En kaffe på Samevistet

Det var längesedan jag var upp på Storhognaplatån. Tror det var någon gång efter att första snön fallit. På skidor var det i fjol. Vi har visserligen fikat i vindskyddet nere vid foten av fjället nu i vinter när det blåste för mycket för att gå upp på platån. Jag har längtat efter de där vyerna som man får när man kommer upp på högsta punkten. Vyerna över Vemdalsskalet, Sonfjället och Skalsfjället. Lika mycket har jag längtat efter att få åka högfjällsspåret. Det som dras upp den här tiden på året och slingrar sig fint mot Samevistet.

Jag var säker på att jag sett en uppdatering om att det var preparerat och vi bestämde oss för att ta en kort tur på skejskidorna med kaffe i ryggsäcken. Bara för att få komma upp. Distanspasset hade jag avklarat på trainern i stugan efter att mitt ena knä protesterat i går.

Vi hade inte räknat med att det skulle vara så hård snö som det var i dag. Skridskor hade varit ett bättre alternativ. Högsjällsspåret var inte pistat så vi valde vessel- och skoterspåret mot Samevistet och tog oss hjälpligt fram. Sådana här fören är inte alls bra för ett krånglade knä och jag fick koncentrera mig för att inte halka för mycket.

Trots nollgradigt gjorde den lilla vinden det kallt på fjället och ingen sol som värmde. Vi bestämde oss för att köpa en kaffe inne på Samevistet i stället för att ta vårt eget utomhus. Jag behövde värma upp kalla händer. Vi satt en stund och konstaterade att det var ovanligt lite folk ute trots sportlov. Konstaterade också att fatbike hade varit ett bättre val i dag och kommer det inte mer snö kan det blir dåligt med skidåkning i vår. Mildgraderna och regnet har tagit oerhört mycket på snötäcket och topparna är så där svartprickiga som de är någon gång i mars och april. Men man ska aldrig säga aldrig, det kan komma massor av snö och vintern är inte riktigt slut än.

Men hursom blev det en fin liten tur på fjället. Långsam som en promenad och för första gången tog vi av oss skidorna och gick ned sista biten för fjället. Det händer inte annars. Vårt eget kaffe tog vi hemma. En påtår i stugan med andra ord!

1

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: