Två heta cykeldagar och starka ben

En bild som ger mig lite gåshud. Dels av stolthet och den känslan jag kan tänka mig att hon hade just precis där. 

Jag tror konceptet cykla jättelugnt i många timmar ett par dagar och sprätta sedan passar mig ypperligt. För i dag var det pulver i benen igen. Till och med uppför. Sedan har jag ingen aning om jag är starkare i dag än förra året. Men det känns okej.

Men vi börjar med gårdagen och Cecilias första riktiga klättring på cykel. Första året vi var här hittade vi serpor från Cabezo del la Plata. En riktigt fin klättring. I fjol tog jag och Hasse en annan väg över samma berg men inte fullt lika fin. Därför valde vi helt enkelt det finaste för att introducera Cecilia i essensen av cykling.

Gårdagen var het som en bakugn och Cecilia hade sega och trötta ben efter svängen i Rebate. Innan vi hade nått Torremendo var jag osäker om det ens skulle fungera att klättra för henne. Men hon är rätt tjurig min dotter och har hon bestämt sig för något ser hon till att genomföra det. Så hon ville fortsätta och sa att hon nog skulle ångra sig om hon inte gjorde det.
Vi hade valt en lite mindre backig resa till Cabezo för att hon skulle orka och mötte mängder av cyklister. Första maj i Spanien är den dagen alla cyklar. Vi hade sällskap av ett gäng på 30 cyklister från Torremendo mot Torreguera. De hade lite mer bråttom än oss.

När vi nådde byn innan klättring stod luften still. Hett som i en bakugn. Jag fick se till att Cecilia drack med jämna mellanrum och valde själv att spara lite på mitt vatten om hon skulle få slut på sitt. Vi jobbade oss sakta men säkert mot serporna. När de väl kom var det en lycklig dotter. Hon kämpade med trötta ben men med gott humör.

Cecilia i en av de första stigningarna. 

Vi mötte många cyklister på väg ned och blev omkörda av ett par gäng. Stannade och tog lite kort och jobbade oss vidare. Lika smärtsamt vackert som för två år sedan. Det här är cykling när den är som bäst helt enkelt. Jag tänkte många gånger under den timmen det tog att det är det här som jag gillar allra bäst trots allt. Eller just nu. För samma lyckokänsla kommer ju när jag trampar stig där hemma.

Jag tror hon gillade det. 


Väl på toppen high five:ade vi innan vi åkte ned mot Aveleses och plattmarken igen. Cecilia och Hasse försvann i fjärran medan jag i vanlig ordning fegbromsade mig ned. Vi stannade sedan till i Aveleses på fiket med de enorma bocadillos. En fika som satt bra i magen. Fiket ett genuint spanskt sådant med gubbar som spelar domino och dricker öl. Sunkigt men fint på något sätt. Svenska hälsoskyddsinspektionen hade nog stängt ned det på direkten.
Cykling kräver fika. Värme kräver is och cola. 
Vi rullade hem via kanalen och stannade vid en golfresort någon km från Villa Martin för en glass och vatten. Jag hade gott helt tom på vätska. 85 km stannade rundan på. Milen här känns lite längre än hemma. 4,5 timmar i sadeln gjorde dottern trött. Vi avslutade kvällen med pastabuffe nere på La Zenia. 
Som rysk kaviar typ. Svindyra oliver. Lyxlunch. Tur att melonen kostade lite. 
I dag tog Cecilia en vilodag. Vi gick på marknad på förmiddagen och köpte de dyraste oliverna någonsin. 16 euro. Språkförbistring kan man kalla det. Eller noll koll. Goda var de men matkassan sinade i ett nafs. Så kan det gå. Dagen har varit den varmaste sedan vi kom hit. Valde därför att cykla på eftermiddagen. Mina ben bad om fart och var sugna på backar. Vi åkte därför mot Hurcillo. Jag hade sett ut ett par strava-segment jag varit nära att ta häromdagen. Låg på som en skållad råtta och benen svarade fint. Till Bigastro och Hurcillo gick det undan. Hasse på rulle. 
Därifrån åkte vi upp mot Torremendo och en stigning som tog ungefär 25 minuter. Rätt jäkla jobbigt i värmen rent ut sagt. Klättra i hetta är jobbigt oavsett vilken fart det går i. I Torremendo stannade vi på Desiree bar för en fanta citron. Tanken var sedan att åka Rebate bakvägen och filma. 
En bar, med spanska dominospelande män som inte syns i bild. 

I stigningen upp mot Rebate började värmen ta ut sin rätt. Vi hade just passerat en skylt som upplyste oss om 35 grader. Jag var lite osäker om mitt vatten skulle räcka. I Rebate når ingen vind. Det står helt still. Vi överla en stund och valde att åka ned igen. Det skulle bara vara dumt att försöka i dag. Alldeles för varmt. Längs med den blåa sjön skulle vi i alla fall få lite motvind.

Jag såg min chans att tempoköra lite igen och kunde nöjd svänga in på kanalen efter ett par kilometers hårdkörning.

Mannen, kanalen och den röda Focusen. 

60 km som kändes som det dubbla i dag men med starka ben. Till och med starka klätterben. Det är ändå på platten och på landsvägscykeln som jag har självförtroende just nu. Kanske inte det optimala om jag ska köra mtb-lopp. Om jag ska det. För jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Det återstår att se. Jag tror att det någonstans handlar om att jag är osäker på om jag kan och hur bra jag är jämfört med andra år. Det återstår att se. Kan jag ta med mig denna känsla hem så kommer jag att åka tempoloppen bra. Synd bara att det inte är så många andra tjejer som kör där hemma.

Så ska jag väl avsluta med lite självskryt då. Men jag är rätt stolt över jag lyckas kamma hem några QOM:s här i Spanien och dessutom gör det med skaplig tidsmarginal. Mest stolt är jag faktiskt över att jag lyckades ta femte bästa tid uppför Hurcilloklättringen. Jag som egentligen är för stor och tung för att vara bra på att klättra. Men humlor kan flyga.
Nu är inte allt en tävling men Strava är en bra motivator för min del. Jag tar i lite extra och det gör cyklingen lite roligare i bland.

I morgon är sista dagen för vår del. Vi flyger hem på måndag morgon. Cecilia längtar hem till pojkvän och kompisar. Jag längtar lite efter att få köra stig på Frösön. Jag har en ledig dag på tisdag och planerar att vara ute ett par timmar. Även om det varit mycket cykling här nere och blir en sväng i morgon vill jag köra lite hårdare. Kroppen längtar efter hög puls. Men som sagt kombon lugn och lite hårdare har gjort gott!

(Fler bilder finns på min facebook om någon vill se. De ligger offentliga, sedan finns jag ju på Instagram också om någon har missat det. )

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: