade pannbenet med mig.  Men det är inte här som skon klämmer. Det handlar om den tävlingsångest som jag får och som jag har så svårt att hantera. Den som sänker mig innan och under loppet. Därför la jag upp en annan statregi som jag skrev om tidigare i vintras . Jag har tänkt att fokusera på tre saker:

  • Tempoloppen i sommar- där har jag redan missat två stycken.
  • Cykelvasan
  • Långlopps-SM i höst.

På det här sättet blir tävlingarna utöver bara ”bra träningspass” utan att jag behöver känna att jag måste vara bäst på varje lopp jag ställer upp i. Självklart ska jag ju gå ut och köra mitt bästa tänkte jag. Det är främst i höst som jag ska vara i min bästa form någonsin. En rätt bra plan och därför löste jag tävlingslicens även för 2015.

Sedan tänkte jag att jag skulle bestämma mig efter Härjedalstrampen om jag skulle köra Långa Lugnet och resterande tävlingar jag planerat. Och det vill jag men nu är det bara så att jag inte vet om jag klarar Långa Lungets 6 mil med mitt onda revben till helgen. Det känns ju lite tråkigt. Jag har därför inte anmält mig.

Så svaret på överskriften blir att jag tävlar lite i sommar. Inte hela långloppscupen. Inte alla landsvägslopp som jag funderat på. Jag fokuserar på russinen i kakan och siktar på att köra fort på cykelvasan och Långlopps-SM. Två av dessa russin är Mörksuggejakten och Fjällturen. För det finns så mycket mer jag vill göra och ha tid för än att bara jaga placeringar i D30 under sommaren. Cykel är så mycket mer än tävling tänker jag.

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: