Snabbdistans på isiga vägar

Det är några nya varianter av cykelpass i mitt träningsupplägg nu. Som dagens snabbdistans. Lite kortare i tid än ett vanligt distanspass och med lite högre puls. Inget stopp för att eventuellt fika. Jag skulle hamna någonstans i zon 3 sett till puls. Mellanmjölk skulle jag ha sagt förut. Eller pass som de såg ut när jag varken cyklade hårt eller lugnt i början av mitt landsvägscyklande när jag ständigt jagade min före detta sambos bakhjul.

Eftersom jag inte riktigt har klart för mig var min zon 3 ligger höftade jag lite och la in passet i garminklockan. Packade ned några gel i ryggfickan för att prova tillföra lite mer energi under passet än vad jag brukar. Velade fram och tillbaka om jag skulle ta min vintercykeljacka eller en tunnare vindjacka. Blev den tjockare och redan uppe på expresscykelvägen ett kvarter hemifrån var jag varm.

Jag hade sett ut en rutt där jag och Hasse skulle undvika de större vägarna. Det regnade i går och skapade blixthalka och rejält isiga vägar. Jag ville inte riskera att halka själv eller vara rädd för bilar. Två och en halv timme skulle vi vara ute och jag hade gissar tunt 5 mil. Det visade sig bli alldeles perfekt.

Det var inget strålande vårvinterväder vi bjöds på idag. I stället ett grått och sörjigt Östersund. Förrädisk is och fläckvis mjuk snö och emellanåt stora vattenpölar. Jag sa till Hasse att det nog är så här de allra flesta söderöver tar sig igenom vinter efter vinter. När fukten kryper in under cykelkläderna och allt blir prickigt. Det som skiljer är nog att andra är smartare och använder kompislapp på cykeln. En längre stänkskärm med andra ord. Någon sådan hade varken jag eller Hasse och var båda både blöta och skitiga.

Men även om vädret inte var med oss blev det en runda med mycket vårkänslor. Det luktade fuktigt, så där som det gör när snön smälter. Vinterkläderna var för varma och händerna svettiga i handskarna. Is att parera och känslan över att vara oerhört trött på ljudet av dubb mot asfalt.

En fin runda på vägar som vi annars cyklar landsväg på. Ett skönt tempo där pulsen för det mesta låg där den skulle men sjönk snabbt när jag bromsade mig utför. Jag var glad att återigen ha Hasses sällskap på cykelpasset. De som är så få numer. Han fick hålla fart i dag eftersom han satt på de starkaste benen och det var skönt att ha något att fokusera på. Lika skönt att ha någon att prata med i bland.

Två och en halv timme rann i väg och vi kunde stänga av klockan precis utanför porten. Lagom trött i kroppen efter ett riktigt skönt pass. Lite vårprickig i ansiktet och med blöta fötter i vinterskorna. Ett pass som jag kan bocka av som bra. En liten självförtroendeboost när det känns som det finns lite kraft i benen. Nu hoppas jag känslan sitter i under morgondagens vanliga distanspass.

På tal om att vi planerade rutten för att slippa vara rädd för bilar höll det på att gå riktigt illa en mil in i passet. I en tvär kurva kommer en bil med sladd och föraren hade ingen chans att häva den. Som tur var gick det inte fort och jag hann reagera.

1

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

  • Helena Sahlqvist

    februari 24, 2019 at 07:15

    Det låter precis som många av våra vinterpass. Nu börjar dock vägarna bli helt bara här i östra Värmland. Igår när jag cyklade distans var det bara en bit på grusväg som det var blött, moddigt och bitvis tjällossning. Hade satt på ett par mindre stänkskärmar som jag köpte häromdagen i cykelaffären i stan. Typ Assaver för både fram och bak. Funkade riktigt bra. Blev inte lika blöt som jag brukar.
    Idag ska vi åka stig, så får se hur mycket snö det är kvar i skogen. Just nu längtar jag efter snöfria stigar. Ha en fin söndag!
    Helena Sahlqvist recently posted…Få till en kort AWMy Profile

    Svara
  • Helena Enqvist

    februari 25, 2019 at 09:10

    Jag inser ju sådana här dagar (var halt, blött och sörjigt bitvis i går på distanspasset) att jag har det ganska bra sett till vinterdistanserna när det väl är snö. Just på grund av snö och ingen smuts som åker upp är stänkskärmar inte nödvändigt vintertid här. Förutom nu då. Nu är allt skitigt.
    Här börjar faktiskt vägarna tina fram nu, såg på vägen till jobbet att stigarna börjar titta fram. En månad för tidigt som det känns.
    Helena Enqvist recently posted…Happyride till Singsjön för fika – 3 timmar isterapiMy Profile

    Svara

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: