Inför Orsabajken

Är jag riktigt nervös. För att det är första gången jag ska köra ett ”kort” lopp. Jag har ingen aning om hur snabb jag kan vara för jag är som bäst när jag får nöta en stund, en bra stund. 2.5 mil innebär ju fullt ställ, det ser ut att vara en relativt lätt bana, inte så många höjdmeter och inte så många svåra tekniska partier.
Det är kortare än vanliga rundan runt Frösön. Det är ungefär en timmes jobb, en tredjedel av ett långlopp.

Jag är snabb i början på långloppet, ångar på i hiskelig fart och håller mig långt fram innan jag blir i kappåkt. Jag brukar kunna dundra på utan större besvär runt 45 minuter innan jag måste hejda mig lite så jag inte sprängs.
Sen är jag rädd att ramla i början, få strul med sadeln och allt annat man inte behöver vara rädd för.

Egentligen borde jag inte ta det här så seriöst, det är ett vad jag tror ett skojigt lopp bara för att. Bara för att bryta av tävlingarna, ett hårdare träningspass, skulle ju nog ändå ha rört mig på midsommarafton. Tävling är ju som bekant bästa träningen. SÅ borde jag se det, inte ta det så himla allvarligt och nojja över saker som jag inte har en aning om. Håller jag så håller jag. Taktiken är väl att ta rygg på någon snabbis och hänga kvar så länge tyget håller.

Men hur lätt är det att säga till mig som tävlingsmänniska? Som gärna tar rygg på folk som går framför för att sen smita om och dra i från?

Tagga ned Helena

0

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: