• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Tvångstankar på trainern +It´s gym time

Tvångstankar på trainern +It´s gym time

I går längtade jag hem. Hem till min trainer. Det är låter rätt sjukt men så var det. Friskvårdstimmen skulle spenderas med att stirra på dotterns sovrumsdörr och mata watt på tröskelpuls.


Jag var vid gott mod när jag körde igång. Tanken var de där tröskelpyramiderna jag brukar köra fast på ett annat sätt. Fallande tröskel. 10-8-6-4-2 minuter med 2 minuters vila mellan. Gick ju jättebra i första intervallen. Sedan vilade jag och bytte låt i telefonen och så hade vilan gått över 2 minuter. Planen sprack. 2 minuter ska vara 2 minuter. Ett par förvirrande sekunder uppstod. Jag kör varianten som Hasse körde för ett par dagar sedan. Kanon, för där var vilan 3 minuter mellan de där 3 intervallerna på tio minuter.

När displayen stod på 9,54 fick jag en sån där knäpp tanke att om jag råkade missa att sänka watten skulle jag bli tvungen att köra 2×20 minuter. Jag var ju faktiskt rätt pigg i benen och väntade spänt i 6 sekunder på om jag skulle hugga tag i mina egna armar och låta bli att peta på displayen. Eftersom förnuftet vann över något den knäppa hjärnan och insikten om att jag faktiskt inte mentalt skulle klara av att mata vidare i 10 minuter och sedan mata 20 minuter till vilade jag när klockan tippade över. Pustade ut. Började sedan fundera på om det verkligen inte var möjligt att ändå köra en fallande stege och låtsats att jag bara vilat 2 minuter. Fast lura sig själv är ingen bra ide. Jag trampade vidare och höll mig den senare planen. (Snälla sätt ingen diagnos på mig, jag är bara helt vanligt knäpp typ).

Det var i vilket fall som helst en rätt skönt variant av tröskelintervaller. Jag viftade runt mina 220 watt och kände mig stabil ungefär till de sista 6 minuterna. Då var det en kamp att inte ge upp. Orken finns men jag kommer på tusen andra roliga saker medan jag sitter där. Får peppa mig själv att jag kört långlopp i flera timmar och bör ju klara ett par minuter som inte ens är på max. I bland fungerar det i bland inte. I går fungerade det och jag klappade mig själv på axeln efteråt.

Före-efter. Glad-sliten.

Vi hade ju tänkt att morgonträna i går min dotter och jag. Eftersom vi skulle upp tidigt försökte jag att få ovan nämnda dotter att somna i tid. Ett projekt i sig. Jag tror ju att hon gör som jag säger. Som att lägga undan telefon och padda vid 22. Jorå.

Eh…

Klockan 23 kom ett pepp-sms från barnet i rummet bredvid. Hon tänkte inte till och jag kunde faktiskt inte mer än skratta åt henne när jag tog upp det. Dessutom hade hon en kvart innan delat en selfie på Insta.
Nu var det inte bara hon som var trött igår morse. Vi kom upp lite snare än tänkt och åt morgongröten med grus i ögonen. Att hinna till Fristilen, träna, duscha och sedan hinna till jobb och skola i tid skulle aldrig gå. Det gick bli kvällsträning i stället. 

Det här med vinklar kan i bland bli lite galet. MVH dubbelhakan

Det blev ett kanonpass i kanonsällskap. Jag körde mina cirklar och gjorde om övningarna så att Cecilia skulle klara dem utan att ledsna. Hon var stark i går. Hon var även nöjd och glad efteråt och jag kanske får sällskap fler gånger? Jag själv var mer mör än jag trodde efter tröskelpasset.

Så vill jag bara tacka för alla fina kommentarer jag fick på min magbild på Instagram i går!
Jag vet att det är delade meningar kring om det är bra eller inte bra med Emma Igelströms initiativ. Att det spär på objektifieringen som en del höjer sina röster om. Men vi tycker alla olika och jag står för min bild och det jag skrev kring den.

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: