Vi har haft samma underbara vinterväder som i söndags. Lika kallt och gnistrande.

Vi kom till stugan efter ett i natt efter en underbar kväll hos Erika i Brunflo. Med ett gäng tjejer, fatbike, glögg vid ett vindskydd och middag efter. Vi passade därför på att ta sovmorgon och långfrukost innan vi bytte om och åkte upp på Storhogna. Vi hoppades på bättre preparerad skejtbädd än förra helgen men möttes av lite för mycket snö för att det skulle glida bra. Vi gjorde ändå ett försök och åkte en bit upp i spårsystemet. Velade sedan över fina vyer eller att få bättre skidförhållanden. Vi valde det sistnämnda och åkte ned på skalet i stället.

Där var skejtbädden nydragen med skoter och mer lättåkt. Vi hade bestämt redan innan att ta ett kortare pass i dag för att åka lite längre i morgon. Ett varv åkte vi innan min kropp sa bestämt nej till mer skidåkning. Jag hade som förra helgen samma dåliga känsla i kroppen. När den inte riktigt lyder och balansen inte finns är. Jag sa till Hasse vid något tillfälle att det känds som när jag precis börjat åka skejt. Även om jag är lite ovan så här i början av vintern känns det inte som förr om åren. Jag får inte till det. Det finns ingen kraft i stavtagen, ingen tajming i åkningen och det känns som att åka runt i ett tjockt lager sirap.

Hasse tröstade med att nattens få sömntimmar spelade in, dåligt energiintag och att jag cyklat långt på fatbiken i går. Det spelar självklart in. Likaså att jag varit lite hängig i nästan tre veckor och kanske rört mig lite för mycket i stället för att vila ut det som inte varit bra i kroppen. Men det är frustrerande när veckorna rinner i väg och skidpassen är få. Jag har så svårt att ha tålamod och längtar efter det där passet när allt stämmer. När jag flyter fram på skidorna och kroppen känns stark.  När jag inte behöver skriva skidinlägg om hur dåligt allt känns. Men det kommer. Förhoppningsvis snart och jag bestämde mig i bilen hem till stugan att jag ska se över träningsplaneringen i veckorna. För att vara lite piggare i kroppen när helgen kommer. För att orka helt enkelt.

Men oavsett är det skönt att vara ute. När vintern verkligen är vinter och decembersolen gör allt så mycket vackrare. Nu hoppas jag att det håller i sig över jul och inte töar som det gjort de senaste åren. Att veckan efter nyår får innehålla mycket fin skidåkning i fina förhållande.

6

4 Comments

  1. Helena december 17, 2017 at 08:01

    Återhämtning är så himla viktigt och att lyssna på kroppen. Hur frustrerande det än må vara att förhållandena är på topp och tävlingarna kommer närmre.
    Ta hand om dig!
    Helena recently posted…VinterlandMy Profile

    Reply
    1. Helena december 17, 2017 at 11:26

      Det är ju det. Jag är duktig att säga till andra men sämre att leva upp till det själv. Jag tror det släpper och jag får möblera om i träningen. Det finns för mkt som är rolig och lött att vilja träna allt. Tack för en klok kommentar Helena ❤️

      Reply
  2. Elna - cykellycka, mjölksyra & äventyr december 18, 2017 at 10:22

    Låter klokt att se över planeringen, håller tummen för att du hittar den där goa känslan och får många fina skidmil om helgerna!
    Elna – cykellycka, mjölksyra & äventyr recently posted…VinterboostMy Profile

    Reply
    1. Helena december 18, 2017 at 20:27

      Jag tror också det. Men I bland är det svårt att backa tillbaka lite. Vintern är lång och jag hinner nog samla mil!

      Reply

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.