Om knästatus och gå ett maraton
Knästatus
Jag har nyss varit till kirpraktorn igen. Fått stötsvågsbehandling och ett konstaterande att min högra sida är stelare än min vänstra. Dock är jag stramare på vänster baksida men har lite smärta på den högra. Jag har kompenserat upp det så att säga. Den inflammation jag hade i knät är borta och jag har inte lika ont på utsidan. Hon har dragit från fötterna till ryggen och tänjt på baksida lår på höger. Jag gör mina övningar och försöker att inte vara bitter över att kroppen inte samarbetar. Om jag inte har någon smärta bortsett från en underlig krampkänning i höger lårmuskel i början av mina cykelpass och en liten känning i framsida knä där lårmuskeln fäster.
Om jag inte har ont i veckan får jag börja springa lite lugnt efter mitt besök hos henne på måndag. Springa så länge jag inte känner något och sedan trappa upp. Jag ska även jobba mycket med övningar för en sida i taget i min träning framöver. Det känns som om det går åt rätt håll även om det svider rejält i min plånbok.
Kan man gå ett maraton?
Om sex dagar är det Axa Fjällmaraton. Jag har en startplats som jag inte kan sälja eller få tillbaka pengar för. Jag har inte tänkt så mycket på maran efter första besöket hos kiropraktorn efter Sportkullan. Eller rättare sagt förträngt den.
I morse kom det där suget över mig. Suget att få stå på en startlinje till ett fjällmaraton. Det som jag längtat efter sedan jag petade in min anmälan i höstas. Få hämta ut nummerlapp, känna den speciella stämningen innan starten, förväntan, lite ångest och glädje. Veta att man har ett äventyr framför sig.
Jag kan inte springa, det har jag insett. Att springa skulle förstöra en eventuell start i Vemdalen fjällmaraton i början av september. Men jag kanske kan gå sa jag till Hasse över frukosten i morse. Det kan man väl göra? Vi kollade fjolårets resultatlista och de som kom sist hade gångtempo. Det skulle väl ta runt 9.30 timmar. En lång dag på fjället med andra ord.
Hanna Haglund gav ett bra svar på min fundering på Facebook.
Klart du kan. En dag på fjället med massa gott på energiborden efter vägen är ju aldrig fel.
Det är inte verkligen inte. Visserligen ska det spöregna hela dagen och jag fick öven höra att banan var lerig och slirig efter all nederbörd som kommit. Det i sin tur är lite riskabelt om jag skulle halka eller så. Fast det kan jag ju göra hemma i lägenheten också.
Frågan är bara om de tär vettigt att gå ett maraton? Eller ska jag helt enkelt bara supporta hasse som jag tänkt och i stället satsa på att gå mig igenom Vemdalen om jag inte är helt bra då?
06 Comments
Leave a comment
Så nedrans tråkigt för dig!jag förstår ditt sug och din längtan men om vädret ska vara skit så hade nog jag inte riskerat nåt utan avstått. Med tanke på Vemdalen… Men det är jag det:-)
Det är supertrist och helt plötsligt känns det bara som jag tänker löpning hela tiden, hur mycket jag saknar det, jag som hade så svårt att prioritera mellan cykel och det för ett tag sedan. Men det är väl som man säger, man saknar inte kossan förens båset är tomt.
Du har nog rätt även om jag helst av allt vill stå på start….
Å Helena, hade du inte haft Vemdalen inbokat framöver skulle jag ha sagt som Hanna, klart att du ska gå och njuta av upplevelsen! MEN nu har du ju ett lopp till inplanerat inom ganska kort tid. Du är supervältränad men just gång är kanske inte din huvudgren så risken för att du får problem efter så många promenadtimmar hade jag tyckt var för stor om jag var du. Jag röstar därför för att du supportar Hasse (kommer vara mycket värt för honom) och i stället satsar på att lugnt och fint bygga upp dig till Vemdalen 🙂
När det gäller det ekonomiska så kan du väl fortfarande sälja startplatsen ”inofficiellt”? Alltså på typ blocket eller så? Det blir visserligen ditt namn som kommer att stå i resultatlistan men samtidigt så får du ju igen pengarna.
Jag har ju det och det lopp som känns som det som jag sett mest framemot trots allt. Jo det blir alldeles för många timmar trots allt, även om det går bra att gå.
Tänkte som hastigast nyss att jag kanske skulle mejla och höra om jag fick byta ned mig till kvartsmaran men då är risken större att jag ”fuskspringer”.
Tack för kloka ord Sara!
(Vemdalen har jag en plan för om det skiter sig och det inte fungerar att springa, då byter jag ned mig till korta på 11 km och gör det tillsammans med Cissi som ändå kommer att gå största delen!)
Ja du, det där är en svår boll… för det kanske är en dum grej att riskera Vemdalen nu också om nu knät är på bättring. Men samtidigt förstår jag din längtan och din önskan om att det ska gå. KRAM!
Gahh..det är skitsvårt rent ut sagt. Jag velar fram och tillbaka och tänker att det viktigaste av allt är att jag KAN springa så småningom och inte förvärrar något som ändå går åt rätt håll. Det känns bara så surt på något vis, jag som skulle springa och inte köra lopp på cykeln, och nu kan jag inte göra det jag gör och inga lopp att köra…men å andra sidan lever hoppet kvar om ett fjälläventyr i alla fall! Kram