2 timmar i bingen gjorde susen

Det här med sömn är inte det lättaste.

Vi vet nog alla hur viktigt det är att sova, att det är då kroppen reparerar och bygger upp. För oss som tränar är det viktigt för prestationsförmågan. I senaste numret av bicycling finns en intressant artikel om sömnens betydelse för prestationen och återhämtningen.  Jag tror att många inklusive mig själv slarvar lite, kanske inte inser HUR viktigt det är.

Men det svårt i bland, att somna, sova en hel natt och få i hop de timmar som behövs. Jag inbillar mig att mitt sömnbehov är mindre än vad det egentligen är. Mest utvilad känner jag mig om jag får sova runt 9 timmar vilket sällan händer.

Det är inte så att jag har sömnrubbningar så att det är allvarligt. Men jag har slarvar till och från. Som de  senaste veckorna. Tidiga mornar på jobbet, mycket kaffe, sena kvällar, tävlingar och träning. Inte optimalt varken för återhämtning eller för att kroppen att tillgodogöra sig träningen.

Några gånger har det hänt att jag känt mig ”sjuk” på kvällen, lagt mig och varit ”frisk” dagen efter. I går efter spinningen blev jag tussig och hängig. I morse vaknade jag med halsont och huvudvärk. Tuggade bafucin på jobbet och hade mjölksyra i låren så fort jag reste mig upp. Att gå till postrummet, ca 30 meter var som att genomföra ett långlopp. Och med känslan NEJ inte nu, inte vara sjuk stressade jag väl upp mig själv.

Men två timmar i bingen efter jobbet gjorde visst susen! Tänk hur det kan vara. Nog för att jag fortfarande känner mig rätt mosig och orkeslös men halsontet och huvudvärken är borta. Kroppen sa bestämt i från, vila tyckte den och jag törs inget annat att lyssna. Vi ska hyra denna film, äta lite god plockmat och hänga i soffan resten av denna fredag.

I morgon hoppas jag åter att jag pigg och alert, det vankas lite racer tillsammans med Jesper som jag försökt sy i hop en cykeltur med ett bra tag. Sen bär det av till Fåker för grillfest med kubb och rosévin hos familjen Östman/Rundström!

Trevlig helg till er, och hörrni, sov gott!

Underbara Frösön, mitt mtb-paradis

Har jag berättat om ön ett par km härifrån Ringvägen? Nämnde jag att det där finns flera mil av grym singeltrack, mjuka traktorvägar och dammiga grusvägar? Om alla rötter där tekniken finslipas och farten byggs upp.

nyastigar

Har jag berättat om de makalöst fina vyerna längs med strandkanten, om fonden av Bydalsfjällen och en klar dag även Åreskutan? Inte glömde jag väl att berätta om steniga härliga utförslöpan vid sommarhagen, eller den mjuka backen nedförbi Frösövallen, eller att det går att hitta nya vägar varje gång?
fro%CC%88so%CC%88onnya

Har jag sagt att Frösön är min lekpark, mitt mtb-paradis? En ö som ger sprättiga cykelben skön mjölksyra en varm onsdagskväll i juni? Ben som får ny energi när middagen spontant blir en picnic på kajen i Badhusparken med ön som fond.

hasseiskogen

Kan ni inte bara komma och göra mig sällskap någon gång? Jag vill så gärna visa hur roligt det är att cykla stig här!

Det är lättare med racer -cykelprojektet tar sin början

Jag är rätt duktig, om jag får säga det själv, att meka racer. Byter däck på ett kick, justerar växlar osv. Ett reslutat av många års övande. Mtb:n har jag inte riktigt kläm på än när det kommer till lite mer avancerade grejer.
Trodde väl att jag kunde hantera en helt vanlig cykel. Tänk så fel jag hade.

Bara det att hitta rätt slang. Åkte upp på Coop. Inte det första stället man köper slang på men när suget efter att starta upp cykelprojektet klockan åtta på kvällen får man ta den butik som är öppen helt enkelt. 28 tum, standardslang, okej och en sån ser ut hur? Tyckte att den var lite väl bred, fick fråga en kille med ursäkten att jag bara byter racerdäck. Han skrattade lite åt mig.

Väl hemma insåg jag att det tar lite längre tid att få lös hjulen. Inga snabbkopplingar här inte. Fram med stora verktygslådan och slet som ett djur. Det där hjulet hade nog inte tagits av de senaste 20 åren eller nåt. Hjulet vägde väl ungefär lika mycket som min cube vilket kändes när det landade på fötterna.

Krängde av däcket och kunde skaka ur en hög med löv, mossa och lite annat från modernatur. Saker som inte hör hemma mellan slang och fälg. Rosten hade satte djupa spår. Får nog ta och leta nya hjul så småningom.


Så på med ny slang och så kunde jag pumpa upp en liten ansenlig mängd luft. Ytterdäcken är fina åtminstonde. Så tillbaka med hjulen.
Tror jag får ta och lära mig att byta ekrar och rikta hjul om jag ska susa runt på crescenten i sommar. Någon som vill lära mig konsten att rikta hjul?

Det tog ungefär en timme innan jag kunde rulla lite på gården. Sadeln mina vänner, är rätt stor, lite mjuk och bara så där gammalt skön! Lampan funkar inte, ringklockan hänger lite snett men ankungen rullar!

Nu är jag nöjd över mitt tilltag på gården, projektet är i gång och ett bra sätt att glömma bort Lida-floppen. Cyklar är roligt och nog ska det bli nåt av det här vad det lider!

Min gamla cresent

Jag har en gammal (en gång i tiden fin) damtralla. Den har fotbroms och är oväxlad. Den är i stål och har fina detaljer, dessutom har den lättgångslager! (vad det nu är).

Då är det tragiskt att den får stå med punkterade därck, övergiven och bortglömd till förmån för kol och flashiga växelgrupper. Den har ju potential ju! En ful ankunge som kan bli en svan för att vara lite klyshig så här på måndagskvällen.

Så efter att ha följt Elnas piffande med sin retrohoj har jag bestämt att ta hand om min pärla! Hon skänkte den inspirationen jag behövde! Dessutom tipsade hon om billig fin cykelkorg från en känt byggvaruhus för endast 69 slantar!

(nu har jag ju outat mitt projekt, nu måste jag sätta i gång allstå! )

Min första DNF- Lida Loop 2013


Jag är såklart lite besviken men inte arg. Efter första depån tappade jag min sadel, det tog 30 min att få dit den men lite hjälp av en kille. Innan låg jag på en trygg 2:andra plats med nån minut upp till första platsen. Tredje dam var långt efter.

Jag försökte jaga i kapp men det är en omöjlighet längst ned i motionsledet. Dessutom började det åska och spöregna. Jag körde som en furie men när växlarna började krångla och sadeln började krångla igen och jag landade med axeln på en stor stubbe gav jag upp. Så jäkla kul är det inte.

Visst är det lite surt, jag hade kanonben, har kört sjukt bra i stöket och kände att det skulle bli ett sjuhelvetes bra lopp.

En märklig känsla just nu, jag är ju inte den som bryter, oavsett. Men någon gång ska va den första, idag för min del.

Så det var Lida Loop 2013.