• Home
  • /
  • Skidor
  • /
  • Att bara få glida runt i 23 km är fint

Att bara få glida runt i 23 km är fint

Att fota någon som åker skejt är svårt. Det blir lätt lite festliga positioner. 

Vad jag har längtat efter att få känna hur kroppen arbetar. Jobba upp lite puls och bli kroppsligt trött efteråt. Inte trött av feber och förkylning. Aldrig känns det bättre att få komma ut när man tvingats vila. Jag behöver kanske inte skriva att jag blev riktigt skidhög i dag?

Vi valde att ta skejtskidorna idag. Resonerade att det är närmare Nattvasan än Nordenskiöldsloppet och att vi hinner nöta klassisk åkning. Jag själv åker mer energisnålt och kan ta det lugnare när jag åker skejt. Ett bättre val för att smyga i gång träningen igen.

Som när den  första snön är på väg, så granarna ut idag

I går var världen grå.Likaså i dag. Dimman låg som ett lock över Sångbäcksvallen och toppen av Katrina. Fukten i luften har gjort träden frostiga likt de där när de första snön faller i oktober. En liten underlig känsla när det brukar vara snöulligt den där tiden. Det har varit varmt och töat även här och det märktes. Ett betydligt tunnare snötäcke där blåbärsris syntes runt granarna. Så som det gör framåt vårvintern.

Men skejtbädden och de klassiska spåren var riktigt fina. Vi passerade bara några enstaka skidåkare i spåret och fick ha tystheten för oss själva. Många stunder låg fokuset bara på att titta mig omkring och njuta av den svartvita världen. I bland lite klarare när dimman lättade, i bland lite gråare och mjölkigare. Det är så otroligt vackert när det ser ut så här. En dam jag passerade höll med. Hon var också ute och tittade på träd.

Vi samlade i hop 23 kilometer av riktigt fin åkning. Jag hade överraskande bra glid trots att jag varken borstat eller vallat om mina skidor på länge. De senaste skejtpassen har känts fyrkantiga vad gäller tekniken men i dag satt den fint. Jag åkte stort och tryggt utan att slösa energi och kunde hålla pulsen låg.

Sådana här lugna distanspass ger inte bara bra träning utan också lika mycket för huvudet. Att få glida omkring i ett alldeles vitt landskap och bara få titta sig omkring är bland det bästa som finns. Stanna till i bland och ta något kort, dricka och prata lite. Långt i från att längta efter att klockan ska pipa inför de sista fem sekunderna av en intervall eller fokusera på att hålla så hög fart som möjligt.

Det har tagit sin tid för att verkligen klara av att åka lugnt när jag ska och inte hela tiden jaga fart. Det låter egentligen enkelt att åka lugnt men det är svårt. Jag vill gärna att det ska gå undan, att klockan ska visa en fin medelhastighet efteråt och kroppen vara riktigt slutkörd. Men det här behövs lika mycket. Framförallt precis efter att ha blivit frisk. Då är det bara dumt att låta pulsen sticka i väg.

Nu är det bara 26 dagar kvar till Nattvasan och är känslan som i dag kommer loppet att gå riktigt bra!

4

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

12 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: