• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Stigvisning på Annersia – en sådan där kväll igen

Stigvisning på Annersia – en sådan där kväll igen

 

Jag samlar på sådana där kvällar. Kvällar som jag plockar fram i minnet när det är mörkt, slaskigt och motivationen att cykla är liten. För tro mig, i bland är det svårt att komma ut, svårt att hitta lusten att cykla och i bland känns allt bara motigt. Framförallt den här perioden när hösten kommer och det inte är några tävlingar eller lopp inbokade.

I går var jag inte omotiverad att cykla. Snarare så pass cykelsugen att arbetsdagen gick oerhört sakta. Jag ville ut. Få röra på benen och känna lite puls. Efter fjällmaran i lördags har jag bara cyklat långsamt till jobbet och rullat ur benen på måndagskvällen. Det blev årets långsammaste pass på lättaste växeln. För att få lite genomströmning i ett par oerhört stela ben. Det tar tid att återhämta sig och återhämtad var jag långt i från i går.

Sara Rönnberg hade ordnat stigvisning ute i Böle och Fillsta. Annersia som vi säger här. Jag bodde där för många år sedan och det i de här skogarna som jag började cykla mountainbike. Tyvärr minns jag inte mycket av de stigar som jag åkte då. Några gånger har jag följt med på stigvisning där men inte själv ut åkt ut. de tär synd för det finns massor av fina och flowiga stigar. Kittlande utförslöpor och tunga uppförsbackar.

En sådand är stig det kittlar lite i magen av förtjusning.

Jimmy Andersson började kvällen att visa stigar i det område han bor och Sara tog över när vi närmade oss Fillsta där vi startade. Det blev en trevlig kväll. Ljummen med en vacker kvällssol. Det blev kaffepaus på ett hygge i Åkeräng där lingonen var mogna. Vi såg älg och kor och pratade om björnar. Det finns nämligen gott om dem i området. 

 

När det började skymma så pass att några tände sina pannlampor åkte vi en sista stig över Böle som jag cyklat så många gånger innan vi lastade upp cyklarna på taket och åkte hem. En fin och kravlös cykelkväll. Sådan där träning som är så skön på höstkanten. Min kropp var självklart trött och stel. Utsida lår protesterade när jag tog i och pulsen levde sitt eget liv emellanåt. Jag försökte på mig en spurt på ett kort segment och det sög effektivt musten ur benen. Men inte gör det särskilt mycket.

I kväll ska jag på äventyr. Liftburen utförscykling på min xc-hoj. Teknikträning med en tjej som är grym på det. Det jag oroar mig mest för bortsett från att åka alltför tekniska dh-banor är just liften. Men det går. Till helgen väntar eventuellt ett lokalt mtb-lopp. Det beror på vad kroppen säger.

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: