Early bird i gymmet

Två dagar i veckan kör jag styrketräning. Precis som förr om åren men med ett annat upplägg. Mer basövningar och mindre cirkelträning. Tre olika upplägg som rullar. Uthållighetsstyrka med många repetitioner, hypertrofistyrka för att bygga större och starkare muskler och maxstyrka. Enkelt förklarat och den form av styrketräning som mitt program innehåller nu. Det är basövningar och lite bål och jag tycker att det är riktigt roligt. Så pass att jag längtar till gympassen och den känslan var det längesedan jag hade. Nu vet jag vad jag ska göra när jag kommer till gymmet. Betar av övningarna och noterar noggrant vilka vikter jag tar. Gör det för att jag gillar att kunna analysera och följa utvecklingen. Vissa övningar får jag göra om lite. Som benböj med skivstång. Mitt knä tillåter inte det riktigt och jag är inte riktigt så stark i bål och rygg att jag klarar av så pass tunga vikter som mina ben skulle klara av.  Därför kör jag dem i benpressmaskin när det inte är uthållighetsstyrka. Marklyft däremot går riktigt bra och jag är uppe i  de vikter jag körde med för något år sedan. En självförtroendeboost. 

Tanken är att jag ska försöka få styrkepassen gjorda på morgonen för att ha relativt återhämtade ben på eftermiddagen för att kunna köra cykelpass då. Det har inte gått så bra att ta sig till gymmet innan jobbet. Jag har sovit för få timmar och i stället prioriterat att få den där extra timmen av sömn på morgonen för att fungera på jobbet. Men i morse tog jag mig i väg efter mycket om och men. Jag ville inte köra cykelpass med toktrötta ben som de två gångerna innan. Ville få till 4 bra tröskelintervaller med bra tryck i benen. 

Strax innan halv sju stod jag redo med skivstång i ett folktomt gym och försökte väcka en morgontrött kropp. Ju längre in i passet jag kom desto piggare blev kroppen. Även om det rent ut sagt kändes svintungt att köra styrka på nästintill tom mage och så tidigt kände jag mig stark i övningarna. Som om de senaste veckornas regelbundenhet börjar ge resultat. Det har faktiskt hänt lite sedan dottern övertalade mig att följa med i början av förra månaden. Sådant är roligt. Att se att det sker en utveckling och kroppen börjar kännas stark. Det är en morot att veta att skidpassen i vinter blir så mycket behagligare och att det här förhoppningsvis ger cyklingen mycket ju närmare nästa år jag kommer. 

Än så länge lever jag upp till min egen ambition att få till styrketräningen två gånger i veckan. Det som kändes nästan övermäktigt innan jag tog mig över tröskeln känns nu lättare. Jag tänker i bland på hur mycket jag gymmade förr. När jag fick kämpa för att få in ”cardiopassen” som det så fint hette då. Att det var lika kämpigt att springa eller sitta på en spinningcykel som det har varit att komma i gång styrketräna nu när jag ägnat så många år åt konditionsidrott. Hursom längtar jag inte tillbaka till styrketräningstiden. Den gav mig egentligen inte så mycket mer än rätt skev kroppsuppfattning. Nu handlar det om att få kroppen att hålla för det jag vill att den ska göra på cykeln och skidorna. 

Men i alla fall, en klapp på axeln till mig själv som kom i väg i morse. Nu ser jag faktiskt framemot en timme i Zwiftvärlden tillsammans med en klocka som räknar ned minut för minut. 

2

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: