Underbara Frösön, mitt mtb-paradis

Har jag berättat om ön ett par km härifrån Ringvägen? Nämnde jag att det där finns flera mil av grym singeltrack, mjuka traktorvägar och dammiga grusvägar? Om alla rötter där tekniken finslipas och farten byggs upp.

nyastigar

Har jag berättat om de makalöst fina vyerna längs med strandkanten, om fonden av Bydalsfjällen och en klar dag även Åreskutan? Inte glömde jag väl att berätta om steniga härliga utförslöpan vid sommarhagen, eller den mjuka backen nedförbi Frösövallen, eller att det går att hitta nya vägar varje gång?
fro%CC%88so%CC%88onnya

Har jag sagt att Frösön är min lekpark, mitt mtb-paradis? En ö som ger sprättiga cykelben skön mjölksyra en varm onsdagskväll i juni? Ben som får ny energi när middagen spontant blir en picnic på kajen i Badhusparken med ön som fond.

hasseiskogen

Kan ni inte bara komma och göra mig sällskap någon gång? Jag vill så gärna visa hur roligt det är att cykla stig här!

Det är lättare med racer -cykelprojektet tar sin början

Jag är rätt duktig, om jag får säga det själv, att meka racer. Byter däck på ett kick, justerar växlar osv. Ett reslutat av många års övande. Mtb:n har jag inte riktigt kläm på än när det kommer till lite mer avancerade grejer.
Trodde väl att jag kunde hantera en helt vanlig cykel. Tänk så fel jag hade.

Bara det att hitta rätt slang. Åkte upp på Coop. Inte det första stället man köper slang på men när suget efter att starta upp cykelprojektet klockan åtta på kvällen får man ta den butik som är öppen helt enkelt. 28 tum, standardslang, okej och en sån ser ut hur? Tyckte att den var lite väl bred, fick fråga en kille med ursäkten att jag bara byter racerdäck. Han skrattade lite åt mig.

Väl hemma insåg jag att det tar lite längre tid att få lös hjulen. Inga snabbkopplingar här inte. Fram med stora verktygslådan och slet som ett djur. Det där hjulet hade nog inte tagits av de senaste 20 åren eller nåt. Hjulet vägde väl ungefär lika mycket som min cube vilket kändes när det landade på fötterna.

Krängde av däcket och kunde skaka ur en hög med löv, mossa och lite annat från modernatur. Saker som inte hör hemma mellan slang och fälg. Rosten hade satte djupa spår. Får nog ta och leta nya hjul så småningom.


Så på med ny slang och så kunde jag pumpa upp en liten ansenlig mängd luft. Ytterdäcken är fina åtminstonde. Så tillbaka med hjulen.
Tror jag får ta och lära mig att byta ekrar och rikta hjul om jag ska susa runt på crescenten i sommar. Någon som vill lära mig konsten att rikta hjul?

Det tog ungefär en timme innan jag kunde rulla lite på gården. Sadeln mina vänner, är rätt stor, lite mjuk och bara så där gammalt skön! Lampan funkar inte, ringklockan hänger lite snett men ankungen rullar!

Nu är jag nöjd över mitt tilltag på gården, projektet är i gång och ett bra sätt att glömma bort Lida-floppen. Cyklar är roligt och nog ska det bli nåt av det här vad det lider!

Min gamla cresent

Jag har en gammal (en gång i tiden fin) damtralla. Den har fotbroms och är oväxlad. Den är i stål och har fina detaljer, dessutom har den lättgångslager! (vad det nu är).

Då är det tragiskt att den får stå med punkterade därck, övergiven och bortglömd till förmån för kol och flashiga växelgrupper. Den har ju potential ju! En ful ankunge som kan bli en svan för att vara lite klyshig så här på måndagskvällen.

Så efter att ha följt Elnas piffande med sin retrohoj har jag bestämt att ta hand om min pärla! Hon skänkte den inspirationen jag behövde! Dessutom tipsade hon om billig fin cykelkorg från en känt byggvaruhus för endast 69 slantar!

(nu har jag ju outat mitt projekt, nu måste jag sätta i gång allstå! )

Min första DNF- Lida Loop 2013


Jag är såklart lite besviken men inte arg. Efter första depån tappade jag min sadel, det tog 30 min att få dit den men lite hjälp av en kille. Innan låg jag på en trygg 2:andra plats med nån minut upp till första platsen. Tredje dam var långt efter.

Jag försökte jaga i kapp men det är en omöjlighet längst ned i motionsledet. Dessutom började det åska och spöregna. Jag körde som en furie men när växlarna började krångla och sadeln började krångla igen och jag landade med axeln på en stor stubbe gav jag upp. Så jäkla kul är det inte.

Visst är det lite surt, jag hade kanonben, har kört sjukt bra i stöket och kände att det skulle bli ett sjuhelvetes bra lopp.

En märklig känsla just nu, jag är ju inte den som bryter, oavsett. Men någon gång ska va den första, idag för min del.

Så det var Lida Loop 2013.

Prerace- eller shit vilken otur vi har

Vi har äntligen landat i stugan på campingen i Flottsbro. Varit hungriga som vargar. I bakgrunden hör vi orientalisk musik och hur brandbilarna pumpar vatten. Det har visst brunnit i skogen. Vi har haft lite oflyt i dag.

Men det började bra. Vi åkte hemifrån i går och sov över i Rättvik. Skönt att slippa åka hela vägen.

I morse begav vi oss mot storstaden. Gick fint, hittade ett mysigt sommarkafe i Hedemora där vi fyllde på depåerna. Vi hade först tänkt att luncha rejält men det blev en macka. Skulle ju inte bli så sena till campingen.


Rullade sedan vidare mot Lida friluftsgård. Eftersom vi åkte så fel i fjol, finns nämligen två Lida, tog vi det säkra före det osäkra. GPS.


Smidigt värre tänkte vi och lät den guida oss med ljud. När vi skulle göra en tvär vänstersväng började vi ana oråd. Så här såg det ju inte ut förra året. Men GPS:en visade en sjö som skulle finnas där. Vi tog den lilla grusvägen och hamnade på de sista 3 km:arna av själva lidaloop-banan.


När vägen försvann in i skogen och smalnade av kändes det lite fel. Vi backade och vände och funderade hur tusan vi skulle ta oss tävlingscentrumet. Mötte ett gäng med killar i bil som också var på väg dit. De fick åka och vi vände igen. Värsta fall skulle vi gå de sista km.

Tillsluta hamnade vi i startbacken av loppet, mitt i ungdomarnas tävling. Lite fel va? Men vi var åtminstonde rätt! Hasse dumpade av oss och åkte runt och rätt.


Medan vi väntade på honom hämtade jag ut min nummerlapp och Cissi spanade på killar och sina medtävlande tjejer, hon ska nämligen köra lilla mörksuggan.
Jag fick lite sedvanlig känsla av sjukdom, frös och halsen var tjock.

Vi åkte tillbaka till Flottsbro och checkade in på campingen och möttes av brandlukt och två trötta tonårstjejer i receptionen. Installerade oss i stugan och åkte sen in till Flenmingsbergs centrum för att handla mat.


Framhjulet på bilen hade tappat lite luft så efter lite snurrande för att hitta mack med luft kunde vi konstatera att ventilen var kaputt. Kanon. På med reservhjulet. Ett futtigt litet som inte ska köras i mer än 80km/h. Blir en lång resa hem till Östersund på måndag.


Vid sex kunde vi äntligen tända upp grillen medan Cissi värmde upp min cube.

Nu vid sju sitter vi proppmätta med en kopp kaffe på altanen. Vi har det trots små missöden det rätt bra, bara det att kunna ha cykeln inne känns som lyx!
Och i morrn är det tävling ja! Nervositeten börjar komma, Lida Loop, i fjol gick det bra. Tänkte väl att det ska göra det även i morrn, om kroppen vill.