• Home
  • /
  • bloggens bästa
  • /
  • Att veta när man tjänar på att avstå eller dra ifrån är det svåraste

Att veta när man tjänar på att avstå eller dra ifrån är det svåraste

balansgang

Foto : Hasse Gustafsson

Ställer du rätt fråga, tro? Som du själv skriver är det klart du klarar av ÖS. Det är dessutom mycket lättare att åka snabbt än VL, och har man turen att ha före, väder, vind och valla på sin sida är det bäddat för PR. Med din träningsmängd har du säkert 6 timmar i kroppen. Men även om det tar 7 eller t o m 8 är det alltid en målgång. Det jag skulle fundera mer över i din sits är nog ”vad händer sedan”?

Känner igen mig själv mycket i din och Hasses satsning. Nu var jag löpare från början. Som la till cykel. Som la till skidåkning. Som började med multisport. Att lägga till är jättelätt. Att veta när man tjänar på att avstå eller dra ifrån det svåraste. När man går all in med träningsprogram och satsar mot ett mål är det en anspänning, ansträngning och själva genomförandet en rejäl urladdning. Visst kan man bli stärkt av positiva resultat. Men när man sedan ska köra på igen och ta tag i nästa disciplin med nya mål, och nästa och nästa, är det en balansgång. Det är både intressant och skrämmande hur många ”multiatleter” som efter några år vittnar om utmattningssyndrom.

Vill absolut inte avskräcka eller avråda. Du känner dig själv och din kropp och psyke bäst. Men ta det från en som varit där. Frågan är kanske inte alltid om man klarar att pressa fram ett bra resultat ur kroppen i nästa utmaning. Frågan kanske ibland bör vara, ”om jag gör detta – hur påverkar det min motivation och ork för allt det där andra som jag redan har planerat och tränar emot? Orkar jag? Är det värt det? Eller får jag ut mer av mina kommande mål om jag inte pressar in ytterligare ett som spretar? Ja, du fattar tankegångarna… Lycka till, oavsett hur du väljer!

Rubiken och citatet ovan är en riktigt bra kommentar på inlägget jag skrev tidigare under vintern. Inlägget om hurvida det är möjligt att komma i form inför Öppet spår på 4 veckor. Skribenten Magnus satte ord på tankar som snurrat i huvudet under hösten och början av vintern. När jag bestämde mig för att inte tävla till sommaren utan ägna sommaren åt mer upplevelseträning och lopp utan tävlingslicens var det en liten lättnad i kroppen samtidigt som det också kändes tomt. En sommar utan långloppscirkus och småtävlingar. Inga intervaller under vintern och cykelspeciifik träning så som det sett ut förut. Inget att sträva mot så där helhjärtat och fullt ut som det blir när nummerlapp ska på. Ingen riktigt träningsplan att följa mer än att försöka springa så mycket som möjligt för att ta mig igenom fjällmarorna i höst.  Det var en ovan känsla när jag de senaste fyra åren haft ett stort fokus och tuffa mål. Sommar som vinter.

Jag började skissa upp en träningsplan under hösten inför Öppet spår och sommaren. Tittade bakåt i min träningsdagbok för att se hur jag lyckades kombinera en seriös satsning på Vasaloppet och en tuff satsning mot tävlingssommaren. Den som jag lyckades väldigt bra med. När jag skulle försöka få in löpning i redan fulla veckor fick jag inte i hop det. När jag tittade över min skiss med mycket skidåkning fram tills nu och sedan cykel för att vara i ganska bra form om jag skulle få för mig att ställa upp i någon tävling insåg jag att jag fortfarande hade svårt att dra i från. För rimligen kan jag inte vara i toppform cykemässigt samtidigt som jag ska ta mig igenom fjällmarorna utan att vara trasig efteråt. Precis som Magnus skriver är det lätt att lägga till men att dra i från är det svåraste. Jag vill göra så mycket som möjligt. Jag vill så gärna prova på det mesta och samtidigt vill jag göra mitt bästa när det gäller i den sport som jag är bra på. Det är ingen hemlighet att jag under åren slitit med mycket prestationsångest. Har haft svårt att se mina framsteg och fokuserat mer på vad som gått dåligt och inte vad jag har gjort bra. Har haft svårt att vara nöjd med de resultat jag har gjort vilka inte varit dåliga så här i efterhand. Inför fjolårets cykelsäsong släppte mycket av min egen press och då kom också resultaten. Det var också det som låg och gnagde lite när jag försökte få i hop min planering. Hur skulle det kännas att vara i sämre form till sommaren än tidigare med vetskapen om hur bra jag varit? Det blev ingen träningsplan gjord. Inte heller la jag lika stort fokus på skidåkningen inför Öppet spår. Jag anmälde mig inte och tappade lite av det som driver mig i mångt och mycket, en startplats eller ett tydligt mål.

När jag skrev inlägget om att försöka komma i form ville jag hemskt gärna göra Öppet spår på en bra tid utan att tänka på vad en sådan kortsiktig satsning skulle göra med min motivation och ork inför nästa mål i sommar. Som Magnus skrev och jag själv konstaterade tar jag mig igenom ett Öppet spår och skulle säkert ha kunnat åkt på en bra tid. Men som jag skrev som svar var hans kommentar tankeväckande och fick mig att bestämma mig för det som jag egentligen redan innan hade formulerat för mig själv. Att avstå det här året och i stället bara fokusera på upplevelsebiten och se cyklingen som lekfull.

Att jag nu står anmäld till Nordenskiöldsloppet kan ju te sig som rätt motsägelsefullt. Jakten på en ny utmaning som säkert sliter enormt på min kropp. Å andra sidan är det loppet helt utan prestationspress. Det handlar om att genomföra utan att försöka åka snabbt, mer njutning och upplevelse. Kanske ett sätt att ta bort den lilla stressen som jag faktiskt fortfarande har över uteblivna cykelintervaller och tydliga tävlingsmål. I grund och botten är min träningsfilosofi att det ska vara roligt och inte fyllt av krav. Att njutning och upplevelse är två viktiga delar i att få träningen som en del i livet. Det är lätt att glömma bort det när nummerlappen sitter på kroppen och målet är att stå på pallen.

Jag kan inte säga att jag vet precis vad jag tjänar på och jag har fortfarande svårt att dra i från men jag tror att jag kommer att kunna se tillbaka på sommaren 2016 med glädje över att jag faktiskt släppte på mycket av mina prestationsmål.

Magnus följde upp sin kommentar och mitt svar med det som får sammanfatta det här inlägget. Tänkvärda ord för oss prestationsmänniskor:

Att vara prestationsmänniska har sina fördelar, men det här är nog baksidan. Det är lätt att glömma bort att man kanske både behöver och har nytta av att ha någonting som bara får vara njutning och lustfyllt, utan press och strävan mot prestation. Lite som ett andningshål mitt bland andra tuffa mål. […] det är intressanta funderingar. Och viktiga för många av oss, tror jag.

 

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

9 Comments

  • Ida

    mars 1, 2016 at 08:33

    Vilket galet bra inlägg. Även om jag inte alls är på samma nivå kan jag känna igen mig i tankarna. Jag ändrade mina planer för sommaren. Dragit ner på prestation en aning och det är sååå skönt! 🙂
    Ida recently posted…Ursäkta röranMy Profile

    Svara
    • Helena

      mars 1, 2016 at 20:13

      Tack Ida ☺️ jag tror att det egentligen inte har så mycket på vilken nivå man är egentligen och som du skriver, det kan vara skönt att dra ned lite!

      Svara
  • tewa75

    mars 1, 2016 at 11:40

    Jag la ju ner mitt stora mål inför sommaren. Att göra en halv IM. Kände att pressen och stressen inför ett sådant mål tog bort träningsglädjen. Hela tiden titta på klockan. Springa snabbare, längre, cykla mer, fortare. Öka! Pressa, stressa!! När jag bestämde mig att inte tävla i sommar släpptes en stor sten. Så skönt. Jag hade ju knappast någon press på att klara en pallplats, för den är jag långt ifrån. 😉 Men själva pressen på mig själv, att överprestera, var inte nyttig för mig. Du vet vad som är bäst för dig. Lyssna inåt! 🙂 Kram

    Svara
  • Kari

    mars 5, 2016 at 18:33

    Bra inlägg och viktiga tankar – som jag själv brottas med just nu. Jag vill gärna öka mängden träning just nu, men hinner inte vila mer och har haft väldigt svårt att hitta en balans. Jag har visserligen inga prestationskrav på min träning – åtminstone inte traditionella krav om tid eller placeringar – men det är så mycket jag vill göra som kräver specifik styrka eller kondition.

    Just nu har jag precis valt att gå ned från 70 km löpning i veckan till 60 just för att jag kände att kroppen och huvudet inte hängde med. Jag mår bättre men undrar också om det kommer att räcka för det jag vill göra.
    Kari recently posted…Långpass-lördagMy Profile

    Svara
  • Helena

    mars 6, 2016 at 09:50

    Tack Kari! Även om man inte har specifika placeringsmål eller tidskrav så tror jag att det är vanligt att som du skriver att svårt att hitta en balans. Vilan tycker jag är jättesvår att få in, den som är viktig.

    Det är kanske just att du går ned som gör att det räcker? Men det är samtidigt svårt att våga?! Tänk om det fanns ett facit före, att det här kommer bli kanon, då hade varit enkelt 😉

    Svara

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.