St Olavsloppet -jag kan visst springa 

Cissi har precis tagit över Henrik som sprang dubbla sträckor på en sjukt bra tid!

Det har varit en lång dag i löpningens tecken i dag. En lång rolig dag. Vilken stämning efter banan! Jag är lite euforisk. Folk överallt, på banan, utefter banan, galna tokiga norrman. Laget Sten Sture som sprang med en kylväska med gofika. Doroteas prinsessor med tyllkjol och ett väder som blev perfekt! Vi skickade i väg Cissi strax före 11 i Andersböle. Hon sprang som hon aldrig gjort förut och kapade sin tänkta tid med hela 6 minuter!

 

 

Trött duktig tjej i mål.

Åt pastasallad i Bleckåsen vi sniglade oss fram genom ett vackert Alsen för att komma till min sträcka i Valne. Jag kände mig lite hängig i morse och var jätterädd att knät inte skulle hålla. Var inte särskilt nervös över att springa men att förstöra något som börjar bli bra. Förvånad och mer orolig blev jag när jag värmde upp och kände att det andra knät var lite stelt och ömt. Det får väl bära eller brista tänkte jag och gav mig ut på min sträcka som slutligen mätte 7,6 km. Jag öppnade i ett tempo under 5 minuter och kände att benen var med mig. Jag tuggade på med väl utvalda pepplåtar i öronen och tänkte på laget och då mesar man inte. Tänkte att jag kör långlopp runt mitt max i över tre timmar. Då kan jag springa ett par kilometer. Det funkade. I de svaga motlut som fanns låg tempot på 5.30. Aldrig hänt innan. Om jag skulle få ont i knäna skulel jag sänka tempot. Det hände inte. Bara ett håll efter 4 km. Det fick inte sinka mig. När klockan visade ett nytt pers på 5 km gav jag mig tusan på att inte sänka tempot.

Det höll ändå in i mål! Jag persade min bästa snitttid någonsin på en längre sträcka. Officel tid blev 37,13 och gav för mig svindlande 4,53 per minut. Hur gick det till undrar jag? Uppenbarligen är jag i bra form just nu. All skejt i vinter har nog sin betydelse för sprungit har jag defentivit inte gjort särskilt mycket sedan 2011. Hasse sprang fortare än vad han gissat på och var lika nöjd i mål. Team Ringvägen gjorde bra i från sig i dag.

Svett i ögonen är inte särskilt skönt.

Det här med att matcha är jag inte bra på, inte i löpningssvängen i alla fall.

Jag är lite löparhög som det så fint heter. Fast det är väl klart, springer man lite sporadiskt då och då blir det ju roligt varje gång! Det här kommer jag nog att vilja göra om. St Olavsloppet var något speciellt.

Nu ska vi packa ned lite öl och rosévin och cykla till Ås. Det blir grillmiddag hos Hasses kompis Henrik. Kan nog vara bra att rulla ur benen lite. 

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

  • Lisa

    juni 27, 2015 at 20:09

    Så jäkla grymt sprungit! Härligt att få insikten om att man faktiskt kan springa o fort oxå! Cyklingen är grym för min löpning (som består av typ ett pass/vecka) har jag märkt!

    Svara
    • Helena

      juni 28, 2015 at 21:51

      Tack! jag överaskade mig själv. Kanske det är tvärtom för min del, att lite löpning gör underverk för cyklingen också? 🙂

      Svara

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: