Helags ToR- fjällcykling

Att uppleva fjällen tillsammans med dottern på cykel är nog det bästa som jag gjort. Familjeaktivetet när det är som bäst. Att inte stressa utan njuta av vidderna och makalöst rolig cykel är bra för själen, både hos 13, 33 åringar och en lite äldre herre.  Vi har haft två underbara dagar. Denna tur är verkligen en jag vill rekomendera, både med och utan barn. Den är inte jobbigare än att den görs på en dag om man inte vill njuta av en natt på fjällstationen!

Bjuder på en hel hög med bilder och lite text. Med andra ord ett rejält långt inlägg! Titta och njut!

Dag 1, Torkilstöten-Helags

Vi utgick från parkeringen vid Torkilstöten vid lunchtid i lördags efter en liten fika. Därifrån når man kalfjället snabbt efter lite puschbike upp för slalombacken. Belöningen är den makalöst vackra vyn både ned mot Ljungdalen och upp mot Helags.

 

Planen var att åka därifrån till Helags via delar av vinterleden för att sedan åka sommarleden ned till Kläppen och gruvägen tillbaka till Torkilstöten dagen därpå. På så sätt räknade vi ut att vi skulle få fin cykling till Helags och makalöst fin nedförsåkning på vägen hem.

Efter en svettig start kunde vi sträcka ut oss på fjället och Cissi satte fart. Hon kryssade fint mellan stenar och trampade över myrar som inget hänt. Vi hade lagt på mountain-king på hennes cykel och det var helt rätt gjort, det var inte överdrivet blött men det fanns partier som krävde lite mer grepp. Men bra grepp räddar inte allt, Cissi passade på att syna marken ett par gånger, värsta vurpan enligt henne själv (första dagen) blev en rejäl störtdykning ned i ett djupt vattenhål. På något vis lyckades hon hålla ryggsäcken torr!

Jag själv hade lite besvär i början att cykla med ryggsäck. Eftersom vi bara skulle vara ute en natt och på Helags fjällstation tog vi med vanlig mat och sängkläder för tre personer. Min ryggsäck var lite för stor och tung så det gällde att hålla tungan rätt i mun bitvis. Axlarna blev rejält trötta.

Första stoppet för lunch blev vid Himmelsrasta, en privatägd fjällstuga/atlejé med vidunderlig utsikt. Kaffe och smörgås smakade bra i solskenet och lite vila gjorde gott för mina ömmande axlar.

 

 lunchen kom vi inte längre än tillbaka till leden när Cissis bakväxel oroväckande har vridit sig. Hon hade troligtvis fastnat i vide eller nåt. Hasse kunde bryta den tillbaka i rätt läge. Det håller väl så länge det håller tänkte vi.

Efter Himmelrasta bjöd leden på rolig cykling, utför, bred ”körväg” och små knixia uppförsbackar, slingrande genom fjällandskapet. Teknisk men fullt åkbar även med hardtail.

När leden går i hop med sommarleden från Kläppen började det gå uppför, inte brant med segt. Det kändes på med tung ryggsäck. Leden blev allt stenigare och Cissi började bli trött och hungrig vilket resluterade i vurpor. Jag själv slet med hög puls och trött rygg.

Efter 3 timmar nådde vi Helags fjällstation och fick spola av cyklarna, det är service det. En varm dusch och en cider i eftermiddagsolen var himmelskt! Cissi var strålande glad och nöjd att vara framme.

 Vi kunde inte annat än imponeras av hennes tålamod, ork och fina cykling! Så klart var barnet värd både en fanta och en chokladboll! Vi kunde sen äta middag och installera oss i vårt rum i Östan. Hela familjen var rätt trötta och en skön säng var inte alls fel!

Dag 2, Helags- Kläppen-Torkilstöten

Vädret vid Helags visade sig inte från sin bästa sida i morse när vi åt frukost i självhushållstugan. Det friskade i rejält och regnet drev förbi. Men fjällväder är just fjällväder och det kan lika gärna vara sol bakom nästa fjällknöl resonerade vi.

 Och visst är det ombytligt vädret. Bara efter att vi rundat ett litet fjäll avtog regnet och det blev skapligt. Härifrån går leden i stort sett utför ändå ned till Kesudalen och bjuder på riktigt rolig cykling där man får hålla tungan rätt i mun både en och två gånger! Stenar blandas med spång och riktigt fina singeltracks som får håren att resa sig på armarna! Och får barn att ramla. Vi konstaterade flera gånger att vi valt helt rätt väg dagen innan.

Självklart håller varje led med lite självaktning ett vad. Så även här, inte djupt men lite klurigt på cykel. Vi hade dessutom publik på andra sidan stranden som intressant följde våra försök att ta oss över. Jag kom nästan i land när jag helt plötsligt blev rädd för blöta (?) stenar. I bland tar hjärnan konstiga skutt!

Hela kunde vi oss an ännu en fin nedförskörning som slutade vid trädgränsen strax ovan Kesudalen. Här blir det stenigt och brant och lite för tekniskt för en 13 åring och mamma på tung ryggsäck. Återigen nöjda över valet av led, hade vi cyklat denna väg upp hade vi fått bära mycket.

Vi kom inte längrer än strax före Kesudalen. Hon kom i en utstickande träbit på en spång och växelörat small av. Uppfinningsrik som min sambo är fick hon till sist en singelspeed. Jag var glad att det inte var min bakväxel som small, det har nog blivit lite dyrare.

Nedanför trädgränsen är det just metsadels smala spänger som är hala och rätt lerigt. Det blir mindre flyt i åkningen när stigen sick-sackar sig genom fjällbjörkskogen. Men fint är det hursom!

Lättade kunde vi cykla ned till Kesudalen och luncha i ett vindskydd precis vid sjön. Följ leden över stranden och höll ögonen öppna när leden svänger upp igen, där finns vindskyddet! Det hade börjat regna och vi var både kalla och blöta så det var mer än välkommet med tak över huvudet och lunchvyn gick inte att klaga på!

Sista biten från Kesudalen till Kläppen var lättcyklad även om Cissi fick gå i de lite mer branta (för den växeln Hasse lyckades få kedjan att passa) backarna. Det är till en början bred hård ”traktorväg” som övergår i grusväg. Efter ca exakt 12 km nådde vi parkeringen vid Kläppen.

Vi bestämde oss för att rulla ned alla tre och låta Hasse sticka själv upp till Torkilstöten för att hämta bilen. De sista 2 km från Kläppenvägen går uppför och det skulle bli för jobbigt, om ens möjligt för Cissi att ta sig upp med enbart en växel. Där stannade vi och klockan visade 15 km. Både nöjd dotter och mamma!

Sammanlagt med turen dagen innan blev det 27 km. En tur man med lätthet gör på en dag med lätt packning. Men vill man njuta och inte stressa en tonåring är det bäst att ta det lugnt och njuta lite av fjällen och cyklingen!

Så vad väntar ni på? Packa fika och ge er ut och njut av cykling när den är som härligast! 

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

13 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: