Vinterdistans – 3.30 timmars njutning

I går eftermiddag över mat på Tages bestämde vi oss för att stanna kvar hemma i stan. Vi hade först sett över möjligheterna att åka någon annanstans för att få åka skidor men vi ville varken lägga pengar på bensin och dyrt dagskort. I Storhogna var enbart toppslingan åkbar och enbart för klassiskt. Vi var mer sugna på att skejta. Det som vi kommer att lägga fokus på den här vintern. Stugan finns kvar och nästa helg kan det ha kommit mer snö sa vi till varandra. I stället en hemmahelg med cykel och skejt på ÖSK. Skidorna hade vi tagit med oss hem för vallning.

Vi åkte ut medan dimman lättade från Storsjön. Det är så vackert innan isen lägger sig.

Marie Krysander hade bjudit in till en riktigt fikatur på annersia som vi säger här. Böle, Rasten och Fugeslta som ligger på andra sidan Vallsundsbron. Fatbike eller mtb, det skulle inte spela någon roll. Jag var mer sugen på att ta min fatbike men natten mot i går började det töa och gatorna blev isiga. Fatbiken har inga dubbdäck och det är lite rysk roulette att åka på den just nu.

In i det sista velade jag. Superiorn lockade inte det minsta men jag ville inte ramla och bryta något. När Marie messade och skrev att det bara är att hålla rak kurs över isen och att allt löser sig ställde jag ut superiorn på balkongen och tog in Fatbiken i stället.

Visst var det lite nervöst och spännande på väg ut från stan när cykelvägarna var isiga och fläckvis sandade. Men så fort vi kom över på annersia och upp i skogen fäste däcken fint.

Efter lite diskussion bestämde vi oss för att åka över Brattåsen med mot de handbyggda stigarna i Fuglesta. Reinhold hade tidigare under veckan hittat ett par riktigt fina stigar som han ville visa oss.

Ju längre upp vi kom desto mer dimma blev det. Sådan där vacker dimma och en låg vintersol. Så som det är i november och december. Temperaturen sjönk ned mot 10 minus och det kändes i kinderna. Jag var glad att jag tagit mina underställsbyxor med vindskydd under tights och cykelshorts. På händerna hade jag mina varma lobsterhandskar med en tunn liner under. Dessutom hade jag för första gången tagit med mig en tunn dunjacka för fikapausen. Det som jag alltid glömmer och börjar frysa efter några minuter.

Uppe på grus- och körvägarna mot Fugelsta kom de feta hjulen på cykeln till sin rätt när vi fick cykla i snö. Uppe vid Svartsjöarna och skogarna kommer snön tidigare än nere mot Storsjön. Det är lite häftigt eftersom det egentligen inte skiljer så många höjdmeter. Skidsäsongen börjar lite tidigare där och vi mötte några som skejtade och några som körde hundspann.

Reinhold stod för turens fikaplats. I solen vid en fäbod drack vi kaffe och åt bullar och mackor. Pratade bort en bra stund innan vi började frysa lite för mycket. Vi hoppade i gång kropparna och mina händer tappade känslen och det tog en lång stund innan jag kunde växla och bromsa.

Eftersom det fortfarande pågår älgjakt och vi inte ville störa en jägare som väntade på sin hund fick vi inte se de stigar som Reinhold tänkt att visa. I stället åkte vi till Fugelstas handbyggda stigar. De var hårda och fina och helt annorlunda att köra med fatbike.

Vi vände hemåt samma väg som vi kommit och fick fin utförskörning ned mot Vallsundsbron. Lagom tills solen gick ned var vi hemma. 3.30 timmes effektiv cykeltid och massor av dagsljus och en skön trött känsla i kroppen.

Jocke visade sin bardoms åker där han kört mycket traktor.

Hemma sa vi att vi gjorde helt rätt att stanna hemma. Även är vi insåg att vara skejtstavar ligger kvar i stugan och det inte blir någon skidåkning i morgon. För även om tårna blev kalla gjorde det inte så mycket. För det är så roligt med sällskap och tiden rinner i väg. Cykling är bäst på det här sättet, så är det bara. Och som sagt, stugan står kvar och det är fortfarande bara november. Jag kommer att hinna åka så mycket skidor att jag nästan tröttnar.

2

3 Comments

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: