Dagens topptur- Oxsjövålen 1023 möh

Vi fortsätter att utforska fjällen här. Oxsjövålen är inget ny topp för oss bortsett från att vi inte sprungit hit. I fjol lunchade vi på toppen i slutet av september. En kortare dagstur med vandrarkängor då. Vi har även cyklat stigen från Trumvallen och stigen mot Jakstugan nedanför själva fjället.

Ryktesvägen har vi hört att det skulle finnas en liten tunga utan sten mot toppen för fjällen häromkring består mest av sten och Oxjövålen är inget undantag. Med tanke på att Trumvallens fjällridning tar sina hästar upp mot toppen och att Vemdalen Fjällmaraton kommer att har en del av sin bansträckning här skulle vi nog kunna ta oss upp.

Upp tog vi oss. Via vältrampad ridstig och stenblock. Av en händelse upptäckte vi stigen efter Gammelvallen, den som inte är utmärkt på kartan. Att vi sedan tog sikte på fel topp när vi väl hade kommit upp på höjd gjorde inte så mycket. Fördelen med den här löpningen och att man befinner sig på kalfjället att det går att springa nit näsan pekar. I vårt fall mot den rätta toppen.

Hasse som precis nått toppen av den första stigningen. Här har vi cyklat ett par gånger.

Hasse som precis nått toppen av den första stigningen. Här har vi cyklat ett par gånger.

Jag i sänkan mellan fjällen. Foto: Hasse

Jag i sänkan mellan Skuvfjället och Oxsjövålen. Foto: Hasse

Det är verligen vyer som tar andan ur mig och som ingen Iphonekamera i världen kan göra rätta.

Det är verligen vyer som tar andan ur mig och som ingen Iphonekamera i världen kan göra rätta.

Där uppe i snållblåst och med förstärkningsjacka och mössa mådde vi båda som bäst. Tiden rinner i väg på ett häftigt sätt även om kilometerna inte tickar lika snabbt. Det är frihet och en känsla av att verkligen leva. Att stanna och ta sig tid att titta, bara ta in allt det där vackra som vi har helg efter helg och nästan börjar bli vardagsmat för oss. Den hissnande känslan i magen som kommer när man fritt får springa utför lite på skrå. Den är obetalbar!

14 km senare nådde vi bilen. Lite tröttare men nödja och fulla av intryck. Dessutom kändes det faktiskt ganska bra i kroppen i dag. Tempot blir aldrig särskilt snabbt på sådana här turer men till skilland från förra helgens känsla av annöd när vi sprang kändes det som vanligt i dag. Bara därför tänker jag ta en vecka som lite lugnare. För att kroppen verkligen ska få vila ut.

Trumvallens fjällridnings rasttstuga på fjället. Så här skulle Lillkvista ha legat!

Trumvallens fjällridnings rasttstuga på fjället. Så här skulle Lillkvista ha legat!

Mot rätta toppen på skönt underlag.

Mot rätta toppen på skönt underlag.

Det sägs att det ger tur att lägga en sten på ett röse. Det här ett gigantiskt sådant. Självklart la jag en sten och fick sträcka mig upp rejält.

Det sägs att det ger tur att lägga en sten på ett röse. Det här ett gigantiskt sådant. Självklart la jag en sten och fick sträcka mig upp rejält.

Den här utsikten! 1023 möh. Fjällen här inte höga men nog så för höjdrädda mig.

Den här utsikten! 1023 möh. Fjällen här inte höga men nog så för höjdrädda mig.

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

15 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: