Magisk tröskel och skönsång

Hasse bjöd på ett magiskt pass i dag. Ett pass där mina armhår reste sig mer än gång under de där 75 minuterna. Bara det att få spinna till låten som spelas innan start vid Bockstensturen väcker minnen och en rysskön känsla i kroppen.
Upplägget var kanon. ca 15 minuter tröskel x3 med vila däremellan. Ett pass som utmanade både benen och pannbenet. Jag är van att träna på det här sättet men inte alla deltagare i salen. De var ruggigt duktiga och utmanade verkligen sig själva i kväll. Det var ös i salen, alla peppade varandra ända in i sista backen. Vi var 17 deltagare i dag!
Jag slet lite med min onda höft. Kände redan i uppvärmningen att det egentligen inte var så bra att jag satt i sadeln. Sockerdricka i vänsterfoten och svårt att stå och sitta längre stunder. Men lätt värt om jag får säga så. Jag har i alla fall ringt och bett om tid hos Led och muskelvärsta´n. Det blir bra det här så småningom. 


Skönsång utlovades ju. Ni ska få slippa höra mig ta ton för det vill ni verkligen inte, jag lovar. I stället ska jag bjuda på min dotter. Att hon kunde sjunga visste jag ju, men inte att hon KUNDE sjunga så här. visste jag inte. Hon stängde in sig på sitt rum i går kväll och gav mig gåshud. På riktigt.

Susanne hade den skönaste kommentaren på videon som jag postade på facebook i går (som just nu har 369 likes) ”Men vänta nu…Ungen cyklar i lera och regn och har DEN rösten? Hon ska SJUNGA! Och en röst mår inte bra av lera och regn. Honungsvatten, glögg (jo faktiskt) och en röstcoach, för tekniken och för att skona rösten. NU! Pronto!”

Det är allstå därför jag aldrig någonsin kommer att få likes på min sång. Skämt å sido, min dotter har visst talang. Ni fattar att jag är rätt stolt va?

Vilodag kryddad med lite gnäll v.2

Förra tisdagen var jag lite upprörd över Swedbank medan jag vilade kroppen.
I dag har ingen retat mig. Jag ligger som en säl i sängen och har googlat underliga symptom i höften. Nu vill jag bara dra täcket över huvudet. Man ska aldrig googla något.

Förra helgen bestämde sig min fotled att det inte gick att belasta på den. Det pågick runt tio minuter men var smärtan och domningen borta. I helgen var det höftens tur att göra detsamma.

I dag har höll jag på att krypa ur skinnet på eftermiddagsmötet. Det gjorde ont att sitta. Ont att ta sig upp för trappan. Efter middagen och Ipren ligger jag ned. Det enda som lindrar. Google säger Isciassymptom, höftledsartros, spända muskler och höftinflamation. Jag säger åt mig själv att sluta googla. Släpper det inte bokar jag tid hos en kiropraktor. Fast i morrn ska det vara bra, tänkte köra Hasses monsternas i spinningsalen.

Förressten tipsade Björn mig om cykelskor. Rätt trevliga tycker jag! NW hade jag som första cykelsko. Tål att tänkas på, får googla cykelskor i stället. Det är bättre.

Slutgnällt.nu

Slitna pjuck- behöver nya


Mina Diadora-skor höll inte mer än ett och ett halvt år. Antingen sliter jag skor mer än normalt eller så var skorna inte så bra. De där röda grunkorna vid klossarna ska vara två på vardera sko. Vilken nytta de egentligen har haft vet jag inte. Killen i butiken påstod att det skulle ge en större anläggningsyta på pedalen och mindre trötta fötter. Att det har varit glapp och svårt att klicka pedalerna förstår jag nu. I helgen fick jag sparka i vänsterskon i pedalen, lite bökigt i skogen på tajta stigar.

Skorna har varit ruggigt sköna. Är lätta och svala och suttit som en smäck på mina fötter. En nackdel var dock att spännet på ovanpå foten klämde och gav skrapsår när skoskydd var på.

Måste alltså hitta ett par nya skor. Angenämt bekymmer. Nån som har tips på grymma pjuck för en lite bred fot? Kasta tipsen på mig i så fall!

Stigletartur- Karl XI väg

 

 

 

 

 

 

 

Tredje mtb-rundan på raken?! Ja jag cyklar uppenbarligen igen. Bra.

I dag har dimman legat tät och tempen visade en minusgrad. Frostigt och vackert.
Vi bestämde oss för en stigletartur i området runt stugan. Reka för kommande cykelsäsong.
Hittade en otroligt fin liten stigsnutt i stugområdet. Inte lång men skoj.

Fin stig

Cyklade sedan upp till husvagnsparkeringen vid spårcentralen och körde mot åkriktningen mot
anslutningsspåret till Kull-Johannes. Efter lite tung cykling i ljung hamnade vi på Karl XI:s väg mot Klövsjö.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vilken härlig led! Från korset vi nådde är det 2,5 km till klövsjö och lika långt åt andra hållet ned mot Storhogna igen. Vill man fortsätter sommarleden mot Bräckvallen.
Vi valde att åka en km ned mot Klövsjö på sliriga stenar och smal stig. Riktigt roligt och bra teknikträning.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi vände och tog leden ned till hotellet och fick lika fin körning igen.
Det finns sol sagt stor pontential i området här! Nu börjar jag bli lite sugen på en AM-hoj, för helt ärligt har min hårdsvans lite begränsningar bland all sten. Men en hoj till är svåmotiverat.

Sammanfattar en bra träningshelg, höjdpunkten var nog torsdagens pannlampetur .
Nu har jag laddat batterierna och kan bita tag i arbetsveckan som kommer!

Hoppas ni haft en fin helg!

Kalla fötter och tungcyklat


I dag fick jag trevligt sällskap! Hasse har äntligen blivit frisk. Han hade rätt pigga ben till skillnad från mig. Bättre har jag gjort i från kan man väl säga. Fick stumma ben redan när vi svängde ut på 315:an. Jippie ungefär.

De blev i stort sett samma runda som i går, hela milspåret på Skalet och rekning av anslutningsspåret till Storhogna. Sista biten var inte direkt så cykelbart. Tungcyklat på myr och ris. Men vackert.


I dag hade jag inte glömt varma strumpor. Men jag tog ett par för tjocka och skorna blev lite små och tårna tappade känslen efter ett tag. Gör om gör rätt nästa gång.
Men trots seg kropp och kalla fötter var det en skön runda. Och vintercykling är inte så dumt, fast vinter är det väl inte riktigt än. En bra början att hålla uteträningen i gång. I fjol misslyckades jag ju kapitalt.

Nu väntar en kladdkaka till efterrätt. Det går åt en del energi att träna förstår ni!