Skidpremiär på Storhogna

Det är den 11 november och vi har gjort skidpremiär. För ett år sedan var förustättningara fantastiska här i Storhogna. Det var den andra helgen av grym skidåkning och vi hade skejtat 2 mil och finfikat nere i Vemdalen. Jag bloggade snöulliga träd och visade en film för er. När jag i dag tittar på filmen har jag svårt att förstå att det bara var den 12 november då. Snön låg kvar ett par veckor innan det började töa runt jul och mycket sjönk i hop. Sedan blev det riktig vinter igen. Hemma i stan fick vi också mycket snö under november. Sedan försvann det mesta och vintern blev aldrig riktigt så fin igen.

Nu ett år senare är det inte lika fint. Inte på långa vägar. Det kanske är mer som det brukar så här tidigt på säsongen. Förra helgen när vi cyklade fatbike var det isigt och med ett tunt täcke snö. Under natten mot måndagen snöade det och Storhogna delade en facebookuppdatering med alldeles nydragna fina spår. Ni förstår ju peppen som uppstod hos oss på Ringvägen.

Men så töade det och regnade lite och frös på. Jag hade därför inga stora förhoppningar om att det skulle vara åkbart nu i helgen. Skulle det vara det trots allt skulle spåren vara grunda och isiga. Men vi vallade våra klassiska skidor och tog med dem till stugan.

Det var bra för det gick faktiskt att åka. Det var inte mycket till spår egentligen men ändå spår. Bitvis isigt och urplogat, bitvis lite för tunt snötäcke för att det skulle kännas helt bekvämt med finskidorna. Mina fulskidor står fortfarande med klister sedan alldeles för längesedan.

Men för att vara så tidigt på säsongen och så lite snö i terrängen var det bra. Vi vågade inte åka hela 5 kilometersslingan utan nöjde oss med att snurra runt toppslingan 5 varv. För varje varv lite mindre bambi på hals is-känsla och bättre stakteknik. Vi hade vallat med blåextra eftersom temperaturen vid stugan låg på runt 6 minus. Det fungerade bra så länge det inte var isigt.

Det blev en fin skidpremiär med en riktigt bra känsla i kroppen trots att jag är lite förkyld. Jag känner mig stark och tekniken finns faktiskt där även om det lite ovant. Hjärtat är ju van att jobba och den här hösten har jag kört mer distanspass på cykel än tidigare. Det bidrar nog till att det inte känns så jobbigt att komma i gång med skidorna som förr om åren. Jag har ju haft ont i min axel sedan kraschen i Ås tidigare i höst. Oron över att inte kunna åka skidor i vinter har legat och gnagt. Men det fungerar bra att staka och att diagonala även om det känns lite efteråt. Att jag ramlade och landade på axeln idag bidrog till lite mer ömhet efteråt. Men ändå. De tär inte så illa som jag trott. Nu återstår det bara att se om det går att skejta också. Där måste jag gå ute lite mera med stavtagen och det är den kritiska punkten.

Hursom är den första milen gjord för den här säsongen. Träningen inför Nattvasan i gång och jag är riktigt skidglad. Så där så det pirrar lite i kroppen över att äntligen få vara på snö igen. För jag har längtat. Längtat efter att få valla skidor, höra knarret i snön och bli så där trött i hela kroppen som jag blir av att åka. Nu väntar en hel vinter av skidåkning. Många många mil och timmar i de otroligt fina spåren vi har här vid stugan. Det väntar jobbiga intervallpass och fina njutarturer. Det väntar kvällar med pannlampa och så småningom ljusa eftermiddagar med vårskare.

Hej vintern och hej skidsäsongen!

0
Share

4 Kommentarer

  1. Ser härligt ut, trots lite snö!
    Helena recently posted…IdrottshelgMy Profile

  2. Gött! Jag längtar också skidor nu 😃👍🏼
    Sara Borg recently posted…En bra dag för ett löparäventyr!My Profile

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge