23 km klassiskt i vinterland

Sollinser och värmande februarisol. Det är en försmak av vårvinter nu. 

Här i Storhogna och Vemdalen har vi fantastiskt fina förutsättningar för längdskidåkning. Spårsystemet sträcker sig många mil, det finns snö och kuperingen utmanar. Det tar därför emot att åka skidor hemma i Östersund. Snurra runt på en kortare slinga dödar effektivt min lust. Därför sker skidträningen nästan uteslutande på helgerna bortsett från stakpass inne på gymmet. Men det har fungerat de senaste åren. Jag har utvecklat mig, både teknik och fart. Kanske av den anledningen att träningen mer blir mer varierad än åren innan vi köpte stuga.

Det i dag 63 dagar kvar till Nordenskiöldsloppet.  13 dagar mer att förbereda mig på än förra året. Det är lång tid men samtidigt rinner tiden i väg lite för fort. Vi har övervägande skejttimmar på kontot både jag och Hasse. Därför blev det klassiskt i dag. Vädret avgjorde det. Det är sällan svårt att misslyckas med vallningen sådana här dagar när det är hårda spår och 8 minusgrader.

Sista kilometern på det oerhört fina anslutningsspåret mellan Storhogna och Vemdalsskalet. 

Vi tog anslutningsspåret ned till Vemdalsskalet. Det som innehåller en del stakvänliga partier. I lugnt tempo tillbringade vi nästan två timmar i vinterland. En stor kontrast mot gårdagens cykling på nästintill snöfria stigar. Vi hade tänkt att åka ett längre distanspass men vi orkade faktiskt inte i dag. Efter 15 km bestämde vi oss för att åka tillbaka till bilen. Äta och vila en stund på soffan och spara lite energi för att skejta i månsken på fjället. Ta distanspasset i morgon i stället.

23 kilometer räckte gott och väl och jag gav mig tusan på att staka de sista 5 kilometerna tillbaka till Storhogna. De som i går i svagt motlut första 2 kilometerna för att sedan bli allt brantare innan man når toppen och det planar ut. En sträcka som kan vara nog så jobbig att diagonala. Med lite tjurighet klarade jag av det. I bland är man starkare än man tror!

Så här långt känns det faktiskt bra inför Nordenskiöldsloppet. Stakstyrkan finns och jag är mentalt beredd på att ta mig an de där 4 timmars passen jag stakade mig igenom förra vintern. De som blev nyckelpassen till att det gick så bra.

Middagshogna i fonden. Fjällen här så fina namn!

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: