Tack skidsäsongen och välkommen våren

Nu är det slut på den här skidsäsongen även om det finns snö kvar i fjällen. Vi åker inte ned till stugan i helgen och helgen därpå är det svårt att försöka åka skidor. Jag hann aldrig åka runt i skidsystemet i Vemdalen-Storhogna och säga hejdå så som jag brukar varje vår. Det har liksom hört till. Det där lite nostalgiska avskedet som gör lite ont i hjärtat men samtidigt är starten på våren och sommarsäsongen. När jag byter från skidor till cykling och lite senare även löparskor i de omgivningar som jag skidar i.

Det har varit en fin vinter. Från en tidig skidpremiär i november när jag precis fått valla för första gången. Känt doften av paraffin och noga valt ut burkvallan. Fått skida bland snöulliga granar på det första passet.  Det där passet när kroppen är ovan skidrörelsen och sakta men säkert börjar minnas hur det går till och en hel skidvinter ligger framför mig.

November bjöd på mycket snö och tunga snöulliga träd. Det där som gör så gott i själen!

Till decembers sköra ljus och korta dagar. När spåren innan stormen av julturister ligger nästintill orörda men perfekt preparerade. När kroppen har börjat förstå vad den ska göra och passen blir allt längre. Tjusningen i att kunna skifta från klassiska skidor till skejt precis när jag ville. När stakpassen blev fler och styrkan var lika bra som förra vintern.

Decembers soluppgång den där tidiga morgonen tillsammans med John och Hasse. När vi började i mörker med pannlampa och mötte ljuset på toppen och avslutade med glögg vid bilen. En av alla höjdpunkter.

En magisk soluppgång, en tidig morgon som avslutades med glögg.

Julledigheten och januari. Det nya året som började med skejtintervaller och en stark kropp. Tid att åka långa pass, äta, vila och ta en tur till bara för att vi kunde och hade orken. Återigen ensamma i skidsystemet när högtiderna var över och Storhogna blev så där tyst och skönt igen. Långpassen i perfekta spår till Björnrike och pirret inför Nattvasan som kom allt närmare.

Den fina skidåkningen i Åre under Winter Workation där jag även fick möjlighet att åka skidor med Elna. När vi mötte Cecilia i spåret och jag fick två av mina stora cykelinspirationskällor på samma bild!

Januaris hårda fina spår utan trängsel.

Februari som hemma i stan töade bort och jag och min kollega Henrik skrattade oss igenom ett stakpass på skidstadion. Kommer ni i håg det inlägget? Att han var på väg att slutföra sin halvklassiker. Han klarade den galant! Nästa år ska han åka öppet spår. Det är så mycket skid- och träningsglädje i Henrik och det är så härligt att se!

När det töade hemma i stan bjöd däremot området runt stugan på rekordtidig vårvinterkänsla och våra skidpass blev allt fler på fjället. Ansiktet allt mer brunt och skejttekniken allt bättre. Vi fick också en magisk fullmånetur sent en kväll. Något som jag kommer att minnas länge.

Månskensskejt. Galet vackert!

Mars bjöd på säsongens första stora mål, Nattvasan. En magisk resa mellan Sälen och Mora med marschaller och facklor. Ett äventyr som blev så bra som vi föreställt oss. Som gav mersmak och ännu en biljett till nästa år. Mars blev också mer fjällskidåkning och vårvinterkänsla. Tillsammans med fina vänner skejtade vi skoterspår och samtidigt förberedde vi oss för vinterns andra och största mål. Nordenskiöldsloppet.

Det fina vårvintervädret och spåren fortsatte även in april även om snön försvann hemma. Nervosistetn över Nordenskiöldsloppet kom med besked och jag kände mig inte alls förberedd. Träningen hade gått knackigt och det var svårt att hålla fokus på skidåkning när cykelsäsongen stod för dörren. Vi passade på att göra det bästa av situationen och sög ur det sista ur fjällskidåkningen och gick på tur. Ett fint vardagsäventyr som du kan läsa om här. 

Vi gick på tur. På vårt sätt.

Så stod vi till slut på start till världens längsta lopp. För mindre än en vecka sedan. Loppet som i år var tuffare och jobbigare. Det som blev det slutgiltiga avslutet på en fin skidsäsong. Ett lopp som Hasse gjorde så otroligt bra och jag själv fick vinterns längsta långpass.  Har du tid över, vilket du har så tycker jag att du ska gå in och läsa hans berättelse från loppet!

Så tack skidsäsongen för den här gången. För alla timmar och mil i spåren. För alla dagar med snöulliga träd, för fina spår och hård motvind. För alla skitpass och för alla gånger med bakhalt. För att du bjöd på magi och eufori. För alla fina fjällturer och våfflor. Hej våren och den kommande cykelsäsongen som ännu är ett oskrivet blad.

 

 

 

4

6 Kommentarer

  1. Hur tar du hand om skidorna nu efter säsongen? Har du inte lust att dela med dig om det? Jag tyckte att dina andra valla- och utrustningsinlägh var riktigt bra!

  2. Tänk att jag fick åka skidor med dig i vinter, vad kul det var. Tack för en inspirerande skidbloggsäsong med många härliga bilder!
    Elna – cykellycka, mjölksyra & äventyr recently posted…Däcksnack – inför test av Vittoria MTB-däckMy Profile

  3. Det var det verkligen! Hoppas på fler gånger. Vad roligt att det har uppskattats!

  4. Mera cykel va va?
    Cykelkatten – Cykel, punk och kärlek! recently posted…Rensningsrage och racehjärtatMy Profile

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge