21 fridfulla kilometer

Decemberljuset, i dag svagt och kort. Det skymde redan vid tvåtiden och solen orkade knappt ovan fjälltopparna. Just nu känns det långt till långa ljusa vårvinterdagar. Men decemberljus är vackert ljus.

Jag kände mig omotiverad i dag. Trött på nästan allt och med huvudvärk som de senaste lördagarna. Det blev en lång sovmorgon och lika lång frukost innan jag tog i tu med klistervallning. Nollgradigt och upp mot plus med lite isiga spår är svårt. Ett lila klister som täcktes med lila burk. Ett recept som fungerat bra förut. Sa till Hasse att jag inte hade tålamod för bakhala skidor idag. Min klassiska teknik är kantig och jag behöver bra fäste för att mentalt jobba på diagonalen. Även om Nordenskiöldsloppet innebär till största del stakning behöver jag träna på annat än just stakning. Jag slarvar lite med viktöverföring och tappar mycket fart när jag inte får till diagonalen uppför.

Hasse skulle staka ett par varv på toppen av Storhognaspåret och jag planerade att åka med något varv för att sedan vika av och åka ned mot Vemdalsskalet. Åka slakmotor och få lite distansminuter i kroppen. I ett lugnt tempo dubbelstakade vi oss runt toppen. Jag testade fästet i de små motluten och kände att det bet även om kroppen inte orkade hålla så bra teknik. Vi sa inte så mycket åt varandra utan lät det vara tyst. Det passerade en tjej på skateskidor i ett lika lugnt tempo. Hon hejade lite tyst och jag slogs utav hur fridfullt det kändes. Blek sol, inga ljud från bilar eller liftar, nästan inga människor i spåret och de vi passerade eller passerades av tycktes också bara ta det lugnt

Jag vek av efter tre och ett halvt varv och åkte ned mot spårcentralen. Hade bett Hasse plocka upp mig på Vemdalsskalet men fick sms:a annan hämtningsplats när anslutningsspåret inte var uppkört. Jag diagonalade mig upp på toppen igen. Tappade lite humör en stund när jag inte orkade få ned trycket och lät tankarna fara i väg på energitjuvar jag brottats med under veckan. Jag fick påminna mig själv om att det fick gå långsamt och att det var tillräckligt bra. Jag skulle fokusera på teknik, tänka viktöverföring och ta tillvara på fridfullheten. Det fungerade och jag hittade in i flytet igen.

Jag vände på toppen och åkte tillbaka ned till spårcentralen vid husvagnsparkeringen och stannade klockan på 21 km och 1.40 i tystnad. Det var precis det som mitt huvud behövde för att varva ned. För att tankarna skulle klarna lite och problem sorteras bort. Det är lite så som träningen fungerar för mig i bland. Det var också skönt för självförtroendet att jag fortfarande kan åka klassiskt och att tekniken finns där än om väldigt ringrostig. Det var trots allt bara fjärde passet på de klassiska skidorna i vinter och det är långt till Nordenskiöldsloppet.

Nu har vi båda sovit en stund på soffan, ätit en rejäl middag och ska dricka lite kaffe. I morgon blir det uppstigning lite tidigare än vanligt och en rejäl frukost. Det väntar lite fjärde adventsäventyr på skateskidorna med pannlampa för att titta på träd som John sa när han föreslog en morgonrunda. Kanske packar jag ned något varmt i min ryggsäck. Lite senare på förmiddagen kommer Claes och Erika ned och åker skidor.

2

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

3 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: