Frustation på Katrina och utför på Björnrike

God kväll! Årets första dag är snart slut. 2016 är här och det känns ungefär som i går. Som vanligt. Bortsett från att dagen var lite roligare än gårdagens frustation i Katrinaspåren. Vi tänkte att det nog kunde vara lite åkbart även vi innerst inne visste att det skulle vara en mindre katastrof i spårväg. Efter 8 kilometer gav vi upp. Det var inte roligt det minsta och träning ska vara roligt eller åtminstonde genomförbart. Som grädde på moset hade jag bakhalt och fladdriga ben. Vi fick kryssa mellan sällskap som tyckte att 2.5-slingan på toppen passade ypperligt som nyårspromenadväg och dessutom blev irriterade över att jag inte flyttade på mig. Himla tur att jag kan lägga band på mig annars hade nämna ovan sällskap fått en stav i sidan eller så. Jag gnällde lite över dålig diagonalträning den här förvintern och funderade på om jag skulle hoppa över Öppet spår. Å andra sidan ska jag inte diagonala mig igenom loppet utan staka mest så det löser sig bara snön behagar komma. Kvällen däremot blev bra. Tröstfikade på Storhogna M, åt massor av mat och jag höll mig vaken till kvart i tolv. Sommnade till nyårsraketerna.

I dag har vi hängt i Björnrikes pister. Mina första åk utför den här vintern. Jag bröt inget, tekniken finns kvar även om jag alltid är ringrostig. Jag åker för lite helt enkelt. Roligast är det att åka till lunchtid sedan tröttnar jag lite. Jag har åkt så otroligt mycket som barn och tonåring att jag nog är lite mätt. Sedan kom den perioden med Cecilia i sele, Cecilia i skogsbanor och Cecilia som inte var rädd för ett dugg. Lagom till hon blev så pass stor att det gick att åka tillsammans på ett annat sätt tröttnade jag. Sedan ska vi inte sticka under stol med att det kostar alldeles för mycket om man inte har årskort. Kanske blir det ett sånt nästa år? Vi får se för det var faktiskt riktigt roligt i dag. Vi mötte upp Andreas och Mårten och två tjejer till och gjorde några åk i ett rätt snöfattigt Björnrike. Grizzly Express stod still så det blev inga långa svepande carving åk i Kodiak men väl kryssande mellan barn och tanter i Björnvallen och Björnidet. Pisterna var helt okej med tanke på hur det ser ut utanför.

Nu har vi ätit lite till och druckit lite för mycket kaffe. Jag tänkte köra ett intervallpass på skidor på Storhogna men insåg att det inte skulle vara ett dugg bättre än i går. Var så opepp att jag helt enkelt avstod. Vilar benen och hoppas på något mirakel resten av ledigheten. Om inte annat får jag passa på att springa lite mer och köra mellandagsfyspasset utomhus i morgonbitti.

God forsättning!