Dag 3 – det tar sig utför

Jag har en stor rädsla vad gäller cykel. En rädsla som gör att jag på tävling tappar mycket och som nu halkar långt efter. Det är att åka utför. Jag har blivit tuffare på mtb:n men får nästan panik på racern när hastigheten börjar gå över 40. Jag börjar bromsa och blir stel. Ligger jag och trampar på raksträckor eller lätt utför i den hastigheten och högre känner jag mig trygg. Men så fort det är lite mer nedförsbacke och det svänger lite så är det kört. Mitt mål denna vecka är att bli tuffare.


I dag nådde jag ett delmål. Att våga att inte bromsa. Jag blev barnsligt lycklig när garminklockan slog över 60km/h. Dessutom svängde vägen. Nu kändes också cykeln mer trygg med kortare styrtapp. Det kan vara ren placeboeffekt men ändå!


Mål ska ju firas så det blev en cappuccino på spanskt vis i Orihuela. Sprutgrädde, annorlunda och inte riktigt vad jag väntat mig. Gott? Njae, kaffet under all grädde smakade helt ok. Ingen glad mage sen kan jag säga.


Förresten så har jag invigt nya tävlingsdressen i dag. Skön men tröjan är lite stor. Brist på byst kan jag konstatera. Kommer matcha mtb:n fint och min egen racer. Som jag för övrigt saknar. Den är lite tryggare på sitt nervösa sätt och passar mig bättre. Annars är Fokus ett rätt trevligt märke.

Dagens runda landade på 7,4 mil, vi hade tänkt runt 5 mil. Det är inte alltid lätt att åka rätt. En runda men lite puls och den spanska varma motvinden. Den finns alltid och är faktiskt helt okej. Bättre än jämtländska helvetet. Såg förresten att det snöade hemmavid i dag. Otrevligt.

0

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: