• Home
  • /
  • Skidor
  • /
  • När träningspasset bara behövs – mest för välbefinnandet

När träningspasset bara behövs – mest för välbefinnandet

Så där härligt röd under näsan….

Jag var helt ärligt inte alls sugen att åka skidor i dag. Jag sov inte många timmar utan vred och vände mig och funderade och trodde jag kom fram till bra beslut. Vilket jag inte oftast gör nattetid när problem blir av enorma mått. Som att börja knyppla i stället för att cykla. Vid frukosten insåg jag att jag aldrig skulle vilja knyppla och än mindre sluta cykla och att jag är bra på det jag gör.

Men näsan var svullen och kände mig orkeslös och deppig. Men inga andra sjukdomssymptom. Jag drog lite på det. Att byta om till skidkläder kändes som ett berg att bestiga. Jag hade lite dåligt samvete över att övertalat Hasse att stanna kvar i stan. Ute var det grått och trist. Jag hade även lyckats ställa in fel enhet på vågen när jag mätte upp mjöl och vatten till mina bröd.

Men vi kom ut och det ångrar jag inte sekund. Det sprack upp lagom tills att vi parkerade bilen vid hundspåret en bit nedan för skidstadion. Vi tänkte åka det spåret upp till Torråsen och snurra där något extra varv. Torråsen skulle vara nypistad och lagom kuperad.

Finstavar till skejt, det var jag värd!

Vi fick magiska förhållanden. Snöulliga träd ute på myrarna och en skejtbädd som var så där lagom hård. Jag hade bra glid och kunde åka stort och avslappnat. Mycket tack vare mina nya stavar som jag fyndade häromdagen. Ett par stavar i kolfiber. Modellen under mina klassiska finstavar. En stor skillnad mot Hasses gamla swixstavar som väger bly och nästan helst saknar pendel. Axeln gillade en lättare stav vilket bara det vart värt 999 kr.

Vi hade fint flyt båda två och turades om att dra. Ett bra sätt att bli mer synkade inför Nattvasan. Jag har lite svårt att åka bakom och trasslar gärna in mig i Hasses skidor och stavar. I dag gick det bättre än på mycket länge. För varje kilometer rann mycket av det jag funderat på av mig. Näsan var inte länge svullen och jag fick den där saliga känslan i bröstet när vi i hög hastighet gled över myren i perfekt tajmade stavtag. Skidor när det som allra bäst.

När vi nådde det som sommartid är mtb-banan sken eftermiddagsolen så där vackert som den gör i januari. Visade upp ÖSK-spåren från sin allra bästa sida och jag fick massor av ny energi. Åkte den härligt kurviga och kuperade sista-slingan som jag älskar att köra på cykel. Det gick fort och jag kunde ta de små knixarna på treans växel. Vi tjoade omvartannat och spurtade sista biten till mål. Stoppade klockan med 20 km riktigt bra skidåkning som kanske gjorde allra mest för välbefinnandet idag.

Tänk hur fina spår jag har hemmavid ändå. Spår som jag förr spenderade så många timmar i men nästan glömt bort sedan vi köpte stugan. Det är inte lika kuperat och inte lika fina vyer som i Storhogna. Men det är skön plattåkning bitvis, det som jag i bland saknar.

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.