Sommarens 5 cykelbilder

När jag tänker tillbaka på cykelsommaren som gått är det med en liten svindlande känsla i kroppen. Tänker på hur otroligt spännande den blev, vilka äventyr jag fått varit med om och vilka tävlingar det blev till slut. Sommaren som kändes så långt bort i slutet av vårvintern när snön låg djup och jag inte trodde det skulle gå att stigcykla förens långt in i maj. Jag hade haft en vinter av knackig träning och visste inte alls om jag skulle tävla särskilt mycket och framförallt var jag osäker hur det skulle gå med MTB-SM som var mitt stora mål. 

När jag tittar igenom bilderna från sommaren inser jag hur mycket jag ändå cyklar, hur många saker jag klarat av som jag inte trott och hur fort sommaren ändå gick. Jag brukar säga att jag samlar på upplevelser och det gör jag. Från tävlingar till turer på andra ställen och inte baar cykling förstås. Vi har gjort så mycket mer under sommmaren som gått. Men just i dag tänkte jag visa fem bilder, fem höjdpunkter på sitt eget sätt. Smått till stort. 

En helt vanlig majkväll i Spikbodarna tog jag med kameran ut för att fota till ett inlägg jag skulle skriva för MTB-SM. Jag ville lyfta den fina cyklingen vi har i stan och Hasse fick agera modell till Spikbodarnas stigar. Kvällen var ljummen och vi skojade om att vi var tvugna att ta tillvara på den sommarvärme vi fått så tidigt. För det skulle säkert vända. Det vände aldrig och sommaren blev en enda lång hetta som det kändes. Jag blev så nöjd med mina bilder och den känslan som jag ville förmedla. Jag hade varit lite nervös att snön inte skulle hinna tina bort men jag fick fin grön mjuk mossa- det som gör skogen så fin där. Omslagbilden kommer även från samma tillfälle. Motljus, cyklist och stig, det blir inte bättre än så!

Helgen som jag tillbringade hos Elna kommer alltid ha en egen plats i hjärtat. Vi cyklade mtb-vättern ganska oförberedda inför start men hade så roligt.  Ett grymt team som bjöd på sig själva.  Jag fick cykla hennes hemmastgiar och kände äntligen att det lossande teknikmässigt. Men det var inte bara cyklingen som var fin. Det var också att få hänga en helg, prata massor och äntligen träffas ordentligt på riktigt. Något som vi inte gjort förut. Elnas hemmastigar gav mersmak och framförallt vill jag cykla Vistabanan igen. På tal om den finns en film när vi cyklad den. Filmen kan du se här!

Den här bilden ger mig en fin och härlig känsla i magen. Det är efter målgången på MTB-sm och XCO-loppet. Sara och jag hade tampats i två tävlingar. Mot varandra och jag hade haft så otroligt roligt. Vi visade båda två att Östersund har två riktigt duktiga damcyklister och Sara gjorde två fantastiskt fina lopp. Vi hade båda två kämpat med hjärnspöken på banan innan tävlingarna. Gjort stora framsteg och utvecklats oss enromt mycket. Även om vi var konkurenter i samma klass kände jag mig så glad över vad Sara presterat och det var fint att ha en vän på samma tävling. Lika fint och mäktigt var det stora stöd vi hade från våra cykelvänner. De som hejade efter banan, peppade, skrek och cyklade med. Något som verkligen lyfte mig och gjorde mig varm i hjärtat. MTB-SM 2018 kommer jag alltid se tillbaka på med stolthet.

Kanske var det första gången den här sommaren som jag faktiskt längtade att cykla i regn. Längtade och framförallt njöt av pass i dimma och svalare temperatur. De passen var lätträknade men välkomna. Som den gången när jag och Sandra cyklade den fina slingan på Katrinatoppen i dimma medan det regnade nere vid stugan. Då var färgerna plötsligt intensiva och starka igen och det doftade skog och fjäll runt omkring oss. När vi kom tillbaka till stugan övade vi hopp. På halt och blött stughopp men med stora leenden. Jag tänker tillbaka på alla roliga och fina rundor som vi gjort. Och på vad som komma skall till sommaren när jag, Sandra och Erika ska ut äventyr i Norges fjällvärld. Då kanske regn och dimma inte uppskattas lika mycket.

Den här bilden över vyn som jag förälskade mig handlöst i den ligger mig varmt om hjärtat. Tänk vad mycket fin cykling vårt grannland Norge bjuder på. Och tänk ändå vad bra det är att vara lite spontan i bland. Säga att vi åker över gränsen och ser om stigarna på Trailforks är lika fina i verkligheten som jag tror. De var det och Rörös bjöd på sådan där cykling som jag vill ägna mig åt. Fjäll, tallmostigar och lite kluriga utförsåkningar. Bara ett par timmar hemifrån. Det finns så mycket mer att upptäcka och sommarens två turer dit var definitivt inte de sista!

Nästa sommar då? Då kommer jag samla ännu fler cykliga minnen. Jag kommer att utmana mig rejält och förhoppningsvis växa som cyklist. Jag kommer att vara nybörjare igen. Det ger ett litet skönt pirr i magen. 

Men först jag ska samla skidminnen. Alla snöulliga träd, kalla vintermornar och gnistrande vinterkvällar. Skidornas ljud mot snön och håret vitt av frost. Det är snart dags!

7

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: