Min bästa träningskompis
Min bästa träningskompis är alltid glad. Det spelar ingen roll om föret är tungt eller om det snöar stora lovikkavantar. Han har ett tålamod som räcker långt och blir sällan sur eller irriterad när jag gnäller lite, fräser och eller är arg. Det spelar ingen roll om vi springer, cyklar eller åker skidor. Han är lika glad varje gång.
Mina träningskompis peppar och stöttar och gör mig lite bättre. Han utvecklas mycket själv och kämpar. Som i dag när han satte treans växel så bra. Då blir jag glad.
Jag håller hårt i min träningskompis och är så glad att vi delar intresset för träning. Att vi gör så mycket roligt tillsammans. Utan Hasses sällskap blir passen inte lika roliga! 
12 Comments
Leave a comment
Underbart med en sån träningskompis!
Att det är! Att vi lever tillsammans gör det ännu bättre, att det är någon som förstår att man vill röra på sig 😉
En perfekt träningskompis! Så roligt att ni delar intresset för träning, kan tänka mig att det blir lite enklare att komma iväg då också.
det blir det, vi drar varandra lite. Sedan är det lättare att shoppa träningsprylar utan att den andre säger emot..haha
Ni verkar alltid ha så kul tillsammans och som du skriver måste det vara otroligt härligt/smidigt att dela samma intressen.
Det har vi! I bland kanske vi skulle ha lite olika intressen, eller det har vi förvisso men kanske göra dem lite oftare på varsit håll, fast å andra sidan har vi rätt mycket att prata om och tröttnar inte på varandras sällskap.
Himla skönt när man hittar en träningskompis!
Jag är fortfarande ensamvarg. Men vet…. En dag kanske… 😉
I bland är jag rätt mycket ensamvarg också, när jag känner att jag behöver det 😉 sambon kan ju bli trött, snabbare än vad jag blir!
Underbart 🙂 jag har också hittat min bästa träningskompis som alltid är glad och peppar mig 🙂 det är härligt!
<3 Dom är så bra de där träningskompisarna! Man växer lite, blir lite bättre och är säkert lika bra tillbaks!
Så härligt det låter! Verkligen fantastiskt att ha en sådan träningspartner!
Det är det verkligen! Jag vet faktiskt inte hur det skulle vara utan att sambon inte tränar. Det roliga är dottern är lika intresserad hon med. Kanske lite påverkad av sin mamma möjligtivs 😉