• Home
  • /
  • Skidor
  • /
  • En lugn mil och en hård mil – veckans andra riktigt bra pass

En lugn mil och en hård mil – veckans andra riktigt bra pass

Vi hade planerat att skejta upp till Jaktstugan för att äta våffla och sedan ta skoterleden över fjället tillbaka till Storhogna idag. Men vindarna ville annat och när vi stretat oss in för att hyra pjäxor till Cissi uppe på Storhogna blev vi tveksamma om det verkligen var vettigt att ge sig upp ovan trädgränsen när det blåste kuling.

Vi tog oss ned mot Vemdalsskalet i motvinden och bestämde efter ett par kilometer att fika på Lingers Café i stället. Att ta oss upp de nästan 3 kilometrarna till Jaktstugan skulle bli för tufft en redan trött Cissi. Det var hennes första pass på skidorna för i år och snön kärv och mjuk.

Vi bestämde att Hasse skulle skejta tillbaka  efter fikat för hämta bilen och skjutsa hem Cecilia.  Jag ville skejta tillbaka för att få lite fartträning.

Med dottern på häng. Foto: Hasse

Hon där, är det finaste jag har.

Det blev nästan en två timmar lång fikapaus för mig och Cecilia med massor av tid för prat bland Lingers lunchgäster. 10 kilometer skejt kändes i en redan trött dotters kropp. Jag själv funderade ett par gånger om jag verkligen skulle orka tillbaka och framför allt klara av att hålla värmen i händerna. Mitt stora bekymmer den här vintern oavsett tjocklek på skidvantarna. Men jag ville få till ett hårdare träningspass innan morgondagens avslutande långpass för den här skidvecka.

Hasse meddelande att det tagit honom 45 minuter att åka de 10 kilometrarna tillbaka till Storhogna. De som mestadels går uppför. Så jag gick ut hårt och försökte hålla hela vägen och framför allt hålla i hop skejttekniken. Jag lyckades bättre med det i dag än när vi körde våra intervaller på nyårsdagen.

Bitvis snurrade det i huvudet och pirrade i armarna. I den allra sista långa slakmotan på nästan en kilometer var jag osäker om jag kunde matcha Hasses tid. Han hade kört fort och jag började få slut på bränslet. Spurtade den sista kilometern och stängde av klockan på 43.50 och gjorde en mental high five. Vi är oerhört jämna i år vilket sporrar mig att ta i ännu mer.

I bilen hem började jag må riktigt illa och insåg att det var av ren utmattning i kombination med lite för lite lunch. En äppelkaka är ingen lunch och inget man kör hårt på utan att sota för efteråt.

I bland är data trevligt. Det ger liksom ett kvitto på att man tog i.

Min ambition att styra upp skidåkningen lite mer och våga gå på tuffare i bland och våga köra lugnt när jag ska ger resultat. Jag åker snabbare än på många år, jag har utvecklats vad gäller tekniken och känner mig inte lika sliten som förr om vintrarna. Skejten sitter bättre än den klassiska åkningen men det beror helt och hållet på att skejtpassen har varit fler.

Har du tränat något i dag?

5

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

3 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: