Sommarens sista tävling

I går var det sista deltävlingen i Jämtlandsserien och den allra sista tävlingen för min del den här sommaren. Precis som förra året var det banan i Fugelsta som skulle köras. En fin bana på 6 km som skulle köras 3 varv. Inga backar att tala om men intensiv och med delar av Fugesltas fina handbyggda stigar.

Vi laddade upp med att fjällcykla allt för många timmar i lördags och jag tänkte att det var skönt att det inte var tävling den dagen. Även om pulsen inte gick upp var benen trötta och tunga. Jag insåg att kroppen inte återhämtat sig lika fort som jag ville efter Ragunda 100 miles och att det skulle bli en spännande tävling på söndagen. Skulle det ens gå att få upp någon fart?

Jag vaknade på söndagen med en slö och ännu mer trött kropp. Velade lite vid frukosten om jag skulle hoppa över tävlingen och i stället packa en ryggsäck med kaffe och bara trampa runt Frösön i det fina vädret. Men samtidigt ville jag köra Fugelstas fina bana och ta ut mig en sista gång den här sommaren med nummerlapp på. Jag lovade mig själv en lugn runda på Frösön på eftermiddagen, som en liten belöning om jag kom i väg.

Vi tog bilen ut till Marieby och jag var nervös för första gången på länge. Dels för om kroppen ens skulle vilja cykla och för att det skulle bli tufft motstånd. Dessutom hade jag min dotters cykelskor när mina egna gått sönder. Hur skulle knäna må av annan klossplacering under skorna. Jag lugnade mig själv med att  kroppen kanske kommer i gång, 18km skulle felplacerade klossar kunna fungera och jag bara kunde köra så fort jag kunde för dagen. Jag skulle ändå inte ha en aning om hur de andra körde förens efter tävlingen. Det funkade ganska bra.

Vi hämtade ut nummerlappar, swischade startavgiften och värmde upp en kort stund på en grusväg. Det kändes oerhört segt. Bad Hasse starta bakom mig för att jag skulle ha något att fokusera på- inte släppa förbi honom utan kamp.

Är det värt att spurta runt en bana jämfört med att försöka rädda en lins?

Vi ställde upp och jag tog ett djupt andetag. Det skulle bli en rolig tävling oavsett dagsform peppade jag mig själv och stack i väg när klockan räknat ned 30 sekunder. I vanligt Helenamanér gick jag ut för hårt och studsade fram på den första guppiga stigen. Jag hade cyklisten som startat 30 sekunder före mig i synhåll. När jag äntligen tagit ut på lite slätare mark och banans enda stigning fick jag till flytet och pressade allt jag kunde uppför. Inget att spara på. Sista tävlingen, ta i allt du har så har du i alla fall kört med flaggan i topp. När du är uppe planar det ut, tryck på där, ta i det lilla motlutet och ta fart utför. Ned i tempoställning på skogsbilvägen och sedan grusväg och stig tillbaka till varvningen. Fina stigar. Kör kör kör. 

När jag kommit en kilometer hade Arvid som jag hade haft i synhåll försvunnit. Jag hörde hur jag flåsade tungt och tittade ned på cykeldatorn. 179 slag i minuten, 9 slag från max. Jösses tänkte jag. Det här håller nog inte i tre varv. Så plötsligt känns det som jag gråter, en stor tår hamnar under ögat och jag inser att jag tappat linsen i vänster öga. Jag har precis skaffat linser och frågat Hasse innan tävlingen om det är möjligt att tappa linser när man cyklar. Inte då svarade han, eller det händer väldigt sällan. Dålig tajming. Jag trampar för allt jag är värt samtidigt som jag funderar om jag ska försöka fånga upp linsen och lägga den i cykeltröjans ficka. Inser att det är ett dåligt förslag. Tänker att det blir jäkligt dyrt att tappa linser eftersom jag fått månadslinser. Är det värt att spurta runt en bana jämfört med att försöka rädda en lins? Jag sänker inte tempot och känner att linsen sitter där den sitter och kan inte göra så mycket mer. Det är trots allt tur att jag ser bra på ett öga och är van att åka med dålig syn. Dessutom ska jag ändå få en starkare vänserlins sedan.

