• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Stigpremiär med kalasben och punktering – eller jag vill aldrig sluta cykla

Stigpremiär med kalasben och punktering – eller jag vill aldrig sluta cykla

Hasse i kvällsljus på väg mot sommarhagen. 

Det ryckte lite i mina ben i dag. Efter fyra ofrivilliga vilodagar ville kroppen röra på sig. Jag funderade efter middagen om ett pass på trainern skulle vara ett bra sätt att komma i gång lite. Kände mig lite trött men helt okej från feber och huvudvärk. När jag låg där i soffan och tittade ut kom suget efter stig. Det var nästan vindstilla ute efter en vecka av kraftig blåst. Tänkte att det inte gick att cykla stig eftersom min fuji är på service. Men på väggen i tonårsrummet hänger ju min gamla 26:a. Cuben som jag inte gjort mig av med. Tonåringen skulle på bio. Inte behövde hon den just nu. Hasses Fuji är också på service så han tänkte att han nog skulle kunna ta min gamlagamla alucube (vilken jag inte heller har gjort mig av med). Visserligen pytteliten för honom men ändå.

Sagt och gjort. Vi bytte raskt om. Jag tänkte att det var dumt att vänta med att prova stigcyklarshortsen till kortkortväder så jag tog ett par cykelbyxor och benvärmare under. Cykligt värre. Vet ni? De var lika bra som de var sköna. En ny favorit.

Magiskt kvällsljus i vad vi kallar för ”Frimansskogen”. 

Vi rullade ut på Frösön och tog västra sidan upp mot Sommarhagen och fick en stor dos vårstig. Någon enstaka snöfläck men annars torrt. Vi snurrade runt en stund uppe vid Frösötornet innan vi tittade till pumptracken i Valla. Inte riktigt cykelbart där än dock. Rullade samma väg tillbaka och jag roade mig med att trycka på lite här och var. Tänkte försöka att knipa en QOM efter stranden in mot stan men lyckades ordna säsongens första punka precis när jag skulle trycka på. Det blev en promenad in till Badhusparken medan Hasse hämtade bilen. Inte gjorde det så mycket. Jag var full av måbrakänslor i kroppen. Lite över en timmes träning gör gott.

Alltså slang. Nä bättre med tubeless. 

I kväll var det bara så där underbart roligt som inte går att beskriva riktigt. När det pirrar i hela kroppen av glädje. När det är så där skört vackert ute som det är tidigt på våren. Lite disigt i skogen precis när solen börjar gå ned. Fåglar som kvittrar och det luktar av fukt. Just i sådana ögonblick vill jag aldrig sluta cykla. Aldrig någonsing. När benen är kalasstarka och sprättiga och det liksom surrar av kraft i dem, då är livet enkelt. Vilan har gjort gott och jag är stark.

Äntligen är det vår på riktigt och cykelbart i skogen. Äntligen. 
0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: