Vinterdistans – Locknesjön runt 

Äntligen distans på cykel och för min del vinterdistanspremiär någonsin. Cyklist som jag kallar mig har jag inte kört vinterpass längre än en timme till 90 minuter förut. Sist jag var ute lite längre var för två år sedan. Efter gårdagens väggning och lite hängiga känsla i kroppen var jag rädd att inte orka idag. Att distanspasset mer skulle bli som ett tempolopp för min del.

Vi möttes upp, Robin, jag och Hasse hemma hos Erika och Claes i Brunflo. Vi med cyklar på taket för annars hade det blivit lite för långt. VI hade planerat att cykla runt Locknesjön som Erika förelsog i Happyrideforumet häromdagen. Premiär för min del del runt den sjön och Erika och Claes en  vanlig distansrunda. För mig som tröttnat på Brunfloviken en rätt exotisk tur. På sommaren ska det vara ännu finare enligt Erika och tävlas görs det också då. Loppet Locknesjön runt rätt och slätt. Något att prova kanske?
Vi rullade i skönt tempo utan krav på fart och med tid till prat. Fick bitvis lite sol på nästan och solen värmer faktiskt lite redan. Tempen runt minus 7 grader och i svackor och i skugga dessto kyligare.   Jag orkade utan problem och lyckades ligga på fin distanspuls även när det gick uppför. Cykelbenen finns där även om de inte får jobba så mycket just nu.

Efter 2.5 mil trampade Claes av kedjan och jag hoppa mig lite varm medan de fixade med kedjelås och sådant där jag borde lära mig. Sög i mig en gel, det enda jag hade med mig för 5.3 mil runt en sjö är ju inte så långt. Inte på odubbade racerdäck en varm sommardag men något helt annat en vinterdag med 420 dubb i vardera däck. När kaffet dracks efter halva turen och de andra åt choklad och smörgåsar ångrade jag mig att jag inte stoppat med något att tugga på.

Efter runt 2.30 effektiv cykeltid och avslutningsvis körande efter tempobanan i Brunflo kunde vi rulla in hos Claes och Erika och konstatera att det varit en förbaskat fin dag i sadeln. En sån där dag jag kommer att spara på länge.

Som jag saknat detta. Att gå socialrulla i lugnt tempo och bara låta benen snurra lite. Som sommarcykling runt en sjö fast med kalla tår och issträngar under snön. Slush till sportdryck i flaskan och kalla kinder. Solsken och brillor med mörkt glas. Happyride när det är som bäst även om det inte sker på stig. Vet inte hur många gånger jag frågat mig själv under hösten och vintern varför jag envisats med att inte cykla när snön kommer. För första gången kommer jag att cykla in våren nu. På riktigt. Det blir ingen cykelpremiär för år, det blir bara ett byte från mtb med dubbdäck till sommardäck och rull på smala hjul när snön har tinat.