• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Stigcykling och vårväme fick starta påskhelgen

Stigcykling och vårväme fick starta påskhelgen

I torsdags stämplade jag ut några timmar tidigare och cyklade hem med min jobbryggsäck och vidare ut mot Bynäset i stället för Blåkula. Ett lugnt rullpass med ett syfte – att få cykla finstig en stund. Bynäset är en halvö som tidigare har varit förbjudet område för de som går och cyklar. Ett gammalt skjutområde där risken funnits för att det ska ligga kvar rester efter övningarna. För två år sedan öppnades Bynäset officiellt när kommunen tog över marken och ställde i ordning den vandringsstig som går runt ön. Den som alla använt förr utan att det var okej. Jag har cyklat där många gånger. Smitit in genom staketet för att få en av stans allra finaste stigar att cykla på. Efter att Bysäset öppna för allmänheten har jag däremot inte varit där så många gånger och cyklat.

Bynäset och västsidan av Frösön är det första som brukar bli snöfritt och torka upp på vårkanten och väl värt lång transportsträcka. Ett par kilometers rotig och rolig stig, några kilometer av att få känna att tekniken sitter och få det där sköna cykelpirret i magen. Över att det väntar en hel sommar av stigar, lek på berget och slipa teknik ännu mer. Jag kunde ha cyklat många timmar till men kroppen var alldeles för trött och jag för hungrig. Nästan tre timmar efter jag lämnat jobbet var jag hemma igen. Skärtorsdag med guldkant som bjöd på vårvärme. Så pass att jag kunde cykla hem i cykeltröja och armvärmare.

I går morse klev jag upp för tidigt för en ledig fredag och mötte upp Happygänget för morgoncykling. En timme på gångvägar, lite torr stig längs med sjön och isiga stigar i Lillsjön. Många av oss skulle cykla vidare efter frukosten. Martin Mattsson har bjudit in till långfredagscykling. Jesu lidande hade han döpt turen till. Mycket mjölksyra, 3 timmar, inga glada tillrop eller fikapauser.

Jag laddade med mycket frukost och var lite nervös över att faktiskt inte orka. Men någonstans anade jag att det kanske ändå inte skulle bli tre timmar av ren hets runt Frösön. Och det blev det inte heller utan en sådan där skön och rolig happyride när det trycks på stig, rullas lite lugnt emellanåt och jagas lite på något segment. Dessutom är det svårt att lida på fina stigar, inte komma med glada tillrop och framförallt allt inte stanna vid ett vindskydd och fika.

Ett tappert gäng för pass nummer två en fredagsmorgon

Frösöns östra sida bjöd inte på så många cykelbara stigar men från Västbyviken mot Bynäset fick vi riktigt mycket stig. Efter kaffestopp rundade vi Bynäset och jag fick trycka på när jag bestämde mig för att inte släppa Martins hjul. Känna den där sköna känslan av kraftfulla ben som svarar. Även om pulsen var hög är det lätt att glömma bort att det är jobbigt när man får köra stig. Få annat att tänka på, som att hitta rätt linjer, hålla trycket och köra snyggt och effektivt. En kvart som försvann i ett nafs innan vi stannade och hämtade andan i väntan på de andra.

Vi rundade av turen med cykling på isen i viken vid Bynäset och lite stigletande tillbaka till stan innan klockan slog över på 3 timmars effektiv cykeltid. Vi skiljdes åt, jag tvättade av min cykel hos en cykelvän innan jag trampade hem och somnade på soffan. Nöjd och riktigt distanstrött och med en känsla av att den här vinterträningen inte varit förgäves. Påskhelgen kunde inte ha börjat bättre och den är inte slut än.

Nu ska vi byta om till skidkläder och skejta på fjället innan påskmiddag. Ute skiner solen och det är runt 10 grader varmt med lite mer vind än förra helgen. Det är nog bara bra, det behövs lite fläktande när det är så varmt på fjället!

2

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: