• Home
  • /
  • Skidor
  • /
  • 11 km skejt – jag får det inte att fungera

11 km skejt – jag får det inte att fungera

Vi har haft samma underbara vinterväder som i söndags. Lika kallt och gnistrande.

Vi kom till stugan efter ett i natt efter en underbar kväll hos Erika i Brunflo. Med ett gäng tjejer, fatbike, glögg vid ett vindskydd och middag efter. Vi passade därför på att ta sovmorgon och långfrukost innan vi bytte om och åkte upp på Storhogna. Vi hoppades på bättre preparerad skejtbädd än förra helgen men möttes av lite för mycket snö för att det skulle glida bra. Vi gjorde ändå ett försök och åkte en bit upp i spårsystemet. Velade sedan över fina vyer eller att få bättre skidförhållanden. Vi valde det sistnämnda och åkte ned på skalet i stället.

Där var skejtbädden nydragen med skoter och mer lättåkt. Vi hade bestämt redan innan att ta ett kortare pass i dag för att åka lite längre i morgon. Ett varv åkte vi innan min kropp sa bestämt nej till mer skidåkning. Jag hade som förra helgen samma dåliga känsla i kroppen. När den inte riktigt lyder och balansen inte finns är. Jag sa till Hasse vid något tillfälle att det känds som när jag precis börjat åka skejt. Även om jag är lite ovan så här i början av vintern känns det inte som förr om åren. Jag får inte till det. Det finns ingen kraft i stavtagen, ingen tajming i åkningen och det känns som att åka runt i ett tjockt lager sirap.

Hasse tröstade med att nattens få sömntimmar spelade in, dåligt energiintag och att jag cyklat långt på fatbiken i går. Det spelar självklart in. Likaså att jag varit lite hängig i nästan tre veckor och kanske rört mig lite för mycket i stället för att vila ut det som inte varit bra i kroppen. Men det är frustrerande när veckorna rinner i väg och skidpassen är få. Jag har så svårt att ha tålamod och längtar efter det där passet när allt stämmer. När jag flyter fram på skidorna och kroppen känns stark.  När jag inte behöver skriva skidinlägg om hur dåligt allt känns. Men det kommer. Förhoppningsvis snart och jag bestämde mig i bilen hem till stugan att jag ska se över träningsplaneringen i veckorna. För att vara lite piggare i kroppen när helgen kommer. För att orka helt enkelt.

Men oavsett är det skönt att vara ute. När vintern verkligen är vinter och decembersolen gör allt så mycket vackrare. Nu hoppas jag att det håller i sig över jul och inte töar som det gjort de senaste åren. Att veckan efter nyår får innehålla mycket fin skidåkning i fina förhållande.

6

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

4 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.