Jag kommer ut på grusvägen innan det långa stigpartiet ned mot varvning och anar att Hasse inte är många sekunder efter. Jag går ned i tempoställning och matar den korta biten innan stigen börjar och får sänka tempot när jag kommer i fatt en annan tjej. Jag väntar tills det går att åka om och trasslar in mig i min cykel och när jag kommer upp på benen har jag Hasse och en kille till precis bakom. Jag får släppa förbi killen och Hasse stannar på mitt hjul och sambokampen börjar.

Attans också. Ge dig inte. Ta in på stig. 

Han ska inte få gå om. Inte en chans. Jag kör som en furie. Känner hur höger lins nästan trillar ut och lyckas blinka till den. Den andra linsen har satt sig på cykelglasögonen. Jag pressar benen och försöker att inte slarva så mycket på stigen. Ta kurvorna snabbt och säkert och låta bli bromsarna. Ser hur Hasse tappar lite när det är tight och hur han plockar igen när blir rötter.

Jag ligger fortfarande Hasse när vi går ut på det andra och näst sista varvet. Framför mig startar Sara Rönnberg och jag får någon att jaga. Jag tar in lite i banans backe och tar mig förbi så småningom. Borrar ned mig och vet att pulsen ligger nära max. När det blir grusväg går Hasse om jag biter mig fast på hans hjul. Attans också. Ge dig inte. Ta in på stig. 

In på tredje varvet ligger Hasse fortfarande före och jag inser att jag inte kan gå om och skapa lucka på över 30 sekunder men jag kan fortfarande hålla hans tempo. Benen har vaknat och jag har riktigt roligt trots att det gör ont precis överallt. Jag ska ta mig i mål under timmen. Vi kommer i kapp Martin och när jag tänker gå om får Martin nya krafter och både han och Hasse drar i väg. Jag biter i hop och försöker täppa luckan. Lyckas gå om Martin innan stigen och får ovärderlig pepp på de sista stigpartierna. Martin är snabb på stig och jag får köra på mitt absoluta max och lyckas ta in på Hasse.

Vi rullar in över mållinjen och jag stänger av klockan på strax under 57 minuter. Benen skakar och jag tar av mig cykelglasögonen och ser att linsen fortfarande sitter på glasögonen och kan inte mer än skratta åt det. Får hjälp av Bitte att förpacka den i en liten platspåse och kanske kan rädda den.

Berömmer Hasse för en galet bra körning. Han har lyft sig rejält och gjort sommarens bästa tävling. Vi ställer upp cyklarna på taket och köper lite fika innan prisutdelningen. Hänger i målområdet och super in det sista av sommarens tävlingssäsong. Jag väntar spänt på resultatet. Jag har ingen aning om hur jag kört men är nöjd. Nöjd över att kunnat ta ut mig så hårt efter ett tufft lopp helgen innan. Nöjd över att jag höll i hop hela vägen runt och verkligen tog ut mig.

Får veta strax innan prisutlottningen att jag kört in som snabbaste dam av fem startande med 3.5 minut till godo på Cecilia Thomasson som kört in som andra dam. Hon som precis blivit mamma! Det gick vägen ännu en gång och mycket tack vare att jag hade en egen hare att jaga. Något att fokusera på i stället för att ge upp när det blev för tufft. Det blev den bästa tävlingen av de som jag kört på hemmaplan trots att jag var så trött innan.

Jag vinner en cykellampa på mitt startnummer och Hasse ett verktyg till cykeln. Vi rullar hem nöjda och glada. Fikar lite och vilar en stund på soffan. Jag byter om till cykelkläder igen och rullar ur benen på Frösön. Får min belöning och tänker flera gånger att det blev en galet roligt och bra sommar. Att jag verkligen lyckas släppa pressen på mig själv och fått ut det där som jag vetat har funnits i mina ben. När det klaffar både fysiskt och mentalt är jag stark och snabb. Just den här sommaren lyckades jag. Jag tänker med en skön känsla i kroppen att nu får jag fikacykla precis hur mcyekt jag vill. Jag kan sprätta på någon stig, jaga ett stravasegment och sedan bara rulla.

Inte tänka intervaller, långa pass eller träning för att tävla. Sådant får vänta tills det blir dags för vinterträningen och innan det ska jag ha rejäl cykelvila en period! För jag är så sugen på att försöka bli ännu lite bättre till nästa år!

6

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

3 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: