Jag tog min friskvårdstimme i eftermiddags. Den som jag vanligtvis tar på fredagsmornarna eller förlänger en lunhrast för att hinna cykla. Jag hade skrivit alldeles för länge, vridit och vänt på ord och formuleringar tills hjärnan inte längre fungerade. En kollega sa det samma och konstaterade att det är för nära semestern nu.

Jag trampade hem på damtrallan och mötte nästan Hasse i dörren. Vi tog en snabb fika innan vi bytte om till cykelkläder och åkte ut på Frösön. Jag ville köra ett varv i högre tempo på SM-banan för att se om jag lyckats få till bättre linjer på partier jag övade på förra veckan. Ville känna på banan med lite hög puls och få lite självförtroende. Sedan skulle vi rulla Frösöstig hem.

Vi tog det lugnt  ut på ön. Inga ryck på stigar utan en jämn fin uppvärmning. Väl ute vid Frösö park kopplade jag på tävlingshjärnan och fokuserade på att köra fort och säkert. Så pass säkert att jag fegade på ett hopp som jag klarat innan. Bromsade och stannade uppe på det. Vände på cykeln och åkte runt i stället. Fegade på andra hoppet jag övat och bestämde mig för att inte bli arg eller besviken utan bara köra.

Det blev inte särskilt snyggt och tekniken lite hackig. Jag kände mig seg och trött i kroppen och benen men det där jäklarannama fanns där. Jag låtsades att jag hade någon som jagade bakom för att öva på det som är svårast, att bli jagad. Jag slet mig uppför sista backen och av bara farten blev ett tänkt varv två och sedan räckte det. Jag funderade på hur jag ska klara sammanlagt fyra varv. Hur lägger man upp en varvtävling på det här sättet? Jag som alltid går ut hårt. Det håller på Jämtlandsseriens banor men de är inte närheten lika stötiga, bökiga och knixiga.

Vi rullade hemåt sedan och blev stående där så många foton tas från Frösön när Hasse punkterade. Nästan samtidigt sa vi att det skulle vara synd att åka hem och äta falukorv när sommarkvällen var så fin. Vi ville cykla lite till. Vi pratade en stund när Anders vi lärt känna via happygruppen kom förbi på väg till banan för att köra lite. Han berättade att han inte tycker om byggda tekniska saker och hopp skrämmer honom. Han var redan jättenervös inför SM och ville helst ha det överstökat. Då slog det mig att jag inte är ensam och han som är en sån bra cyklist har samma hjärnspöken och satte ord på det som jag tänkt så mycket på. Där släppte lite av min nervositet och ångest inför SM-tävlingen. Jag ska bara köra, njuta av hemmaplan och att jag kommer att få ett grymt träningspass i kroppen.

Vi cyklade vidare. Jag sprätte på en gammal favorit till stig som jag inte kört på länge. Vi åkte rotmattorna vid ändsjön och spurtade över ängarna vid Lövsta innan vi stannade till vid Tages för middag. Trötta i benen men nöjda och när jag laddade upp passet till Strava kunde jag inte annat än le lite fånigt. Jag hade kört till mig ett par pers  på ett par sträckor på banan och kammat hem två fina QOM på frösöstigar. Det finns lite fart i kroppen.

Lite för sent kom vi hem och lite försent bryggde vi kaffe. Men det gjorde inget. Det blev en kväll när vi inte ville cykla hem och ett riktigt bra träningspass. 

Hasse punkterade alldeles i rätt tid, när jag behövde vila som mest.
2

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.