Skidsäsongsavslut





Skidselfie…

7 november gjorde vi skidpremiär. Skatepass på Katrina i pannlampans sken.  I förmiddags sydde vi i hop säcken med ett pass skejt på samma ställe. Troligtvis den sista turen sista för den här vintern.
Det är mycket snö kvar även i skidsystemet vi hinner inte något mer i år. Till helgen är vi i stan och spinner för Barncanderfonden. Vi byter fjäll mot Rättvik i påsk. Helgen därefter blir det stugan igen men jag hyser inga större förhoppningar om att spåren är åkbara. Kanske på fjället men inte i lågterräng.

Det var med en vedmodig känsla vi parkerade bilen för sista gången uppe vid toppparkeringen vid starten av åttan. Spåren som jag tillbringat så många timmar den här vintern.

Höstens första klassiska pass. Lite snö och mycket klister och ännu mera skidglädje. November på Katrina.

Helg efter helg, i alla möjliga väderlekar, med pannlampa, med skateskidor och klassiska sådana. Från höstens två första skidpass. Skejt och klassiskt med lite snö.

Skidor med pannlampa är magiskt.

Till intervaller med pannlampa med pistmaskinen som enda sällskap när inte Hasse var med och de där turerna på klassiska skidor i vykortsväder. Fjällskaten med varm sol och stenhård skare. Men också alla timmar där allt känts jobbigt och tungt eller de där gångerna när jag känt mig lätt och snabb. Allt det där är minnen och det är lätt för mig att bli blödig över ett skidspår. Precis lika blödig och nostalgisk som jag blir över mina favoritstigar på cykel. Sådan är jag.

Förra helgen, Oxsjövålen i bakgrunden. Världens bästa Hasse i förgrunden.

Vintern är kort. Vi sa båda i dag att det nyss kändes som vi stod på snö för första gången och nu avslut. I dag blev det en timme. Ett varv i åttan, ett varv i femman och avslutningsvis skejt uppför slalombacken. Första gången för Hasse, andra för mig. En skönt slut på sitt sjuka sätt. Bara sin egen andhämtning och pulslag i öronen. Mjölksyran i benen och den coola känslan att nå toppen och gå över på trean. Jag var inte den piggaste i dag. Pulsen tokhög trots att jag inte körde så hårt. 91% låg den stadigt på i klättringen uppför backen. Runt 83% av max under turen. Antingen är jag sliten eller så har jag något i kroppen. 23 timmar tyckte min Garmin att jag ska vila. Rätt många timmar det efter ett så kort pass.

Vilar som klockan säger. Ja visst…

Säsongsavslut kräver också säsongsammanfattning tycker jag. En kort sådan. 


Jag har 97 mil  och 84 timmar på skidkontot denna vinter. Det är en stor ökning från åren innan. Gångerna jag åkt hemma i stan kan jag räkna på ena handen.

Av de där 97 milen jag har bara åkt ca 51 mil klassiskt. En lite konstig fördelning när målet var Vasaloppet. En mer seriös satsning hade väl krävt lite mer klassiskt skidåkning? Å andra sidan var inte mitt mål att satsa allt på det loppet i år. Jag ville behålla glädjen i träningen och se til att min motor underhölls under vintern. Visst har jag lagt mer intervallträning i år och lagt ned mycket tid på skidåkningen men jag bestämde mig för att inte sätta press på prestation och det funkade.

Jag har aldrig varit så stark i skidåkningen som i år. Jag tror att nyckeln till det är att jag styrketränat regelbundet sedan sensommaren. Jag tror också att alla timmar på skateskidorna gjort min överkropp seg och uthållig.
Min stakning utvecklades mycket under den här vintern och det finns mer att jobba på.

Jag har lärt mig att åka skate. Något som jag är stolt över. Både min och Hasses utveckling är enorm. Den där skatelektionen jag fick i julklapp var bra. Så värt. Utan den tror jag inte att vi hade åkt så obehindrat så långt som vi faktiskt gör.

Nästa år blir det inget Vasalopp för mig. Jag satsar på Öppet spår och tänker åka ett par kortare skidlopp. Orsa Skimarathon gav mig mersmak. Jag kommer att lägga ännu mer tid på att bli bättre på att skejta.

En bild som sammanfattar det här med skidor. Det är inte alltid svett och slit, det är lika mycket fika, sol och trevlig sällskap.

Slutligen ett hejdå till denna skidsäsong och välkommen cykelsäsongen. Tänker slänga mig med lite modeord och boosta cykelbenen till veckan. Återkommer med planen i morgon. Jag får något att bita i helt enkelt.

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: