• Home
  • /
  • Skidor
  • /
  • Distansen blev intervaller i Solbacken

Distansen blev intervaller i Solbacken

Jag åkte med Hasse i pistmaskinen i morse. Såg hur längdspår blir till och en isig skejtbädd förvandlades till fin manchester. Det var upplagt för distanspass. Jag hade ju en tanke att åka hela spårsystemet. Från Storhogna till Björnrike och hem igen. Men ibland blir det inte alltid som man tänkt sig.

För manchester i blidväder som övergår till lite kallare grader fryser till snabbare än man tror. Och ett pass maxstyrka kvällen före ett pass på skejtskidorna är inte optimalt om man vill ha några ben att åka skidor med. Och råkar man hamna i soffan lite för länge efter lunch kan det vara oerhört svårt att hitta igen den där peppen man kände precis innan lunchen och soffhänget.

Men jag åkte i väg med gott mod. Blev avlämnad av Hasse på toppen av Katrina och skulle höra av mig på vägen tillbaka. Jag hade redan reviderat tanken på att åka ändå till Björnrike och bestämt att vända om där anslutningen når Vemdalsskalets spår.

Det var jobbigt bara att skejta i väg från Katrina. Ingen styrsel på benen eller armarna. Ingen tajming och trötta tunga ben. Den lite isiga skejtbädden var svår att hantera. Men jag kämpade på. Tog mig fem kilometer innan jag funderade på att vända om. Vi skulle köra fyra backintervaller i Solbacken och jag ville få det gjort. Men jag bet i hop och släpade mig till vändningen. Ringde och meddelade att jag var på väg tillbaka och tackade för medvind längs med elledningarna tillbaka.

Jag struntade i om det inte blev ett långt distanspass.Kroppen ville helt enkelt inte det i dag. Jag mådde lite illa, kände mig seg och opepp på att snurra runt ensam. Men desto mer pepp på att jaga Hasse uppför med hög puls.

Vi möttes upp vid spårcentralen och åkte upp till starten av vår egna lilla intervallbacke. Tre gånger tyckte Hasse var lagom. Jag sa fyra och fyra blev det. Vi kämpade oss upp på tvåans växel och mötte nyfikna slalomåkare på vägen ned. Pustade en stund innan vi plogade oss nedför pisten. Bra statisk benträning skojade Hasse och så satte vi fart upp igen. 2.5 minuts tufft jobb per gång innan vi varvade ned genom att åka 5:an tillbaka till bilen och avsluta med en kopp kaffe på Emmas-Brittas café.

Det blev inte som jag tänkt i dag men det blev desto roligare! Intervaller tillsammans är något som jag saknat. Eller jag har mest saknat Hasses träningssällskap.

Mindre roligt var att min vänstra knä inte känns så bra. Det har gått riktigt att bra at skejta och köra tunga styrkeövningar under vintern men efter många pass skejt blev det lite för mycket. Så morgonens pass får helt enkelt bli Zwiftdistans i stugan. Det funkar!

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: