Skolgympan och längdskidorna

12107296666_370aa9b887_o-1

Av naturliga skäl finns inga längdsåkningsbilder på en yngre version av mig. Däremot sådana här bilder.

Skolgympan

Den är för mig den fräna svettlukten i gympasalen och att vi i lågstadiet skulle ha sockiplast.  Spökboll och redskapsgymnastik. Förödmjukelsen när man fastnade i hoppet över plinten. Med magen först. Duschen efteråt var obligatorisk likt att håret inte under några omständigheter fick blötas ned. I högstadiet det roligaste på schemat och glädjen över elevens val där gick att få ännu mer idrott. Bollsporter som volleyboll och rinkbandy och ett luciatåg med omlindat finger efter att bli överåkt av en vass skridsko.

Jag har så länge jag kan minnas tyckt om att röra mig. Jag var pojkflickan som byggde snögrottor, klättrade i träd, lekte i gamla skrotade bilar och kunde inte förstå hur mina tjejkompisar kunde vara inne och leka med dockor. Jag gick på äventyr i skogen och byggde kojor. Spanade på djur och älskade att fiska.Vi var ute mycket vi barn som växte upp på tidigt 80-tal. Jag var runt 4-5 år när jag började åka slalom. På bilden ovan har jag äntligen fått åka sittlift och susat ned för backarna i Dunsjöliften. Året är 1986 och jag är 6 år. Innan hade jag bara fått åka i Torkilstöten, en backe med ankarlift. Idolen var Stenmark, skidorna hette Elan och jag hade pappersliftkort och hemstickade vantar och mössa. Slalom älskade jag. Det skulle gå fort och helst i störtlopp. Vilket innebar att jag åkte rakt ned. Slalom var grejen men tyvärr inte något vi åkte på skolgympan så ofta. Däremot ingick längdskidor alldeles för ofta i mitt tycke.

Som om det inte var nog att hasa omkring med tunga vallningsfria skidor med råttfällebindning  i ett elljusspår. Få skavsår och och frysa om fötterna, att inte orka upp för backen och snubbla på stavarna. Det skulle även tävlas.

Lilla Åsarna spelen 1992. Jag gick i sexan och fyllt 13 år. Absolut värsta perioden för att inför publik behöva åka skidor. Jag ville hellre åka snowboard, det som var nytt och hett. Eller kanske allra helst åka slalom. Från Ljungdalen till Åsarna, en nätt bussresa på runt 11 mil för att skämma ut mig offentligt i ett par kilometer och garanterat komma sist. Åsarna har alltid fostrat bra skidåkare, från knatteålder till Wassberg. Min chanser var på förhand små. Jag minns inte så mycket av tävlingen mer än att mina konkurrenter hade nya fina skidor med liten bindning och att det enda jag såg av dem var ryggen i start. Men jag kämpade mig igenom tävlingen medan mina råttfällebindningar ideligen fastnade i det smala spåret. Jag tror till och med att jag åkte i täckbyxor. De andra i lycra. Jag kom sist och det tog en evighet och jag vet att jag mumlade fuck längdskidor efteråt. Det som ändå gav den där dagen lite extra stjärnglans var att jag vann på utlottning. I bygdegården fick jag komma fram och välja ett pris och ta Tomas Wassberg i hand. Med ett par nya skidglasögon åkte vi den långa bussresan hem igen och jag svor på att aldrig mer ställa upp i ett skidlopp.

Idrottslektionerna fortsatte innehålla längdskidåkning upp till gymnasiet. Jag utvecklade en bra taktik som gjorde att jag i alla fall fick godkänt på skiddelen. (Förlåt min gamla idrottslärare, förlåt att jag förde dig bakom ljuset) Jag genade i skogen. Väntade lagom länge så att det inte skulle te sig för uppenbart. Hoppade lite på stället för att få röda rosiga kinder. Spurtade med armar och ben åt alla håll och flämtade kom lagom sist till slutet av slingan. Gång på gång.

Långt efter att jag gått ut nian gjorde jag ett försök till. Åkte med min mamma till spåret i Klövsjö för att åka några varv. På mina på tok för långa vallningsfria skidor och kanske inte den bästa konditionen. Det höll ett varv sedan fikade vi i bilen och åkte hem. Nu fick det vara nog tänkte jag då. Det ska vara roligt att röra på sig.

Vad skulle jag säga till mitt tonårsjag (som ideligen fuskade)

Bortom vallingsfria skidor med fiskfjäll lovar jag dig att det finns något riktigt roligt och utvecklande. Jag lovar att det är lite som att lära sig att cykla. Plötsligt kan du det. Jag lovar att du inte kommer att frysa. Om några år förstår du lager på lager-principen och att mössa och vantar faktiskt hör vintern till. Till och med fötterna är varma. Dessutom blir värken i armarna blir mindre när du lärt dig att ta i med magen i stället för att veva dig fram. Det är ingen som kommer att skratta åt dig när du inte åker snabbast i spåret. Inte heller skrattar någon när du frustrerat nästan klättrar upp för första backen eftersom tejpen under dina skidor släppte ett par kilometer tidigare i spåret. Ingen annan än du själv. Jag vet att du kommer att bli arg och fräsa när alla sakta glider förbi dig, de som nästan ser ut att inte kunna gå utan ett par skidor under fötterna. Jag tror också att du kommer tänka att så där seg och stark vill jag också vara när jag långt över 80 år. Fjortisen som du är skulle fnissa lite åt deras anoraker och de tights jag i dag åker i.

Jag vet vad du kommer att säga, att jag är knäpp och inte alls vet jag pratar om. Men du kommer att stå på start till ett  av världens längsta skidlopp. Idioti skulle du mumla till mig och himla med ögonen. När jag säger att det är 20 mil utan att sova över någonstans och att loppet börjar klockan sex skulle du bara skratta. Men vet du vad? Det är alldeles sant. Om 22 år står du där på start. Dessutom har du redan åkt fem gånger mellan Sälen och Mora, postat alldeles för många skidselfies (selfies vet du inte vad det är eftersom ordet inte fanns och att det kostade multim att framkalla bilderna från engångskameran och du din lilla fjortis ville inte vara med på bild), ännu fler bilder på skidspår och snöat in på valla.  Att du skulle vara grym på att staka och inte skulle ha en tanke på att gena i ett skidspår utan i stället ta några extra varv bara för att det är så fint ute och att glidet är bra.

Än är du lyckligt ovetande om att du för andra gången ska stå på start i det där loppet som nu är två mil längre än sist. Skulle jag säga det till dig skulle du tuppa av. När jag då skakat liv i dig skulle jag säga att du kommer att bli riktigt duktig och verkligen älska det du gör. Så mycket att det är en stor del av ditt liv. Men så som fjortisar gör skulle du inte lyssna. Men det gör inget för jag vet att du kommer att ändra dig.

IMG_0731

30 år efter första bilden i det här inlägget. 2016 och starten av Nordenskiöldsloppet. Något mitt tonårsjag aldrig skulle trott. Aldrig någonsin.

Ett litet mer allvarligt inlägg om skolgympan som är veckans tema i Bloggar om Hälsa har Emma skrivit. Om duschångesten. Ett starkt inlägg. In och läs.

5

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

5 Comments

  • Tove

    oktober 26, 2016 at 20:34

    Haha vad jag skrattade åt ursäkten till gympaläraren! Fantastiskt roligt 😄.

    Kul att du skrev detta, för några dagar sedan pratade jag och en kollega, som precis som jag är uppvuxen långt bort från stan och där det alltid var vinter, om just skidåkning i skolan när vi var små … eller ja yngre … mellanstadiet och även högstadiet. Hur ALLA i klassen hade ett par skidor. Dessa skidor släpades till skolan, stod utanför entrén på skolan utan att bli stulna eller förstörda. Vi undrade över hur många barn/ungdomar som har skidor idag? Och hur ofta det tillåts att få möjligheten att åka skidor på idrotten numer då det inte alltid är garanti på snö?

    Åh ljuva barndomsminnen 😉

    Svara
  • Malin

    oktober 28, 2016 at 15:31

    Åh, jag känner igen mig! Minns 80-talet och löftet att aldrig stå på längdskidor igen. Minns exakt när det svängde och blev till en längtan ut i spåret. Lyckan över att faktiskt ha talang för något. Bara jag knäckte koden. Mitt tonårsjag hade skrattar ihjäl sig om jag sagt att jag skulle åka långlopp, flera gånger… Tur man kan ändra sig!

    Svara

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.