• Home
  • /
  • Skidor
  • /
  • Ge sig själv utmaningar och klara av det

Ge sig själv utmaningar och klara av det

De gamla stavarna som jag gillade så mycket innan jag bytte till mina finstavar. Slitna men med världens skönaste kontrollremmar. 

I bland behövs lite press från sig själv. Att ge sig själv en rejäl utmaning för att gå utanför den där komfortzonen som är så lätt att hamna i. För min del just i skidåkningen. När det handlar om cykling har jag inga problem att lägga upp pass som ger en kräkkänsla efteråt.

I går körde vi distans på skejtskidorna vilket kändes i överkroppen i morse. Hasse hade planerat ett intervallpass upp för Solbacken ett par gånger. Jag ville inte riktigt blåsa ur kroppen på det sättet. Jag var fortfarande lite snorig när jag vaknade. Ett stakpass skulle vara det bästa.  Förra året klarade jag att staka mig runt spåret ett par veckor innan Nordenskiöldsloppet. Då var spårsträckningen lite snällare i de värsta backarna och jag hade mer skidåkning i kroppen. Då skejtade jag på min klassiska skidor och åkte varvet runt. Det vill säga 8 km.

Jag till Hasse att jag skulle staka mig runt Katrina-slingan. Ett ganska bra sätt för det man säger bör man hålla eller hur?

På väg uppför en av de brantaste och tuffaste stigarna. Som alltid så ser backarna flackare ut än vad de är på bild.

För att göra det lite svårare i dag och för att jag inte skulle fuska med att göra frånskjut eller diagonala när det blev för jobbigt valde jag att ta skejtskidorna. Jag hade inga klassiska pjäxor i stugan utan fick ta skejpjäxorna. Det är lite svårare att gå upp på tå med dem tycker jag och stakningen blir inte riktigt kraftfull. Mina finstavar var kvar hemma i stugan så jag fick ta min gamla med lite mindre styvhet men bättre kontrollremmar.

Jag skulle staka upp på toppen och åka runt korta slingan så många varv jag hann innan Hasse skulle vara klar med sina intervaller. Med gott mod tog jag första backen utan större problem. Otippat lätt. Jag sa hejdå åt Hasse vid Solbacken och förberedde mig mentalt för sista långa stigningen som avslutas med en riktigt brant knäppa. Jag pluggade i lurarna med torsdagens afterwork-spellista och kämpade mig upp med hjälp av en salig musikblandning. Lugnt och metodiskt tog jag meter för meter och på toppen kostade jag på mig ett litet tjut av glädje. Det jobbigaste var över och jag hade klarat det med en bra känsla i kroppen. Snurrade runt på toppen och sjöng med i låtarna. Kände mig pigg och stark.

Efter fyra varv mötte jag upp Hasse som nöjt hade klarat av sina fem intervaller på fyra minuter vardera. Vi tog sällskap de sista 6 kilometerna ned mot bilen. Mestadels utför men med små knäppor att behålla farten och rytmen i stakningen. Visst kände jag av gårdagens pass i axlar och mage men jag kunde ha fortsatt många kilometer till. Kanske kan jag förlägga ett fyratimmars stakpass på Katrina närmare Nordenskiöldsloppet om formen håller sig. Det är så mycket roligare att än staka en platt slinga på 8 km, varv efter varv.

Det här lovar gott och jag känner att det finns mer kraft att ta ut, att det går att slipa på tekniken till det bättre. Att ge sig själv en utmaning är inte dumt och oftast klarar man av det. Bara man lite fint out:ar det för någon annan. Då är svårt att smita undan!

1

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: