She rides – teknikträning i Torvalla och ”mumindalen”

Den 20:e juni bjuder vi in till lite teknikträning i Torvalla.  I den lilla skogsdungen vid Gåsenvägen som i somras fick namnet Mumindalen finns det fina stigar att träna teknik på. Rötter, några stockar att ta sig över, några hissnande utförslöpor och tighta svängar. Naturliga klurigheter helt enkelt och på den lite större gräsängen tänkte vi ordna med balansövningar, slalomcykling och eventuellt något litet drop i form av lastpallar.

Oavsett hur mycket man har cyklat är det inte fel att öva på att lära känna sin cykel bättre och öva teknik och därför passar kvällen för alla. Vi själva är inga proffs utan vi lär av varandra vilket brukar bli riktigt bra.

Så är du i Östersundsområdet så kom till Torvalla centrum vid parkeringen vid Coop kl 18 den 20:e juni! Därifrån cyklar vi den korta biten ned till mumindalen. Tag med slang och pump om du har!

Läs mer och gå med i Sherides Östersund och Åre för att hålla dig uppdaterad!

Min hemstad

Ofta är jag hemmablind och lika ofta blir jag påmind om att jag bor i en oerhört fin stad. Här är det nära till naturen, till fjällen och sjön. En liten småstad som sjuder av liv både sommar och vinter. En liten småstad som i bland slumrar dåsigt och kan vara bistert kall och blåsig.

Här finns det som jag behöver och här har jag mitt jobb. Här har min dotter växt och den stad som jag allra längst i. Det som är min hem av två.

Tänk ändå vad fint Östersund är en tidig försommardag, staden vid vattnet med fjällen fonden.

Midnattscykling för tredje året

För tre år sedan kom jag och Erika på den lite galna iden när vi möttes i jobbets korridorer att bjuda in till en midnattscykling. En kväll när natten aldrig riktigt blev mörk och tiden mellan skymning och gryning var kort. Jag sms:ade henne en stund efter att vi mötts för att höra om vi skulle göra allvar av iden. I går möttes vi igen som hastigast i korridoren och sa till varandra att det redan gått tre år sedan vi gjorde slag i saken och att cirkeln var sluten. För några timmar senare skulle vi möta upp ett stort gäng för midnattscykling.

Som förra året var junikvällen kylig. Jag hade letat fram mina varma vinterkläder och cykelskor. Packat ned en extra buff i ryggsäcken tillsammans med varm saft och smörgåsar. Vinden som varit hård under dagen skulle mojna lite framåt midnatt men tempen skulle krypa ned mot nollstrecket.

Jag huttrade lite när vi rullade ned genom stan och mötte upp 21 stycken väl påpälsade cyklister. Strax efter halv elva rullade vi mot Brunflo lagom till stans studenter köade in på hamnkrogen och för att efter vägen plocka upp två cyklister till. Vi hade en skön medvind om än kall och himlen var så där fint rosa.

Foto Hasse Gustafsson

Precis som de två tidigare åren cyklade vi grusvägen längs med storsjön mot Brunflo med korta avstickare på stig. Det var en mäktig syn att vända sig bakåt och se den stora klungan bakom sig och solnedgången över Frösön. Tempot var behagligt skönt och kroppen varm i alla vintercykelkläder.

Vi gjorde några avstickare på stig och Reinhold fick visa vägen när vi tände våra cykellampor och vek in på Brunflos elljusspår. Några tryckte på lite och väntade in vid Brunflos bikepark. Vi rullade sedan via sjön mot Solberg på andra sidan sjön där Reinhold lovat att visa ett par fina stigar på väg mot fikapausen vid Svartsjöarnas stuga.

Precis som åren innan slogs jag av den där speciella känslan att cykla mitt i natten. Om hur fint det var att rulla förbi nedsläkta hus och gårdar. Bara höra ljudet av våra cyklar och det sköna surret av röster i vår grupp i en annars tyst natt. Passera hästar som nyfiket följde oss med blicken när vi vek av upp mot skogen på långa grusvägar. Få träffa nya bekantskaper som jag bara sett då och då i facebookgruppen.

Få vika av på fina stigar i ljuset av många pannlampor och gena över en kohage i en stor grupp. Mitt i natten när jag egentligen borde ha sovit för längesedan. Ha nära till skratt av trötthet och frysa lite om händer och fötter och se  nyvakna kor förvånat iaktta oss.

Foto: Hasse Gustafsson

För att sedan trängas i hop på bänkar vid tjärnen när kroppen var lite trött. Få dricka varm saft och bli bjuden på kubb medan sorlet steg i natten.  Bryta upp när det blev lite för kallt och trampa i gång stela och kalla ben genom skogen tillbaka till stan. Se hur gryningen gjorde himlen över stan färggrann och känna hur vinden avtog. Kika ned på klockan och se att den var långt över 2. Möta studenterna igen, nu när festen var över, och säga hejdå till sina cykelkompisar.

Det var lika trevligt som åren innan och lika svårt att komma till ro och somna trots att klockan var långt efter läggdags. jag tänkte innan jag somnade att det är så otroligt roligt att fått lära känna de här människorna som jag cyklar tillsammans med och att det nästan alltid är någon ny med. En person till som delar samma och i bland lite nördiga intresse. Jag tänkte också med ett litet leende på de människor vi mötte i natt när vi rullade ut genom stan. Jag undrar vad de tänkte när de såg oss passera. Så många på cykel så sent på kvällen. Kanske är vi lite knäppa men på ett skönt sätt!

För att få spendera en juninatt som aldrig riktigt blir mörk på det här sättet är fint. En av sommarens höjdpunkter och jag hoppas att vi låter traditionen leva vidare.

Linsell – cykling bland vitmossa och tallhedar i bilder och på film

I maj skrev jag om att jag var nyfiken på de stigar i Linsell jag hade sett i i appen Trailforks. Den lilla byn i Härjedalen mellan Sveg och Lofsdalen som inte ligger så långt i från vår stuga. En by som varken jag eller Hasse har någon kännedom om och som vi bara passerat ett par gånger på väg till Lofsdalen. Jag visste att det var björnrika områden och av det jag sett från bilrutan mycket fina grusvägar och mycket tallskog. Jag provade att göra research. Sökte på nätet, letade på Strava för att se om någon hade cyklat där och hittade enbart en liten film från en av utförslederna. Stigen på filmen såg trevlig ut och stigarna i Trailforks var många. Vi sa att det fick bära eller brista. Antingen skulle vi få cykla riktigt fina stigar eller ingenting alls. Men provar vi inte så vet vi inte sa Hasse.

Och det gjorde vi. I lördags packade vi en väska med lunch, lastade upp cyklarna på taket och tog med Go:pron och åkte de fem milen från Storhogna till Linsell. Parkerade gjorde vi strax innan Linsellbaren så som den som lagt in stigarna i Trailforks rekommenderat att göra. Stort plus för att man markerar ut det!

Vi väckte direkt uppmärksamhet och några bybor iaktog oss nogrannt när vi lyfte av cyklar och gjorde oss i ordning. Vi anade att utomsocknes cyklister inte var så vanliga i området.

Stigen tycktes gå över en gård för att sedan helt försvinna.

Det började riktigt bra med två stigar som var enkla att hitta även om vi åkte med varsin telefon i handen under stora delar av tiden innan lunchpausen. Sedan tappade vi bort oss. Fick åka tillbaka, vända, ta om och göra om proceduren trots kartan i trailforks och gps:en som visade var vi befann oss i förhållande till stigarna. 

I bland löpte stigarna över tomter och nära bostadshus, Som stigen ”korven” som tycktes gå över en gård och sedan försvinna helt.  I bland var stigarna omöjliga att se för ett otränat öga utan lokalkännedom. Framförallt i skogspartier där det avverkats mycket. Men vi var inställda på stigfinneri och det innebär i bland att man åker fel och i bland dyker man på något riktigt fint. En stig som gör att det pirrar lite i magen av cykelglädje och man vill åka den igen.

Linsellrundan som förde tankarna till Rörbäcksnäs och Rättviks tallmostigar

Innan vi pausade för lunch i bakluckan på bilen hade vi fått åka riktigt fina stigar på tallhet och genom vitmossa. Funnit ett elljusspår med vältrampade ganska breda stigar och tjoat lite av glädje. Vi hade lyckat följa Linsellrundan som förde tankarna till Rörbäcksnäs och Rättviks tallmostigar. Ett riktigt guldkorn som jag klippte i hop filmen nedan av.

Vi hade också försökt att hitta den utförsstig som jag sett på film och de andra stigarna med roliga utförsnamn som skulle gå på Östberget bakom Linsellbaren och ned mot Linsellsjön. Men vi hade misslyckats att hitta dem. Hamnat på tomter och flytt från stora mängder mygg. Vi bestämde oss för att försöka leta upp två stigar lite längre från byn i stället och avsluta dagen med ett varv på Linsellrundan igen.

Kyrkstigen innan vi tog fel vid en stigkorsning och hamnade vilse.

Vi stod mitt ute i skogen, i björntäta marker och hade ingen aning om var vi befann oss.

Efter välbehövligt fika tog vi sikte på stigarna lite längre ut från byn- Stornallens stig och Kyrkstigen. En grusväg som beämndes som transport delade av dem båda och på kartan såg det lätt ut att hitta. Dessutom hade jag läst någon stans om kyrkstigen och att den ingick i de leder som Linsell vandringsförening markerat ut.

Kyrkstigens slut hittade vi ganska enkelt och tänkte att det var en bra ide att åka den baklänges, för att ansluta på Stornallens stig och sedan åka dem båda tillbaka åt rätt håll. Vi glömde bort att stämma av vår riktning med trailforks för sent och vi insåg att vi var vilse. Vi hade missat en stigdelning någonstans ute på ett stort kalhygge. Vi stod mitt i skogen, i björntäta marker och hade ingen aning om var vi befann oss. Dessutom var myggen alldeles för många och mitt humör sjönk. Vi visste inte om det som såg ut som en skoterled skulle föra oss till en grusväg vi sett på kartan eller ännu längre in i skogen.

Men så dök en grusväg upp och humöret höjdes. Vi var på rätt väg och kunde sedan ganska enkelt navigera oss till stigarna. Vi bestämde oss för att hoppa över Stornallens stig, våra trötta kroppar skulle inte orka en lång klättring även om det skulle ge skön utförsåkning tillbaka. I stället tog vi Kyrkstigen som från rätt håll hade blåa markeringar. Markeringar vi helt missat innan vi åkte fel.

Vi avslutade dagen med ett varv till på Linsellrundan och njöt av att kunna åka utan stopp för navigering och kände oss riktigt nöjda med en hel dag med riktigt stigfinneri. Vi hade hittat några riktigt fina stigar och sa båda att med någon som känner till området skulle det kunna bli en riktigt fin cykeldag. För det fanns stigar överallt och känner man inte riktigt till området känns det inte helt bekvämt att följa dem lite på känn.

Trots många felåkningar och bitvis svårt att hitta alla stigar bjöd Linsell på överraskande fin cykling. Det finns potential och det blir nog ett återbesök. Har du vägarna förbi så testa Linsellrundan!

Trailforks som guide

Appen är riktigt bra när man ska åka nya stigar förutsatt att den person som ritat ut stigarna har gjort det noggrannt. Stigarna är färgkodade likt slalompister och downhillleder och det finns ofta beskrivning av stigarna eller området man tänker cykla i. Det går att lämna statusrapporter om stigarna vilket kan vara till hjälp. Är det blött? Är stigen stängd? Ligger det träd över den och liknande.

Till skillnad mot Strava där alla stigar inte dyker upp vid en sökning finns alla stigar på Trailforks redan vid första sökningen och det går att navigera utan att vara uppkopplad mot nätet. Det fylls på med stigar allt eftersom runt i landet och det är roligt. Ett bra sätt att kunna utforska områden som man inte cyklat i tidigare. Trailforks finns som sida på nätet och app till telefonen. Har du inte testat den så gör det!