Skejt är lite som att dansa

Om det är något jag inte skulle ge avkall på hur mycket jag än vill cykla och hur seriös jag än är med min träning inför sommaren är det skidåkningen. Vintertid har den fungerat som distansträning för mig. Tidigare vintrar har jag haft ett eller flera skidlopp framför mig och cyklingen har fått stå lite åt sidan. I stället har jag nött skidmil och timmar i spåret för att försöka kombinera en vettig grundträning inför sommaren och samtidigt försökt att få fram en skidform. Inte alltid den lättaste ekvationen men det har ändå gått ganska bra. 

I år har jag inget lopp. Inget att träna emot utan kan åka skidor lite som jag vill. Det är kanske just det som gör att skidåkningen känns riktigt bra. Att jag inte alls har krav på att få upp fart, att bli ännu bättre tekniskt för att spara energi och framförallt stressen att komma ut tidigt i spåren på förvintern för att få så mycket tid på snö som det går innan slutet på februari eller mars. Nu när jag försöker träna efter schema finns det inte så mycket utrymme för skidåkningen. Men den får vara min distansträning och återhämtningsträning. Och även det kan vara en anledning till att jag njuter ännu mer av att få åka. 

I går var det säsongens andra pass och kanske lite övermodigt att lägga det passet som distans i stället för att cykla i tre timmar. Hasse skulle inte orka tre timmar sa han men två timmar är ändå distans och på skidor jobbar kroppen mer. Vi åkte upp till Spikbodarna och tog de ganska flacka spåren. Det kändes otroligt lätt och jag fick hålla lite band på mig för att inte ta upp farten mer än nödvändigt. Förutsättningarna var grymma i går. Även om spår och skejtbädd inte körts så mycket var stavfästet bra, skejtbädden hård och fin och glidet riktigt bra. Jag hade inte behövt oroa mig över att inte orka distansen ut. För jag hade tametusan det bästa skidpasset i lugnt tempo på mycket länge. 

Vi la både kilometer och tid bakom oss och stannade några gånger för vätskepåfyllning. Jag åkte avslappnat och mycket i treans växel utan att det kändes varken tungt eller att pulsen gick upp. Gled genom stora snötygnda granar som förde tankarna till filmen om Narnia. Tänkte att Spikbodana ändrar karaktär när vintern kommer. Plötsligt får jag svårt att veta var jag befinner mig trots att jag cyklar så mycket i skogarna där på sommaren.

Vi hade inte så mycket tid än de två planerade timmarna i går och avslutade när klockan tippade över med nio minuter och vi lagt tre mil bakom oss.  Men jag hade kunnat fortsätta ett par timmar till sett till känslan i kroppen. På säsongens andra pass. Det var som att dansa på riktigt i går. Det som många säger att skejten liknar när allt klaffar. När skären blir långa och det liksom flyter ovanpå. När det är lätt att skifta växel när terrängen varierar och farten finns när det går lätt utför. Jag gled bort i tankar flera gånger men fortfarande var kroppen fokuserad på att ta sig framåt. Den känslan är magisk och kommer emellanåt. Oftast lite senare på säsongen. Den känslan som väger upp de där passen när föret är kärvt och benen inte riktigt orkar backarna. Det tar sin tid att bli bra på att skejta sägs det och jag håller med och det fina är att det går att bli ännu bättre hela tiden. Liten justering av viktfördelning, liten justering av stavisättning och det ger resultat. 

Jag sa till Hasse att jag faktiskt känner mig som en skidåkare nu. Jag som avskydde allt vad skidor hette innan jag gjorde klassikern 2011. Hur mycket jag slet och kämpade de första åren för att sedan åka galet långa lopp och verkligen gå in för att lära mig allt om vallning. För att sedan bara flyta fram i spåret. Och kan en säsong börja så bra som den gjort nu kan det bli en riktig fin skidvinter helt utan prestationskrav eller mål! 

Dessutom är just skejt perfekt för cyklister. Många av de muskler man använder vid cykling får jobba i skejten och hjärtat får värdefull träning och uthålligheten stärks. Det jag gör nu gynnar min cykling till sommaren. Det kan inte bli bättre!

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

4 Comments

    • Helena

      december 17, 2018 at 17:28

      jag har tappat det klassiska lite men längtar räls till spår och blåextra under skidorna. Aha! Trodde det skulle vara lättare att köra klassiskt med vagn, fast när man tänker efter kan det ju bli rätt mycket gummisnoddseffekt att köra klassiskt med något bakom, i skejten är det ju mindre av det.
      Förresten ska jag nog ta en liten sväng till Åsarna på julledigheten, vill ju prova kyrkspåret som du pratar så gott om!

      Svara

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: