Jag skulle ta det lugnt…

  
Joråsåatt. I lördags lyckades jag hålla pulsen nere på mitt eget pass. Tänkte att det skulle vara bra även i dag eftersom man ska ta det lite lugnt efter ett par sjukdagar. 
Pulskurvan efter passet skvallrar om det blev ett fail på det idag. Full klass och peppade deltagare gjorde att jag rycktes med litegrann. Benen blev som överkokt sparris i sista sprintlåten och då återstod den sista tuffa backen. Det är sådana stunder jag får lägga på ett leende och försöka att få det att se ut som om det är fina fisken. Helst ville jag stanna upp. 

Jag tror att kroppen inte riktigt är på topp ännu helt enkelt. Inte för ett pass med intervaller. 

Men mina deltagare var på topp i dag som alltid.  De är bra starka. 

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

  • Katja

    oktober 13, 2015 at 15:34

    Det är SÅ klassiskt detta! Står själv just nu i valet och kvalet mellan lång, lugn promenad/lugnt rull alt. icke-lugnt rull… Problemet är väl att det tenderar att sluta i o-lugnt oavsett vad jag väljer. Men kroppen skriker efter träning ju!

    Svara
  • Helena Enqvist

    oktober 14, 2015 at 08:36

    Klassiskt också att kroppen känns tussig efter ett jäkla dumt drag att inte hålla igen 🙁 Typ ett par dagar innan tävling, nåväl. Jag lär mig aldrig. Äh det går väl över.

    men hur gick de för dig? Lung-rull 😉

    Svara

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: