När man har en blivande PT i familjen

Plötsligt händer det. Jag tog mig i väg och styrketränade i kväll. Tröskeln har varit så hög den här hösten och samvetet har gnagt lite. Jag vet hur viktig styrketräningen är för mig. Hur viktig den är för att jag ska hålla och framförallt bli bättre på det jag gör. Men ändå har jag prioriterat bort det. Betalat mitt gymkort varje månad men inte varit där sedan vårkanten. Det är alltid lite roligare att cykla. 

I kväll drog Cecilia i väg mig till gymmet. Hon går näst sista terminen på PT-linjen och är mitt uppe i en intensiv period av licensiering. Hon vill och behöver öva på att coacha och lägga upp program.  Jag var uppenbarligen ett perfekt projekt för det. Jag kunde inte smita undan. Tänkte på alla gånger jag har dragit med henne ut på cykelpass, alla gånger hon suttit som deltagare på mina spinningpass och de gympass vi gjorde förr. Payback time så att säga. 

Tillsammans med hennes klasskompis avverkade vi 90 minuter  i gymmet i kväll. En cirkelbaserat program med basövningar. Marklyft, chins, farmers walk, militärpressar, utfall med rotation och benböj. Bra övningar som fungerade väldigt bra för mitt knä konstigt nog. Innan passet bra rörlighetsövningar och efteråt skön stretch. 

Trots bristen på styrketräning kände jag mig stark. Hade bra teknik framförallt i marklyften. De som jag gillade så mycket förr och blev bra på.  Med gummiband klarade jag chins för första gången i mitt liv och gjorde många mentala high fives med mig själv.

Nöjd och med lite skakiga ben och trött rumpa gick vi de 3 minuterna hem till Ringvägen och jag kände att jag precis tagit mig över den där tröskeln igen. Till något som jag verkligen tycker om bara jag kommer i gång. Ambitionen att få till styrketräning 2 gånger i veckan kanske inte alls är en utopi som jag trott. Med lite god vilja och en PT i familjen kommer jag bli stark igen och komma i väg. 

I morgon kommer jag garanterat ha träningsvärk i muskler som inte jobbat på länge. Jag kommer säkert ha bekymmer att ta mig upp och ned för trappor och svårt att resa mig upp från kontorsstolen. Men det är en skön känsla den där träningsvärken!

4

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

6 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: