• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Kven-skardet i Röros – fin topptur på cykel

Kven-skardet i Röros – fin topptur på cykel

Vi skrapar lite på ytan. Skrapar lite på Röros. Det lilla norska samhället ett par mil från den svenska gränsen. Här som det finns över 100 mil stigar att cykla och fjällen är mjuka och böljande. Staden och miljön omkring som slår an något inom mig. Här skulle jag vilja bo eller åtminstone spendera mer tid. För att både cykla och vandra. 

Det fina med röros är du snabbt kommer upp på kalfjället och får en otroligt fin utsikt över både den svenska och norska fjällvärlden. Eftersom Röros är en gruvstad finns det mängder av gamla gruvvägar på fjällen och norrmännens förkärlek för att gå på tur har skapat många leder. Därför är det inte svårt att hitta stig i Röros men svårare att hitta en runda om man kommer utifrån och inte har lokalkännedom.

Därför har man god hjälp av mtbmap.no och kan enkelt följa sin position i appen med hjälp av GPS. Dock kan man inte se hela rundor. Söker man på turtips i området är utbudet på internet magert. Förra året hittade jag två turtips Skåkåsrundan och Kvern-Skardet. Vi cyklade Skåkåsrundan vid två tillfällen i fjol. Vi hade tänkt att besöka Röros några gånger under sommaren för att reka lite och skrapa lite mer på ytan. För att kunna visa våra vänner Lars, Cecilia, Erika och Claes något nytt till den cykelhelg vi hade planerat. Men allt går inte enligt planerna och det blev ett tillfälle i år och utan Claes och Erika tyvärr.

För att stilla min nyfikenhet över den rundan jag aldrig hann ta i fjol och för att få cykla något nytt föll valet på Kvern-Skardet. Jag hade inte riktigt läst på utan såg senare att turen klassades som en liten mer avancerad topptur med cykel. Men i bland är det bra att inte veta på förhand vad som väntar en. För det kan många gånger göra att man tror att det ska vara svårare än vad det är.

Foto: Lars Stener

För en topptur var det men inte så svår att det inte var genomförbart. Jag, Lars och Cecilia cyklade den och fick en otroligt fin dag även om regnet hängde i luften och motvinden var så stark att vi aldrig kom upp på toppen. Eftersom jag följde ett gps-spår ritades aldrig kartan om när vi vände och vi fick svårt att navigera oss tillbaka på de stigar som turen innehöll på slutet. Men det ger bara en anledning till åka tillbaka till sommaren och ta turen i sin helhet.

Vi hade inte bråttom alls utan tog turen i ett lugnt tempo, både upp och ned. Stannade många gånger och fotade och jag njöt av att få vara uppe till fjälls igen. Och med en stor lust att utforska Röros ännu mer. Fjäll som liknar de vi har hemma men med så mycket mer stig. Jag tänkte flera gånger när vi tog oss över fjället att det är sådan här cykling som gör mig glad. Det som ger ett lugn i kroppen även om pulsen slår hårt när det blir tungt uppför och man kämpar mot vinden. Den sortens cykling som är allra roligast. Att få kämpa lite för att få åka utför. Få cykla vandringsleder på fjället, med vyerna, det ombytliga vädret som får mig att känna mig levande och cykla tillsammans med vänner som uppskattar det lika mycket.

Även om vi missade lite stig nedför fjället fick vi i stället lite av Møllmannsdalens fina tallmostigar innan Hasse hämtade upp oss, Jag hade ingen plan men väl ett bra stigminne sedan i somras och kunde ta några stigar på måfå och ändå hålla koll på var vi var. Vi gjorde ett snabbt klädesbyte och åkte in till Röros by för att eftermiddagsfika.

Det blev en sådan där dag till fjälls som jag kommer att minnas länge. En dag som gav ännu mer mersmak av Norges cykelutbud och framförallt att göra toppturer på cykel. Det är något alldeles speciellt!

Kvern-Skardet – fin topptur!

Turen skulle mäta 20 km och enligt gps-filen gå upp på en topp, ta samma väg tillbaka i någon kilometer för att sedan göra en loop tillbaka till startplatsen vid Gjøssvika, strax utanför själva stadskärnan. Turen skulle börja med en transportklättring för att nå stigen mot fjället och Kvern-Skardets topp. Av beskrivningen skulle det inte vara så brant att man var tvungen att kliva av och leda sin cykel. Det kändes bra och bättre än att behöva dra cykel en ganska lång bit upp på fjället vilket man får göra om man väljer Skåkåsrundan.

Jag hade laddat in turen i min cykeldator och kunde lätt navigera efter pilen. När vi svängt in på Skidstugguvägen efter några hundra meter bjöds vi på en jobbig klättring på grusväg upp till skidstugan. Det var visserligen ett bra sätt att lägga höjdmeter bakom sig men oerhört jobbigt med en kropp som inte var uppvärmd. Vill man kan man parkera bilen uppe vid skidstugan. Då får man klättringen på slutet.

Vid skidstugan forsätter turen in på stig till vänster lite längre ned mot stugan än man tror vid första ögonkastet. Här går en smal och otroligt fin stig genom fjälllbjörskogen och man tar några höjdmeter till även om det i bland känns som man tappar en del. Här var det blött på en del ställen och minst en bäck att passera över. Tidig vår och regniga dagar kan jag tänka mig att den första biten är väldigt tungcyklad.

Håll höger hela vägen upp mot trädgränsen och kalfjället. Stigen delar på sig vid två tillfällen nämligen. Det är en kort bit genom skogen, knappt en kilometer innan man når fjället.

Väl uppe på kalfjället planade det ut lite grann och vyerna över Röros och fjällen var värd mödan upp. Här övergår skogsstigen till stenig fjällstig och i bland över mindre surhål. I bland är det lite tekniska små knäppor upp på stenhällar och mellan stenblock. Men inget som är stort eller omöjligt att ta sig förbi med lite fart.

Stigen slingrar sig tydligt över fjället och mot Skardets topp. Mindre utförslöpor gör att de höjdmeter man plockar inte känns så branta trots allt. Stigen är inte utmärkt mer än med rösen och orange markering på någon sten emellanåt. Det går en del stigar parallellt och korsar i bland stigen så det är bäst att navigera efter karta och gps för att inte hamna fel.

Cecilia tar sig uppför en av flera små lite kluriga knixar.

Även om vi hade stark motvind kunde vi cykla i princip hela vägen utan att gå mer än i knixar där man hamnade lite snett och tappade sin linje. Eftersom vi inte tog oss hela vägen upp till toppen vet jag inte hur den sista kilometern såg ut men anar att den är lite brantare och svårare, både upp och ned.

När vi vände fick vi skön medvind i ryggen och en utförskörning som gav massor av glädjepirr i magen. Lagom brant, lagom teknisk och med otroligt mycket flow. Här kommer en fulldämpad cykel till sin rätt. Det är här också tjusningen med att göra toppturer med cykel. Upp får man slita lite en lång stund, i bland dra cykel, i bland pausa en lång stund, cykla i lagom tempo när det går för att sedan vända tillbaka. Låsa upp dämparna, sänka sadeln och bara rulla ned. Njuta, hoppa över några stenar, pumpa över stenstök och hitta en fin linje. På kort stund har man med ett stort leende tagit den sträcka man bara en stund tidigare kämpat sig uppför.

Tyvärr hamnade vi lite fel på tillbakavägen eftersom min GPS inte riktigt hängde med. Följer man turens sträckning rätt så ska man få en riktigt fin utförskörning på stig genom fjällbjörkskogen ned mot vägen och älven vid Møllmannsdalen. Vi fick en liten bit stig och resten grusväg ned. Men som sagt. Turen ska köras om igen nästa år!

Passar turen för alla?

Även om turen beskrivs som lite lättare än Skåkåsrundan på Trailnet så upplevde jag den lite mer tuffare. Vi nådde aldrig toppen på grund av stark motvind men jag kan ana att sista biten upp är brant och därmed även brant utför.

Man behöver lite cykelvana och kondition för att njuta av turen men den är absolut inte avancerad som den beskrivs bland annat på en norsk guidesida. Där rekommenderas en fulldämpad cykel vilket i mitt tyckte inte är nödvändigt. Cecilia cyklar på en hardtail och hade inga problem att ta sig varken upp eller ned. Det blir självklart lite mer bekvämt med fulldämpad cykel, framförallt utför.

Det är stigningen och de smala fjällstigarna som gör turen lite jobbigare. Bitvis är stigen lite teknisk svår uppe på fjället men det går alltid att kliva av och gå. Räkna med att turen tar någon timme även om den på pappret är kort. Det tar tid att cykla uppför helt enkelt.

Om du har kraft över så passerar du Møllmannsdalen på slutet, sväng in där med hjälp av mtbmap.no och cykla de fina tallmostigarna!

Møllmannsdalens fina stigar

Om du vill cykla den här turen och har en gps så kan du ladda ned rundan här och sedan ladda in den i din cykeldator/gps. Här finns också en beskrivning av turen.

2

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: