På tur med stormen Alfrida

I går byttes det soliga vädret mot storm på väldigt kort tid. Lagom när Hasse kom hem efter att ha kört Storhognas pistsystem och skidspåren drog vindar och snö in. Jag stod redo för ett pass finskejt och 4 sköna intervaller. Vi tittade på varandra och insåg att det skulle bli ett misärpass. Men ställa in för lite blåst och i stället göra passet på trainer kändes så där.

Vi tog tjuren vid hornen och åkte upp på topparkeringen vid Katrina. Tröstade oss med att vi inte skulle behöva trängas i spåret. Dessutom skulle intervaller i flurväder bara kännas bättre efteråt.

Vi värmde upp i motvind och kall snö i ansiktet. I en skaplig skejtbädd trots allt. De första två 10 minutrarna gick uppför stormen kändes inte så farlig ändå. De två sista utfördes på toppspåret. Att försöka hålla bra teknik, hög puls och ordning på lätta stavar i kraftiga vindar blev en utmaning. I bland tog vindarna tag i mig så att jag förflyttades någon meter i sidled. I bland kändes det som jag stod still. Glasögonen fulla av snö och sikten dålig. Skejtbädden full av drevsnö och jag tänkte på vilket jobb Hasse hade gjort helt i onödan.

Men vi kämpade på och kunde varva ned med en fin känsla trots allt. Mest gör att vi varit på tur med stormen Alfrida och gett henne en kamp. Som vi sa när vi äntligen satt i bilen igen hade vi aldrig ens tänkt tanken att ta en skidtur en dag som denna om det inte varit för att det var intervaller som skulle göras.

Väder är häftigt och att utmana det lite under kontrollerade former är kul.

2

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: